Ni som valt bort att skaffa barn, ångrar ni ert beslut?

Vad är det du går miste om i så fall?

Vad är det du inte vill förändra med livet?

Jag ångrar att jag skaffade barn. Inget blev som jag trodde. 

kände bara tomhet ensamhet utanförskap. Men det var nog med fel kvinna jag fick barn. Det blev skilsmässa. 

träffade en ny kvinna som hade ett barn. Det fungerade mycket bra. Nu är den killen 21 år har flyttat hemifrån sedan länge. Jag och han har superbra kontakt. Det har vi alltid haft.  ibland ringer han för att prata bara med mig. Han säger jag ringer mamma en annan gång. 

vi har haft betydligt roligare tillsammans än jag har haft med mina egna barn. 

jag vet inte varför men barnens mamma utsatte mig för så mycket skit nästan mobbing och använde barnen mot mig. Jag var en idiot som skaffade 3 barn med henne. 

idag är alla tre vuxna har egna liv. Men det är min styvson som ringer och håller kontakt. 

barn ungdomer tycker i allmänhet om mig. Det känner jag eftersom jag varit ungdomsledare för ungdomar i fotboll. 

men mina egna barn är var inte trevliga snälla mot mig. 

Ser att jag svarat i tråden tidigare :) Såhär sju år senare är jag 45, barnfri och helt nöjd med mitt beslut. Jag har dessutom ännu svårare än då att förstå varför man ens vill sätta barn till denna värld med klimatförändringar, krig och terror. Jo, har man en enorm barnlängtan kan jag förstå att man gör det, men om man inte har det tycker jag att det är ett orimligt beslut.

Du tänker på och romantiserar hur det kunde blivit. Jag är 56 har tre barn. Inget blev som jag fantiserade ihop. Det var en naiv illusion som jag bittert får genomlida nu. 

 

39 och väldigt nöjd. Jag gillar inte barn överhuvudtaget, otrevliga små varelser. 

Va?Barn är olika exakt som vuxna.Dessutom ska dagens barn leda landet senare -en viktig del av samhället.

Jo, men det betyder inte att precis alla måste skaffa barn.

Det finns folk som helt enkelt inte orkar med barn eller tanken på att vara förälder ens. Jag är en av dem som heller aldrig uppskattat barn då de flesta av dem är väldigt energikrävande.
Har heller inget intresse eller längtan efter att ta hand om dem. Tycker det talar ganska tydligt för hur jag bör välja i livet.

Ok, barn är otrevliga på väldigt många olika vis. Varje barn har ett unikt sätt att vara otrevligt på. 

Äldre, pensionär sedan en tid tillbaka. Barn passade inte I mitt liv, alls, äktenskapet slutade med skilsmässa, jag visste redan tidigt att det skulle bli så och därför såg jag till att det inte blev några barn. När en ny partner infann sig var det för sent. Ibland blev man ifrågasatt, av kollegor och släktingar, men jag hade ju en bra förklaring, jag hade ingen partner.                                                                                                             Nu tror många att man inte gillar barn, men det kan man förvisso göra utan att skaffa egna. Jag hade förmånen att kunna umgås med släktingar och vänners barn och det har berikat mig. De är ju så spontana, söta och roliga, men erkännes, det är skönt att komma hem när det börjar bli alltför stojigt.                                                                                                                      Kul med barn, men jag ångrar inte mitt beslut. Jag är opraktisk, vill helst sitta i lugn och ro och läsa och jag ville förkovra mig i mitt yrke. Jag hade sett barn som inkräktare på mitt fria liv. Barn är inte för alla. Nu är jag glad att inte alla resonerar som jag; det skulle ju innebära samhällskollaps.

Nån som har ifrågasatt dina livsval?Inte jag allafall.Du behöver inte förklara dig.