Det här med egentid verkar vara ett komplicerat ämne som väcker mycket känslor, alla verkar tolka vad det är olika och det kanske beroende på vilket situation man själv lever i?
När ni röstar, utgå från er själva men utveckla gärna era svar. Berätta också gärna ålder på ert/era barn.
Jag har försökt skapa alternativ utifrån vad jag har hört här på familjeliv. Passar inget in, rösta annat
Egentid är nåt vi har varje kväll efter att klockan har blivit 19 då sover alla barnen och vi gör vad vi vill...
Vill vi ut ringer vi svärmor så sitter hon och sover...
och nästa gång vi reser så blir det med dem, precis som resan innan var med dem och precis som hela sommarlovet spenderats med dem!
Vår son älskar också att äta på restaurang, fika och gå på bio. Så det får han göra då och då. Men ibland vill jag se en film med en kompis som inte är lämplig för en 3,5-åring...
Hemmabio är, för övrigt, inte i närheten av en riktig biograf i upplevelse.
Man kan få både och, faktiskt.
ja och ganska okomplicerat faktiskt för oss flesta tror jag :)
Jag säger verkligen inget om de som inte lämnar sina barn en sekund ( iofs kan jag tycka det är lite märkligt...men ok) man väljer själv sitt liv och hur det ska levas. Jag reagerar mer mer på den dömande tonen en del har, att man minsanna inte skaffat barn för att ha barnvakt.
Jisses, mina barn har gillat att sova hos mormor/ morfar, farfar, moster eller sina kusiner. Det är inte förenat med något negativt hos oss!
I höst ska min man och jag resa bort tre nätter på en storstadsresa som vi förvisso kunde ha med barnen på, klart att det skulle gå. Vi har rest och reser mycket med dem, men den här gången vill vi åka själva några dagar, strosa på museum, sitta på rökiga caféer, sitta uppe till klockan tre på natten och dricka vin och prata bara vi.
En annan slags resa helt mot när i reser med barnen. För jag är massor med mina barn ändå eftersom jag kan göra både och!
Barnen kommer sova hos moster o kusinerna och älska att mata hönsen hon har, gå promenader med deras hund och vara där.
Det är som sagt var inget spöstraff att sova hos moster och nästa gång vi reser så blir det med dem, precis som resan innan var med dem och precis som hela sommarlovet spenderats med dem!
ja och ganska okomplicerat faktiskt för oss flesta tror jag :)
Jag säger verkligen inget om de som inte lämnar sina barn en sekund ( iofs kan jag tycka det är lite märkligt...men ok) man väljer själv sitt liv och hur det ska levas. Jag reagerar mer mer på den dömande tonen en del har, att man minsanna inte skaffat barn för att ha barnvakt.
Jisses, mina barn har gillat att sova hos mormor/ morfar, farfar, moster eller sina kusiner. Det är inte förenat med något negativt hos oss!
I höst ska min man och jag resa bort tre nätter på en storstadsresa som vi förvisso kunde ha med barnen på, klart att det skulle gå. Vi har rest och reser mycket med dem, men den här gången vill vi åka själva några dagar, strosa på museum, sitta på rökiga caféer, sitta uppe till klockan tre på natten och dricka vin och prata bara vi.
En annan slags resa helt mot när i reser med barnen. För jag är massor med mina barn ändå eftersom jag kan göra både och!
Barnen kommer sova hos moster o kusinerna och älska att mata hönsen hon har, gå promenader med deras hund och vara där.
Det är som sagt var inget spöstraff att sova hos moster och nästa gång vi reser så blir det med dem, precis som resan innan var med dem och precis som hela sommarlovet spenderats med dem!
Hjälper tyvärr inte för mig. Biograf är biograf. Går inte att återskapa hemma. Inte för en cineast, i alla fall.
Men räcker 150.000-kronors-varianten för dig så är det ju jättebra. Nja, du har hävdat att det är "en gåta" att man vill göra saker utan sina barn ibland. En gåta. Skiljer det sig så mycket från att tycka något är "märkligt", tycker du?
Jag tycker inte att det är "samma sak". Att äta hemma är inte samma sak som att gå på restaurang. Att titta på film hemma är inte samma sak som att gå på bio (och jag har ärligt ingen plats för ett biorum i mitt hem).
Min ca 1,5 år gamla dotter uppskatter varken restauranger eller caféer. Inte heller finns det många (om någon) filmer som vi delar intresse för.
Inte kan det väl vara "fel" av mig att då och då önska att jag fick njuta av dessa nöjen ensam med en annan vuxen person som jag älskar och delar mitt liv med?