Socionomer ljuger och ställer diagnoser

Detta är inte en tråd om hur många procent som går fel respektive rätt, utan att det som absolut inte borde förekomma inom en myndighet faktiskt sker och inte bara i något undantagsfall.

Som du rimligtvis förstår när det gäller socialtjänsten så finns det ingen statistik att tillgå, utan det som kommer upp till ytan är en liten del med ett stor mörkertal.

För att bemöta #2 och #3 behöver du vara tydligare i vad du avser.

Personangrepp hoppas jag att vi kan hålla oss i från

Sedan kanske jag bör tillägga att;

Då artikelserien publicerad på DN Kulturdebatt ligger bakom en betalvägg och jag har inte läst den. Jag påstår ingenting om den är sann eller inte.
Författaren är säkert mycket kunnig och den kan mycket väl vara 100% sann och korrekt, men det har inte med saken att göra.
Det är en debattartikel och sanningshalten är inte granskad och bör således inte ligga som bas för beslut.

Ett annat viktigt problem I dessa diskussioner är tystnadsplikten.

Föräldrarna kan säga precis vad som helst till media och hitta på vilka historier som helt om vad som sägs och görs från soc sida.

Men dom som arbetar på socialen får inte försvara sig. Dom får inte ge sin historia av vad som hänt. För dom har tystnadsplikt.

Då blir det ensidigt.

Dessutom ser vi aldrig dom tusentals fall där socialens personal räddar livet på barn. Det händer hela tiden och varje dag. Men personalen har tystnadsplikt så dom skryter inte om det dom gör. Däremot så hör vi föräldrarna som nästan vanvårdat sina barn till dötts. Dom skriver på forum och i tidningar. Skriver sin historia och påstår sig fått sina barn stulna. Den riktiga historian är däremot skyddad och dåld bakom tystnadsplikten.