Otrogen flickvän

Jobba med dig själv. Det är inte du som svek din partner eller hur? Det är inte dig det är fel på eller hur? Är detta värt all energi som går åt?

Jag förstår att du är sårad och ledsen. Det tar tid att läka. Men i denna processen är det vanligt att man tappar bort sig själv. Man går ner sig och känner inte att man duger. Många blir extremt egocentriska. Tar på sig offerkoftan och vältrar sig i självömkan. Det är okej ibland, men du måste upp på benen igen för att komma vidare.

Se det som ett bankkonto. Så länge du bara tar ut pengar och inte jobbar så att nya pengar kan sättas in så kommer du snart vräkas och bli hemlös. Du är på väg dit genom att ta ut enorma summor på ditt självkänslokonto. Snart kommer du tycka att det är fel på alla kvinnor och alla är potentiella otrogna. Du kommer att missa alla dessa som är stor majoritet som faktiskt inte är otrogna.

Gräv inte ner dig. Börja göra saker som får dig att må bra. Varje gång du gör något som ger dig en må-bra känsla så sätter du in på ditt konto. Har du mycket på kontot så finns det att ta ifrån om du hamnar i en sorglig situation i framtiden.

Min man var otrogen mot mig för 7 år sedan och några gånger innan dess. Jag har levt med honom till nu och gör ännu. Men jag är orolig jämnt. Jag bara väntar på att han ska göra det igen. Han svar jämnt är att han inte vet varför han gjort som han gjort. Och går nu hos kurator för att ta reda på vad det hänt så många gånger. Jag önskar jag hade kraft att lämna men rädslan att vara ensamstående med barnen gör att jag lider i det tysta. Så de är verkligen en lång väg och känns egentligen inte värt att utsätta sig för att riskera samma igen.

Min man var otrogen mot mig för 7 år sedan och några gånger innan dess. Jag har levt med honom till nu och gör ännu. Men jag är orolig jämnt. Jag bara väntar på att han ska göra det igen. Han svar jämnt är att han inte vet varför han gjort som han gjort. Och går nu hos kurator för att ta reda på vad det hänt så många gånger. Jag önskar jag hade kraft att lämna men rädslan att vara ensamstående med barnen gör att jag lider i det tysta. Så de är verkligen en lång väg och känns egentligen inte värt att utsätta sig för att riskera samma igen.

Min man var otrogen mot mig för 7 år sedan och några gånger innan dess. Jag har levt med honom till nu och gör ännu. Men jag är orolig jämnt. Jag bara väntar på att han ska göra det igen. Han svar jämnt är att han inte vet varför han gjort som han gjort. Och går nu hos kurator för att ta reda på vad det hänt så många gånger. Jag önskar jag hade kraft att lämna men rädslan att vara ensamstående med barnen gör att jag lider i det tysta. Så de är verkligen en lång väg och känns egentligen inte värt att utsätta sig för att riskera samma igen.

Nej! Du har tagit på dig offerkoftan för 7år sedan och inte tagit av den än?! Inte konstigt att du mår som du gör tös!

Det är inte ditt fel att du har en man som varit otrogen. Det får stå för honom eller hur?

Detta är ett klassiskt exempel. Du vill egentligen bara vara lycklig ich må bra men det som stoppar dig är faktiskt du själv. Du tänker säkert hundra gånger om dan(?) att andra verkar lyckligare än dig, andra har ett bra förhållande, andra är snyggare och sexigare och gör mer roligt. Det är för att dom har hängt av sig sin offerkofta och faktiskt gör saker som får dom att må bra.

Om du ska kunna luta på din man igen så hjälper det inte att älta. Han måste börja bekräfta dina behov så att du ska kunna känna dig trygg. De flesta behöver professionell hjälp till det. Det är en konst att kunna diskutera. Så länge du är offer och han förövaren så kommer du fortsätta må så här. Jag slår vad om att han ångrar det han gjort men ingen av er kommer vidare eftersom ni aldrig bearbetat och kommit till ett avslut. Ni går bara och ältar och grubblar.

Jag kanske låter hård men jag menar väl. Du måste börja investera i dig själv istället för att bara se det som att alla behandlar dig orättvis och du bara ger men får inget tillbaka. Det är för att du själv tillåter det.