Vi som försökt ett tag utan plus

Mensen har inte riktigt dragit igång. ...fått rödbruna flytningar. Tog ändå testet imorse. Stendött. Tvärnegativt. Är helt tom på känslor. Har slutat med tabletterna iaf. Ska också bli otroligt skönt att slippa alla mediciner på ett tag, slängde alla tomma kartonger igår. Hittade anteckningar där jag skrivit ned hur jag skulle spraya och sticka mig, rev sönder anteckningarna och slängde dem med. Skönt att slippa se skiten.

Berättade för chefen och hon sa att det lät så tråkigt och ledsamt...kan man ju säga. Känns fortfarande så konstigt, har vi redan gjort första ivfn och den gick åt skogen? tänker tillbaka på när jag fick tillbaka embryot, då sa läkaren något om förlossning och allt skulle gå så bra. De verkade så säkra :-'( ...försöker ringa Su men får väl pröva senare. Får inte tag på någon. ..finns en liten, liten del av mig som bara vill ge upp. Vet att det är helt fel att säga då flera av här inne sprungit in i fler bakslag än jag..som kämpat så mkt hårdare. Men det gör så ont nu, har vidrig ångest och jag begriper inte överhuvudtaget hur jag ska kunna tro på nästa behandling.

Söndermarken har blödningarna stannat upp eller hur ser det ut? Det verkade ju gå så bra och i flera veckor.. Hoppas på att det bara var en liten blödning sån som kan komma och att du mår bra och inte har ont. Jag som hade tänkt föreslå att du skulle göra ett Hcg-prov för att se att allt gick som det skulle eller privat VUL för att se säckarna om inte annat. Förstår ju att allt gör att man är orolig att det ska skita sig.. Det är jag fortfarande trots v.25.

Wittra det man kan göra är ju att kolla med SU om de kan tänka sig att genomgå en Hystroskopi där man går in i livmodern och kollar att allt ser bra ut och eventuellt "skrapar" den fin. Ingen större ingrepp och inte särskilt ont efteråt. Ungefär som menssmärta. Eller så kan du ju fråga om det är ok att du får insatt 2st embryon isf 1st..
Tänkte på att du tror att den inte funkar. Jag tror mer på att den funkar och att embryona inte va av bästa kvalité.
Jag trodde ju inte att mitt 10:e försök skulle resultera i att jag blev gravid men har alltid haft ett stort hopp fram tills dess. Den sköterska som ringde angående mitt Hcg-värde som man tar när man gör försöken i Riga bla fick ta svaret 2-3ggr för jag inte fattade att det var sant.
Förstår varför du slängde dina lappar men jag har sparat mina för att kunna jämföra de olika medicineringarna så att det känns som att det är något som ändras från gång till gång. Har testat akupunktur och ja man blir lugnare och detta genomför också på kliniken i Riga. Så man kan beställa det extra om man vill inför FET. Självklart kan man även göra detta hemma i Sverige och det finns de som är spec på just infertilitet.
Anledningen att du inte blöder är ju pga medicinerna som någon redan sagt och kan säga att det är mer nervöst att de ska gå vägen om man blöder än om man inte gör det. Slutar man med medicinerna så startar ju mensen av sig självt inom några dagar så ingen större väntan.

JZ låter ju som att du har en av dessa ihåliga modeller. Jag har ju haft de gånger jag inte kunnat sluta gråta men även de gånger då jag bara känt mig ihålig och där jag efter en tid fått ett utbrott och sen är det över. Mycket långa sköna promisar och härlig samvaro kan vara lösningen. Du känner ju själv om det är det eller att du bara vill vara själv och gå på en egen naturupplevelse. Det är bara det att vi alla behöver känna lugnet i en situation som denna när det inte går som vi ville. Där jag kommer ifrån finns det en backe där det är långt till närmsta hus och ja när det blåser där vilket är rätt ofta så är det skönt att ställa sig och skrika och få sitt utbrott där. Längesedan jag kunde gå dit eftersom jag inte bor där just nu men försöker alltid att ta mig till ensliga platser för att insupa naturen när jag mår sämre.

Det jag har fått reda på genom åren av försök är att man kan få insatt 2st embryon istället för 1st. Detta ökar chansen att 1st fäster. Risken/chansen till tvillingar är mindre % vad jag har förstått än % man ökar chansen till att verkligen bli gravid. Mer info om detta finns inne i Rigatråden där detta diskuteras friskt.
Anledningen till att sjukvården inte odlar till blasto kan vara att de har fått ut för få ägg (mindre än 5st) och att de vill få tillbaka de få som de fick ut för som jag fick info i Örebro var att de har bättre överlevnadschans i livmodern. Så känner jag inte att det varit efter dessa Svenska försök men eftersom jag aldrig haft utdelning på fler än 3-4st godkända och klara ägg så har det inte gått så långt som till blastocyster.

Oj detta blev ett långt inlägg men hoppas att ni förstår vad jag ville ha fram. Kram alla kämpar.

Wonders: De kan inte sätta 2 embryon på mig eftersom jag varit hjärtsjuk som barn. De anser väl inte att det är bra för kroppen. Fastän jag levt precis som vilken person som helst i 30 år...

att titta på livmodern är ju en grej ja, men görs inte det i samband med sån där spolning som jag gjorde i våras? Gjorde ju en slags spolning för att kolla så att det inte var stopp nånstans osv. ...ser man livmodern då också? 

Ringde ju SU idag, blev frustrerad sköterskan som tog samtalet läste väl tidigare anteckningar på mig och vi avtalade att jag skulle ringa när januari-mensen kommer. mitt i pratet om denna mens så säger hon "ja..ja..du har ju regelbunden mens"...ja just det...jag har tydligen regelbunden men ÄL är väl knäpp...trodde i min enfald förr att regelbunden mens var lika med regelbunden ÄL. Att det hörde ihop. 

jag är ju på det klara med att försöka igen, tro inget annat ni här inne. Jag vet om att jag iaf lyckades få ruva, få tillbaka embryot, att befruktningen funkade osv...men jag känner bara håglöshet inför nästa försök. Meningslöshet. Igår gjorde jag knappt någonting. Satt mest här hemma och mådde dåligt. Grät inte så mkt utan bara stirrade. 

Wittra, så ledsen för din skull att det inte ville fastna. Hoppas du känner dig lite bättre när du fått landa och smälta detta. Jobbar du? Tycker själv det är skönt att "fly" in i en massa jobb för då har jag inte lika mycket tid att tänka. Kram

wonders, tack för att dina kloka tankar Jag är också sån att jag ibland bara gråter och ibland blir jag som du säger, typ ihålig..tom.. Njuter just nu av att vara själv hemma. Gillar ensamheten, när den är självvald. Ska baka lite julgodis senare, gillar att baka..då tänker jag inte på barnlösheten eller andra problem.
Ja de odlar nog inte blasto om det endast finns ett fåtal embryon, lite riskabelt eftersom det kan sluta med att inget embryo klarar sig..Har också hört det där att livmodern är bättre miljö för embryot..fast å andra sidan vill man ju ha de bästa chanserna och då kanske blasto är det bästa. OM vi kommer använda donerad sperma som reserv hoppas jag på att iaf de embryona kan odlas till blastocyster.

Jo jag jobbar, men allt går trögt. Tankarna far hit och dit...men visst har du rätt i att det kan vara skönt att få ägna sig annat, Jz. Jag är så ledsen för din skull också....jag trodde verkligen stenhårt på era embryo och blev alldeles kall när jag läste att det inte gick vägen. Vi är ju lika på det viset att det var första gången vi faktiskt visste att vi hade fått befruktade embryos i oss....då hoppades man ju mkt. O speciellt ni eftersom ni haft det så jobbigt.

Wittra jag har själv inte genomgått denna spolning som du talar om så ingen aning vad de gjorde men tror inte att det är samma ingrepp. Tycker att det är konstigt att de vägrar 2st för insättning men å andra sidan så fick jag också nej de två första försöken.. Kan vara värt att ta upp vid senare tillfälle kanske. Förhoppningsvis slipper du ju det.

Varit inne idag och konstaterat mitt missfall.

Nu får vi vänta in vanlig mens innan vi går på nästa behandling.

Tror ingen människa som inte varit med om det själv kan förstå hur det känns att sitta där ensam på toa med resterna efter det som skulle bli ens barn utblödande, för mig mår jag iallafall något mindre jävligt när det inte ens sätter sig =(

Södermarken: Nej! Känns så otroligt tråkigt att läsa ditt inlägg. Det skulle ju bli er mirakelbebis nu och inte alls sluta så här. Skickar stora styrkekramar till dig!

Det hopp som fanns här om att min PCO kanske hade blivit bättre efter graviditeten är nu som bortblåst. Är på cd 21 nu och tempningen visar inga som helst tecken på att jag haft någon äl än. Utan att ha en aning om när nästa äl kan tänkas komma är det ju rätt svårt att träffa rätt och lyckas bli gravid själv.

Min tanke har varit att söka hjälp igen i april för att börja med pergotime igen då efter vår Thailandssemester om det inte tagit sig innan dess. Känns mer och mer som att det kommer att krävas. Får väl dock se lite vad som händer med min sambo den närmsta tiden. Har fått veta att han har en bindvävssjukdom och ev har fel på hjärtklaffarna. Då sjukdomen är ärftlig så måste vi ju också ta en funderare på om vi vill utsätta ett barn till för den risken eller inte.