• Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Svar på tråden Nygift och otrogen
  • Anonym (jaha)

    Det är naturligt att känna skuld och skam över att man agerat på fel sätt, hanterat en situation på fel sätt. Men lösningen på det är inte att försöka lägga ansvaret för sina egna val på andra och påstå att det vara andra eller annat som drev en att ta de beslut man gjorde för det är en flykt, det är att fly från sitt ansvar. Det ser man överallt på otrohetstrådar. Man tycker själv att man gjorde fel men tål inte att andra oxå tycker det utan vill att andra ska förstå en och tycka man gjorde rätt ändå.... det kommer aldrig ske. Fel är fel och har man gjort fel så kommer andra oxå tycka man gjorde fel.

    Lösningen är att konfrontera sig själv, medge för sig själv att ja, jag gjorde helt jäva fel, jag kunde ha hanterat det bättre och ingen annan än jag bär ansvaret för det men nu vet jag hur jag vad jag ska undvika så jag kan hantera det bättre nästa gång det händer. Och tyvärr får man ju leva med att andra oxå kommer tycka man gjorde fel. Men utan skuld och skam som gnager i bakgrunden så är det lättare att kunna acceptera det.

  • Anonym (Anonym@)
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-10 15:15:54 följande:
    Suck.. Det är nog inte du som förstår. Jag tar hela ansvaret för mitt val. Men han började undra varför jag inte "gjorde något åt saken" innan jag tog valet. Att han pissade på mina försök att skapa dialog fattade han inte. Han ville inte gå på rådgivning och tog inget till sig oavsett vad jag sa och gjorde och det gjorde mig förkrossad och förtvivlad. Han svek mig när vår familj höll på att gå sönder och jag fylldes av en känsla jag aldrig nånsin känt. Och där i stridens hetta tog jag det galna beslutet att vara otrogen. Något jag aldrig trodde om mig själv och självklart skäms jag över det primitiva valet. Jag ville att han skulle lida och känna samma maktlöshet och sorg som jag gjorde. Jag ville inte skiljas jag ville bara skrika ut min förtvivlan. Och jag gjorde det på fel sätt. Det vet jag verkligen. Men att då först i efterhand börja jobba med äktenskapet kändes som ett hån, och visst, det hånet förtjänade jag väl.

    Summa summarum, två fel gör inte ett rätt.
    Dina svar ger faktiskt fler frågor än svar och skall man få en riktig bild av vad som egentligen hände, skulle man behöva vara en terapeut som också fick exets upplevelse av ert förhållande.
    Men det lyser ändå igenom att det förmodligen handlade om en långvarig otrohet, förmodligen med en tröstande kollega, där det redan börjat pirra i magen.
    Hämnd, och driven in i osv, känns som efterkonstruktioner för att mildra otroheten för dig själv. 
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-10 16:59:12 följande:
    Dina svar ger faktiskt fler frågor än svar och skall man få en riktig bild av vad som egentligen hände, skulle man behöva vara en terapeut som också fick exets upplevelse av ert förhållande.
    Men det lyser ändå igenom att det förmodligen handlade om en långvarig otrohet, förmodligen med en tröstande kollega, där det redan börjat pirra i magen.
    Hämnd, och driven in i osv, känns som efterkonstruktioner för att mildra otroheten för dig själv. 
    haha, tröstande kollegor verkar vara oerhört poppis. Intressant nog verkar dessa många ggr börja tröstandet redan innan förhållandet gått åt skogen Flört
  • Anonym (Anonym@)
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-10 17:33:02 följande:
    haha, tröstande kollegor verkar vara oerhört poppis. Intressant nog verkar dessa många ggr börja tröstandet redan innan förhållandet gått åt skogen Flört
    Ja, många sådana trådar där det pirrar på jobbetDrömmer
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-10 16:59:12 följande:

    Dina svar ger faktiskt fler frågor än svar och skall man få en riktig bild av vad som egentligen hände, skulle man behöva vara en terapeut som också fick exets upplevelse av ert förhållande.

    Men det lyser ändå igenom att det förmodligen handlade om en långvarig otrohet, förmodligen med en tröstande kollega, där det redan börjat pirra i magen.

    Hämnd, och driven in i osv, känns som efterkonstruktioner för att mildra otroheten för dig själv. 


    Nix ingen kollega och ingen långvarig historia heller. Däremot en vän som funnits länge i bekantskapskretsen och visste hur det var mellan oss just då. Han var också gift.
  • Anonym (Anonym@)
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-10 23:59:00 följande:
    Nix ingen kollega och ingen långvarig historia heller. Däremot en vän som funnits länge i bekantskapskretsen och visste hur det var mellan oss just då. Han var också gift.
    Citat:
    "När min man så småningom kom på oss.."
    Känns inte som ett engångsligg direkt.

    Att det var en man (förmodar att det var en man) i bekantskapskretsen, skulle det vara bättre? En man i ER bekantskapskrets, eller? 
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Kvinna31) skrev 2020-01-09 20:36:34 följande:

    Hon kommer alltid finnas med i dina tankar.


    Säkert... men inte i hans..
  • Anonym (Kvinna86)
    Fjäril kär skrev 2020-01-09 21:04:24 följande:

    Just det här jag som är det avgörande betydelsen för om du överhuvudtaget kommer vidare: Om du verkligen stannar kvar av rätt anledning. Som jag skrev nån sida bakåt.

    Desperation och leka struts och låtsas som att allt är som vanligt kommer inte att vara rätt anledning till att stanna. Det kommer inte hålla. Tvärtom kan desperation vara det som gör att han backar undan om det blir för mycket.

    En brasklapp i det här är ju också hur han faktiskt ser på dig och ert liv. Just nu gör du allt för honom men det kan ju också göra honom misstänksam om hur ärlig du är med det du gör. Om tråkig vardag och dåligt med sex var det som fick honom att vara otrogen så hur länge orkar du vara 100% perfekt fru med fri tillgång till allt innan det återigen blir som vanligt? Du ville inte ha honom då men nu duger han. Vad ska han tänka om det? Hur ärlig är din kärlek till honom? Det här är ju något som kan få hans tankar och känslor att krackelera.

    Han kommer ju alltid ha möjlighet att välja henne oavsett vad du vill och oavsett vad du gör. Den utvägen kommer alltid finnas mellan er. Hur det än är så finns minnet kvar inom honom. Han kan när som helst välja att plocka fram minnet och minnas det de hade, hur det var, det hon har, det han saknar.


    Jag tror jag stannar av rätt anledning, jag älskar honom och förutom hans misstag har vi alltid haft ett fint förhållande. Vi har ju också ?överlevt? hans otrohet och kommit tillbaka till en vardag.

    Men det är han som får kämpa, inte jag. Det är ju han som fått bevisa hur mycket han älskar mig och ångrar sig. Och skulle jag lämna honom skulle vi båda bli förkrossade...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Funkar inte..) skrev 2020-01-09 21:49:58 följande:

    Jag tror att du aldrig kommer glömma henne. Varje sms som kommer sent på kvällen eller när han ska ut på stan och träffa vänner. Varje gång kommer du sannolikt fundera om det är hon eller någon annan kvinna han ska träffa. Din magkänsla kommer sätta igång på småsaker och varje gång kommer dina fantasier komma igång.

    Jag försökte, han försökte på sitt sätt men jag kunde inte med mig själv att begära kolla igenom hans telefon så ofta jag behövde. Kvar fanns jag med mina demoner som sakta åt upp mig inne från.

    Det var dödsdömt samma sekund som han var otrogen och jag kunde förlåta honom innerligt.


    Men jag tror jag kan förlåta honom och komma över hans svek, det är ju en skillnad. Det är ju henne jag vill slå typ..

    Och jag är inte rädd att han ska vara otrogen ingen, inte alla faktiskt.. det är mer att jag måste komma över det här sveket
  • Anonym (Kvinna86)
    Dirgeofnovember skrev 2020-01-09 22:15:06 följande:

    När den man älskar så tydligt visar att din kärlek inte är något värt, då skär man ut hjärtat och lägger undan det ett tag. Sedan lämnar man och börjar läka, sen när man är redo igen så låter man sig älska igen. Du kommer alltid ha kontakt med mannen men det kommer inte längre vara han som håller ditt hjärta. Men det spelar ingen roll, du har tagit ett beslut att försöka med mannen. Jag hoppas innerligt att du får som du vill och han inte utnyttjar dig igen, även om det känns lite långsökt.


    Han har ju någonstans kompenserat för det nu, visat hur mycket han älskar mig. Ska några timmar i våra liv förstöra allt vi byggt upp? Samtidigt kan jag inte förstå att han gjorde det... så många val där han kunde avbrutit det och sagt nej. Han säger att det var hon som ville och han tillsist inte kunde säga nej och det tror jag på men ändå.. jag är inte utnyttjad, jag är bedragen.
Svar på tråden Nygift och otrogen