Betala av bolånet

Berätta gärna om din 35åriga situation.

Ja!

Lärde mig tidigast av mina kamrater(inga jätte-genier) att få arbete vilket många tycker trots relevant erfarenhet/utbildning är ett hinder för att bli anställd. 

Jag blev med jobb efter jobb bortskämd, gjorde inte jättebra insatser i början av mina år men till slut hittade jag ett lärorikt arbete med en bra mentor och jag var iväg inom kredit-branschen. 

Låg lön, aslåg verkligen men den gav mig tillräckligt som bodde hemma(ägde inga dyra leksaker) och sparade ihop till kont-insats för köpa lägenhet(då var den i regel 10%)

Efter boendekostnader så hade jag 6000:- kvar som skulle räcka till mat och allting annat. Jag hade aldrig råd att åka iväg på semester men jag visste att amortera så mycket som bara möjligt skulle betala av sig för jag trodde på lägenheten och den sv. bostads-marknaden. 

Efter fem år kammade jag hem 1 milj. netto och idag har jag inkomst-givande investeringar ifrån de pengarna som fungerar för mig.
 
Min gamla bransch(kredit-branschen) är sönder-kokt, det finns inga bra kunder kvar eller som ska ha lån idag och min ålder har börjat att tala till min nackdel för den typen av arbete.

Men åt helvete med det istället odlar ganska mycket jag vilket också fungerar som inkomst-givande samt andra projekt och tränar en del. 

Idag är det mycket svårare att göra om samma resa, det går men är svårare för det finns inte lika mycket jobb av den typen som jag hade eller andra som kan fungera som inkörs-port till vuxenlivet.

Att se tillbaka på det så var amorteringen en del av nyckeln och när banken erbjöd mig amorterings-fritt ville jag skicka tillbaka det erbjudandet i ansiktet på de så amorteringen översteg räntan á månad och när man gör det för en så pass lång tid så blir det ett underverk till slut.

Idag är livet lättare men man har förstått att pengar löser inte de viktigaste bitarna i livet som nära-o-kära, hälsa och välmående. Det är fortfarande viktigast.

//M

Med några dagar kvar till midsommar har lönespecarna kommit. Ett litet tillägg på ordinarie lönen från mitt heltidsjobb och några extra timmars gnet på extrajobbet har resulterat i att jag nu har ca 277 000 kvar på bolånet. 300 000 kronors gränsen är därmed passerad. Tjohoo!!

Hur ska det då firas? Med mera jobb naturligtvis. Hela midsommarhelgen är vigd åt arbete och det gör förstås att extraslantar trillar in. 

Jag har fått en del frågor om det är värt att sätta livet på halt för att betala av så hårt på bolånet. Det enkla svaret är att det inte var särskilt svårt alls och jag rekommenderar fler att göra det. 

Nästa inlägg kommer när jag kommer under 200 000. Tjolahopp :)

Mycket bra bara fortsätta.

Hej hopp tråden!

Lönedags och det innebär i vanlig ordning att nya pengar kan läggas undan för att nå målet att betala av bolånet.

Om man har lite koll på börsens utveckling det senaste året så vet man att det har gått rätt skapligt. Detta har i mitt fall inneburit att måldatumet för att nolla bolånet i teorin har tidigarelagts ytterligare. 

Jag skulle återkomma med ett inlägg när lånet kommit under 200 000 kr. Nu när lönen kommer så kommer den gränsen att passeras. Nu är det knappt 170 000 kvar och det känns en smula overkligt. Tanken är att börja "leva" på riktigt när bolånet är avbetalat där jag bara har ett jobb och en mer aktiv fritid. Men när jag tänker på saken så är jag inte helt missnöjd med hur jag lever idag. Tänk om jag blivit fast i mitt sätt att leva?! Nåväl, det fina är att jag har ett val för hur jag vill leva mitt liv, och det var lite det som var planen när jag började den här resan i slutet av 2017. 

Vi resonerade lite som du och betalar av i hög takt, även om det inte är så mycket som du. Sparar också i aktier.

Hade vi i stället satt dessa pengar också på min depå i stället för att betala tillbaka så skulle vi kunna sålt 25% av aktierna och betalat hela länet på en gång och ändå haft 75% kvar. Som det är nu så har vi i stället fortfarande en skuld. Ibland blir det fel hur man än gör.

Blir imponerad av din resa TS
Vi gjorde en snarlik resa men då var vi 2 med inkomster fast vi har 3 barn och bor i hus.
Utgångspunkten var densamma ca 1.5 miljoner i lån och bestämde oss för att vara skuldfria när jag fyllde 50 och det var 3 år kvar tills dess.
Vi levde inte snålt men smart och sparade och satte på fonder och lyckades bli helt skuldfria 5 månader efter jag fyllde 50
2020 vart ett bra år trots pandemin och vi gjorde en rejäl vinst på våra fonder så i november 2020 sålde vi allt och betalade av alla lån.
Nu 2021 har jag beställt en ny bil för 550K och den är ju betald utan lån.
Vi mår gott utan att behöva vända på slantar.
Vi har vanliga jobb inom och har väl tillsammans 60k in netto.

Hej tråden!

Det är lönedag och knappt en månad kvar till julafton. För två månader sedan skrev jag att jag hade kommit ner till 170 000 på bolånet och det var ju en trevlig känsla. Nu när lönen har kommit kan jag konstatera att lånet är på 117 000 kr. Nu finns det ingen hejd för hur mycket jag jobbar och vissa skulle nog tycka att det är på gränsen till för vad som är sunt. Själv är jag så fokuserad på att komma i mål att jag inte tänker på det. 

Om jag orkar hålla samma tempo med två jobb så borde jag kunna vara skuldfri till sommaren. Kruxet är att jag då inte kommer att ha några pengar kvar. Så det vore ju inte dumt att bara köra järnet under resten av 2022 för att spara ihop en liten buffert och sedan bara slappna av. Men first thing first. Inför nästa lön ska det inhandlas lite julklappar vilket innebär att 100 000 gränsen inte kommer att nås förrän januari. Det är fördelen med att inte veta exakt hur mycket lön jag kommer att få, beroende på hur mycket jag jobbar. Det märker jag snart!

Adjö så länge!

Jösses vad du röjer, det är riktigt imponerande!! 

Här har vi mest tråkigt. Men nu har vi haft så coronatråkigt så det vissa månader har blivit en hel lön över, och det samlar ju på sig lite då på 20 månader.

Det är underbart att känna att det finns pengar, i alla fall! Jag är så glad för det vi har.

En månad har gått sen jag skrev något senast. Idag kom lönen in och det mesta fördes oavkortat till det konto som är vigt åt att betala av bolånet med. Dagen till ära kan jag se att bolånet nu har sjunkit från 1 475 000 i oktober 2017 till 88 500 i december 2021. Intressant nog går det betydligt fortare än vad jag hade räknat med. Planen från början var att göra den sista betalningen på lånet i april 2023, men nu verkar det som att det redan kan bli klart till maj nästa år, dvs om 5 (!) månader.

Jag funderade på om jag hade räknat fel från början. Att bli färdig nästan ett år innan är ju inget jag hade räknat med men det hade kunnat vara åt andra hållet också.

På jobbet har jag en kollega som har tio år kvar till pension och börjar få ångest över hur denne ska få ihop ekonomin. Bara hyran äter upp en stor del av inkomsten. Att börja spara nu verkade inte heller vara ett alternativt då hon har vant sig vid ett visst leverne. Å ena sidan tycker jag synd om kollegan, men jag känner också att det är lite ovilja som kan ställa till det.

En annan kollega som är betydligt yngre ojar sig också för framtiden. Denne har jag berättat att ta chansen och börja spara ordentligt nu medan kollegan har låg hyra, vilket egentligen borde vara den enda fasta hyran som är nödvändig. Men även där har jag fått till svar att det är så mycket runt om som kostar pengar.

Dessa två är både mina skräckexempel och mina inspirationskällor till att fortsätta amortera av på bolånet. Att aldrig behöva oroa sig för sitt boende ser jag som en stor trygghet.

I maj när bolånet är betalt kommer jag vara helt på noll och det är inte så kul. Lösningen blir att jobba som en tok i kanske ett år till för att få en buffert och en slant att renovera badrummet för. Sedan är det bara att slappna av.

Men first thing first. Nu ska vi nolla bolånet!!