Drottningen1970 skrev 2019-08-15 14:17:09 följande:
Du tänker alltså att det är en moralisk skyldighet att abortera ett barn med funktionshinder. För barnets skull? Well världen kryllar av funktionshindrade människor som är rätt glada över att få födas. Ditt resonemang är fruktansvärt människofientligt och världsfrånvänt. Du verkar tro att barnet man aborterar på någotvis sänds tillbaks för reparation när det aborteras för att sedan återfödas som friskt. Det foster som aborteras kommer aldrig mer åter behöver mycket riktigt aldrig tampas med de svårigheter och problem som funktionshindret medför, men det du glömmer är att den individen heller aldrig får uppleva lycka, kärlek, klappa en katt, bli kär, lära sig klättra högst upp på klätterställningen, åka världens läskigaste karusell på gröna Lund etc etc. Allas liv har medgång och motgång. Oerhört förmätet av dig att tro att du har något mandat att mäta och avgöra om någon annan människas liv är värt att leva. Man får lust att spy.
Ja, eftersom allt liv faller inom Universums lag för reinkarnationen, så, ja, det är absolut och mest för barnets skull som man gör abort; och även för samhällets. Man gör aborten för kärleken till det blivande livet och för att man vill barnet det bästa av världar! För att ge dem möjligheten att uppleva, vara, känna besvarad kärlek, umgås med människor och djur, ha kul på nöjesfält eller vad det än månde vara som vill läras, utbildas till, göras och upplevas. Genom att göra abort så ökar man således barnets chans att få födas friskt, dock med några veckors eller några månaders förskjutning, men det har ingen som helst negativ betydelse, eftersom det viktigaste är att barnet föds friskt; speciellt i de tider som råder nu! ... Det är så man kan spy åt att människor hela tiden ser kretsloppen omkring, men ändå aldrig förstår eller inser att dessa kretslopp går ner till allra finaste energi-nivå och även, helt logiskt och självklart, innefattar livet självt! Så, ja, det är sannerligen som att man kan spy! ... Och, det skall du ha klart för dig; jag tror inte; jag vet! Och jag är på långa vägar inte ensam om att veta! ... ... Salome, Pentra