Redlips skrev 2016-06-15 19:40:58 följande:
Dom vill hellre att barn adopteras i en närståendeadoption för att det blir enklare och billigare. Vilket jag tycker är tråkigt.
Allt är ju relativ. Vet man inget annat än den familjen man har från födseln så har man alla korten på bordet. Sen skulle det inte spela någon roll för MIG om föräldrarna berättar eller inte. Det är deras konsekvenser inte mina.
Jag tycker det är tragiskt att man bara tänker på hur barnet ska må i framtiden och hur det ska reagera. Som om dom biologiska föräldrarna bara adopterar bort och så vipps så glömmer dom det och lever lyckligt. Det låter väldigt mycket som om man ska känna sig som boven om man inte har ett band med sitt barn man adopterat bort. Vill barnen veta något så tar den reda på det. Och dom nya föräldrarna har ansvar. Jag som är biologisk förälder ska inte behöva tänka på mitt barn efter en adoption. Vill man det så absolut, men vill man inte det så ska igen slänga i ansiktet på en att man borde tänka på barnet. Om det var någon man tänkte på när man valde adoption så var det ju barnet.
Jo, men nu finns det ju ORSAKER till att soc försöker att ha kvar bandet mellan mamman och barnet. Det är liksom inte någon slump, utan det finns så himla mycket forskning som visar att det är det bästa. Jag har nog svårt att förstå dig, måste jag säga.
Jag kan förstå att man inte alltid orkar ta hand om sitt barn praktiskt som ensamstående mamma. Heltidsarbete och hela dagisköret och allt hushållsarbete själv, ingen avlastning kanske, ingen egentid. Men ett barn, ens EGET barn, är ju så mycket mer än det... och småbarnsperioden, när det är som mest jobbigt, varar bara fem år eller så.
Man kan vilja ha kontakten med sitt barn senare, när man fått ordning på sina förhållanden och barnet blivit självgående - då man kan vilja ha tillbaka det! Och TÄNK så hemskt då om det är kört ända fram till 18-årsdagen, och man får grubbla över var barnet är och hur det blir behandlat, och kanske sakna sådana upplevelser som man ser att föräldrar i ens närhet har tillsammans med sina barn... För att inte tala om ålderdomen när man helt säkert kommer att vilja samla barn och barnbarn omkring sig. För det är ju inte säkert att man får några fler barn, sedan när man tycker att det är "rätt"...
Jag tycker att vi här i Sverige ska vara oerhört tacksamma, i stället, för att vi har ett val att behålla våra barn i våra liv, i den mån vi orkar, även om vi är ogifta, fattiga, utarbetade och saknar ett socialt nätverk som kan avlasta oss under småbarnsåren. Ett val som många förtvivlade mammor i Colombia, Bolivia, Sydkorea Vietnam o.s.v. skulle ge sin ALLT för...