Anonym (fundersam) skrev 2011-01-07 16:04:05 följande:
På mitt jobb kan man inte gå ner i tid. Alla jobbar exakt samma tid. 8.30-17.00 med en timmes lunch. Det är inget som går att jobba in, flexa eller jobba hemifrån med.
Så valet är då att byta jobb, eller rycka upp alla barn med rötterna och flytta dit hus är billiga och jobb svåra att få. Låter inte allt för smart det heller.
Nog bäst att försöka hitta ett annat jobb här. Ett jobb där man kan jobba lite hemifrån på kvällen, eller som inte är heltid. För husen kostar som de kostar här, så det är inte att välja på. Hyresrätter kan man glömma, det finns nästan inte alls.
Du kan inte jobba någon dag mindre då? Om du jobbar 80%, så kan du ex vara hemma på ons eller fre med ditt barn. Jag kan inte heller gå tidigare från mitt jobb. Utan jag jobbar 75% och sonen får då vara hemma med mig mellan 1 dag till 2 dagar i veckan.
När jag var......ja över 10 år i alla fall, så började min mamma sattsa på karriären. Vilket gjorde att jag såg lite mindre av henne vissa kvällar. Men jag hade ju min pappa hos mig, så jag var inte ensam. Hur som helst, som jag minns det så insåg jag ganska tidigt att jobbet gjorde min mamma glad. Hon älskade sitt jobb och med det så blev hon en glad mamma också. Jag kände mig inte utkonkurrerad, utan jag har alltid känt kärlek och trygghet från min mamma.
Jag inser så klart att vi skriver om mycket yngre barn i denna tråd. Men vad jag vill ha sagt är att livet ser faktiskt olika ut för oss alla och i bland är inte valen enkla.
Det viktigaste är ju att våra barn känner sig trygga och älskade. Jag kan inte förstå hur vissa verkar enbart ha tiden på dagis som en måttstock för hur lyckad man är som förälder.