• Anonym (Inte lat!)

    Arbetslivet passar inte mig

    Hej!


    Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.


    Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..


    Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.


    Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.


    Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig
  • Anonym (Bea)
    Anonym (Ann) skrev 2019-11-07 15:29:06 följande:
    Vad hjälper då?

    Hur hjälper man människor som är utbrända om de inte vill hjälpa sig själv? Om man är utbränd, så är något fel, ofta är det en kombination av arbetsliv och privatliv. Då måste man ändra på något, man kan inte fortsätta som vanligt.  Men väldigt många är inte intresserade av att ändra på något. De vill inte gå ner i arbetstid för då tjänar de för lite, men de har råd att vara sjukskrivna...
    Det är väldigt många yrken där "gå ner i arbetstid" betyder göra samma jobb fast på kortare tid och med lägre lön, vilket inte direkt är någon vinst. Det finns inte en chans att jag skulle bli av med 20% av min arbetsbörda om jag hade bett om lägre tjänstgöringsgrad på mitt förra jobb.
  • Anonym (Ann)
    Anonym (Bea) skrev 2019-11-07 15:42:12 följande:

    Det här tycker jag stjäl väldigt mycket energi från livet. Jag shoppar inte särskilt mycket  och vi har nog en rätt sparsam livsstil, men man måste ju ändå ha koll på räntor, försäkringar, avgifter, sparande, investeringar, pension, plus alla tider hos läkare, tandläkare, bilbesiktning och allt annat. För att inte prata om allt som går sönder eller måste underhållas i en bostad. Fler saker att researcha och hålla reda på. Det tar mycket energi och ger inte särskilt mycket.


    Fast mycket av det du räknar upp här, t ex det som har med ekonomin att göra, det fixar man en gång, sedan behöver man inte hålla på och ändra det hela tiden.

    Man måste inte byta försäkringar hela tiden, följa sitt sparande slaviskt osv. Man kan välja att göra det enkelt för sig och därmed frigöra mycket tid. Våga landa i att man gjort ett bra val (inte nödvändigast det bästa). 

    Om det inte ger mycket att underhålla och researcha, varför då göra det?
  • Kjell2
    Anonym (Bea) skrev 2019-11-07 15:44:03 följande:
    Det är väldigt många yrken där "gå ner i arbetstid" betyder göra samma jobb fast på kortare tid och med lägre lön, vilket inte direkt är någon vinst. Det finns inte en chans att jag skulle bli av med 20% av min arbetsbörda om jag hade bett om lägre tjänstgöringsgrad på mitt förra jobb.
    Sitter man i den situationen får man kanske fundera, är detta jobb på heltid värt det eller ska jag byta. Vet många som har bytt jobb just pga att arbetssituationen inte var värt det. Kunde vara bra betalt, bra kollegor med att jobba fyrskift funkade inte.


  • Bjoer
    Anonym (Ann) skrev 2019-11-07 15:48:03 följande:
    Om det inte ger mycket att underhålla och researcha, varför då göra det?
    För att man måste. För att man inte har råd att anlita en fackman varje gång. För att bilen, värmepannan, spisen, gräsklipparen, taket etc. måste fungera. Visst, man kan låta saker förfalla men det brukar ju knappast minska den mentala ångesten.
  • Anonym (Ann)
    Bjoer skrev 2019-11-07 15:58:39 följande:
    För att man måste. För att man inte har råd att anlita en fackman varje gång. För att bilen, värmepannan, spisen, gräsklipparen, taket etc. måste fungera. Visst, man kan låta saker förfalla men det brukar ju knappast minska den mentala ångesten.
    Men man ska kanske flytta till en lägenhet då istället, om man känner sig utbränd av att sköta om ett hus. Dvs prioritera sin hälsa.

  • sextiotalist
    Bjoer skrev 2019-11-07 15:58:39 följande:

    För att man måste. För att man inte har råd att anlita en fackman varje gång. För att bilen, värmepannan, spisen, gräsklipparen, taket etc. måste fungera. Visst, man kan låta saker förfalla men det brukar ju knappast minska den mentala ångesten.


    Men det är då man får tänka över sitt liv, jag har varit där, en rejäl utbrändhet som ledde till en depression som behövdes behandlas. Man fick tänka om (hade santalskontakt och medicinering). Det tog tid och var inte lätt.

    Jag skalade bort så många måsten ur mitt liv jag kunde och har hållit fast vid detta (en stor hjälp av min sambo) och ibland får man bakslag. Då gäller det att stanna upp och tänka till.
  • Bjoer
    sextiotalist skrev 2019-11-07 16:04:15 följande:
    Men det är då man får tänka över sitt liv, jag har varit där, en rejäl utbrändhet som ledde till en depression som behövdes behandlas. Man fick tänka om (hade santalskontakt och medicinering). Det tog tid och var inte lätt.

    Jag skalade bort så många måsten ur mitt liv jag kunde och har hållit fast vid detta (en stor hjälp av min sambo) och ibland får man bakslag. Då gäller det att stanna upp och tänka till.
    Alltså, jag tror ni hakar upp er på lösningsförslag. Jag vet att man kan undvika det här. Det jag försöker påtala är att komplexiteten i livet idag är inte trivial. Oavsett hur mycket man försöker förenkla livet för sig själv. Vissa blir överbelastade, även av vad som idag är normal vardag, just för att även en normal vardag innehåller så otroligt många små beslut. Vad måste jag göra? Vad borde jag göra? Vad kan jag göra? Vilka drömmar har jag och varför är de inte förverkligade än? Eller ens påbörjade?

    Jag vet inte om ni läste ledaren från DN jag länkade till tidigare, men om ni inte gjort det, gör det. Jag kan länka igen. Är den bakom en betalvägg kan jag lägga upp den här som text. Jag tycker den är rätt talade för det jag försöker förklara.
  • Anonym (Bea)
    Anonym (Ann) skrev 2019-11-07 15:48:03 följande:
    Fast mycket av det du räknar upp här, t ex det som har med ekonomin att göra, det fixar man en gång, sedan behöver man inte hålla på och ändra det hela tiden.

    Man måste inte byta försäkringar hela tiden, följa sitt sparande slaviskt osv. Man kan välja att göra det enkelt för sig och därmed frigöra mycket tid. Våga landa i att man gjort ett bra val (inte nödvändigast det bästa). 

    Om det inte ger mycket att underhålla och researcha, varför då göra det?
    För att om man inte underhåller ett hus så brukar det bli rätt stora problem på längre sikt. Om man inte har koll på sina investeringar så kan man förlora pengar. Om man inte har koll på sin pension kan man få jobba till 80. Om man gör dåliga köp brukar det bli dyrt i slutändan.

    Är det här något särskilt? Går alla runt och hoppas på att allt löser sig?
  • sextiotalist
    Bjoer skrev 2019-11-07 16:19:05 följande:

    Alltså, jag tror ni hakar upp er på lösningsförslag. Jag vet att man kan undvika det här. Det jag försöker påtala är att komplexiteten i livet idag är inte trivial. Oavsett hur mycket man försöker förenkla livet för sig själv. Vissa blir överbelastade, även av vad som idag är normal vardag, just för att även en normal vardag innehåller så otroligt många små beslut. Vad måste jag göra? Vad borde jag göra? Vad kan jag göra? Vilka drömmar har jag och varför är de inte förverkligade än? Eller ens påbörjade?

    Jag vet inte om ni läste ledaren från DN jag länkade till tidigare, men om ni inte gjort det, gör det. Jag kan länka igen. Är den bakom en betalvägg kan jag lägga upp den här som text. Jag tycker den är rätt talade för det jag försöker förklara.


    Jag har varit där. Jag lyckades ta mig ur detta genom att få hjälp med att tänka om.
  • Anonym (trött på allt)
    Akidoki skrev 2019-11-07 12:27:56 följande:

    Du har rätt att besluta om din egna arbetstid, du söker då arbeten vilka är av önskad omfattning.


    Grejen är att det är svårt att hitta sånt arbete, där är snarare enklare att skaffar sig en asperger diagnos och via det ett anpassat deltidsjobb via samhall.
Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig