Letrozol - följas åt?

Ah okej! Jag fick ju en infektion efter spolningen. Vilket tog knäcken på mig. Det här året har varit så galet jobbigt. I januari fick jag ryggskott. Har tränat hela mitt liv och jag kunde knappt gå på två månader. Va i mitt livs form och gick upp 15kg under dessa månader. När jag väl hade börjat gå på gymmet så va jag med om en cykelolycka som gjorde att jag inte kunde träna igen på ca 3 månader då jag hade ett sår på knät som blev dåligt sytt och inte läkte. Sökte därefter till Polishögskolan och klarade allt..men fick inte bli polis då jag har en gammal diagnos som är felaktigt ställd och de godtog inte mitt läkarintyg som styrkte detta..sen alla misslyckade bevisförsök, jävla skitcovid som jag jobbade med under värsta pandemiperioden och så den där infektionen efter ledarspolningen. Då bröt jag ihop och ringde mamma som trodde jag va döende för hon har typ aldrig hört mig gråta sådär haha..stackars mamma. Så mamma vet att vi försöker men ångrar att jag berättade det för henne för tycker vår relation blivit konstig efter det. Är som att hon inte vet hur hon ska bete sig eller säga. Trots att jag aldrig tagit upp det igen efter det..får se om vi berättar för svärfar när vi ska göra ivf sen. Han är världens gulligaste så vet att han skulle stötta oss till Max. Svärmor däremot är så klumpig i sitt uttryck så jag dör. Så hon kommer få veta när ungen är ute o vi vet att vi båda klarat oss helskinnade haha..nä men du fattar.

Vi har faktiskt tänkt byta till Sophiahemmet. Va det lång kö dit? Ringde ni bara till dem och sa att ni ville byta dit? Två av mina kompisar gick där och fick så bra hjälp!

Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga..vi vet att Ulf tycker min mans prov ser bra ut..jag ägglossar..så finns väl inte så mycket mer att prata om egentligen? Jag försökte få läkaren som gav mig provresultaten att ge mig ett andra utlåtande om makens prov men det ville hon inte då maken inte va med...töntigt tycker jag men men. Det står ju liksom att det är få spermier men med god simmarkvalitet. Sen att man kan bli gravida ändå..jo det krävs ju bara en. Men man vill ju ha en viss nivå ändå för att det ska va optimalt. Annars skulle det ju inte bildas så många tänker jag..har du tips på frågor? Haha..

Ursäkta nu blev det världens roman här..

Fy fan vilket år. Kan relatera i så mycket i det du skriver och det blir ju ett trauma när så många mål och drömmar sätts på tvären.

Så fruktansvärt jobbigt att er relation förändrades i och med att du bröt ihop vid infektionen. Jag känner själv rädsla för att berätta. Vill inte bli sedd på något annat sätt. Jag vill inte att andra stressar åt mig, för det gör jag alldeles utmärkt själv.

Hade jag valt nytt ställe nu hade jag valt Livio Kungsholmen för att deras siffror verkar bäst för just mig och min ålder. Kolla in q-ivf innan du väljer :) Det var ingen väntetid när jag sökte vård på Sofiahemmet, så himla skönt!

Kan det vara värt att se till att få det där andra utlåtandet? Rimligtvis borde det räcka med samtycke per telefon eller bank-id?

Jag funderar mest på vad deras plan är framöver. Hur ni ska gå vidare..

Kram :)

Verkar ha varit ett jobbigt år för många!!

Hade maken varit med hade hon kunnat svara. Byter vi klinik så får vi ett andra utlåtande då :) tyckte bara det va så konstigt att hon inte kunde svara på det direkt haha när man ändå gör allt tillsammans.

Jag förstår din känsla kring att man inte vill att andra ska stressa åt än. Samtidigt som det är skönt att andra vet typ på ett sätt..man pratar ju om så mycket annat med sin familj så känns så konstigt att inte prata om något så viktigt..men men!

Tack för tipset! Ska kika in på q-ivf!

Tänk så olika det är... en av våra läkare där skickade in ivf remissen utan att min sambo var med...

Javisst, om vi går över till ivf så kmr vi berätta. Blir så mkt med alla sprutor och konstigheter. Säkert mkt mer emotionellt instabilt också..men då blir det för mina föräldrar inga andra. ;')

När skickade ni remissen till ivf? Hur gick det till? Fick ni veta hur kötiden är?

Vi ska träffa läkaren nästa vecka för att gå igenom våra provsvar (tror jag) och få remissen skickad.

Ah jag förstår! Känns som att de flesta berättar när man går över till ivf fasen. Varför berättar ni inte för din partners föräldrar?

Relationen är tyvärr inte så bra. Jag kmr bli släktens skvaller och jag kmr förstöra för deras fantastiska son osv. Även om varit tillsammans sedan vi var tonåringar har relationen inte kunnat stärkas :( jag har inget förtroende alls för dem, tyvärr!

Jag förstår! Vad tråkigt att det är så! Men skönt att ni har dina föräldrar iaf! <3

Javiist! Nu är jag på provera dag 3.. känns som evigheter till nystart!