Tack för alla fina stöttningar!
Det va inte lätt men nu är det gjort, och vilken jäkla lättnad att få ut sig det.
Jag började med och berätta hur trevlig vi haft det med barnen idag med semmelfikat och att barnen va så glada att få följa med Moster hem sen, och han höll med. Bad min syster ta bilder på oss, ett sista kort som familj.. Visade bilden och han titta länge på den. Fråga honom om han såg nått konstigt med den. Fick ett nej, för den va verkligen perfekt. Perfekt för vem som helst att se, men inte för mig, som nu skulle konfrontera min otrogna man!
Han blev helt tyst, kanske chockad. Jag vet inte. Jag bröt ihop! Jag sa inget om messet jag fått utan sa bara att jag visste. Visste att dom sågs, visste att det pågått i 3 år!, att dom haft sex, att dom varit där o där, osv osv. Han fyllde i för att bekräfta. Han ljög inte! Sen om han kanske lämna några godbitar för sig själv, det vet jag inte och jag vill heller inte veta.
Han sa att han kände en lättnad, att han inte visste hur han skulle bryta upp från henne. Jag gav som förslag att lämna tillbaka nyckeln. Ett steg åt rätt riktning. Han sa att han alltid älskat mig och barnen, och att han alltid kommit hem.. usch, kände mig så äcklad!
Hans händer som varit på någon annan, har tagit på mig. Hans läppar har rört vid någon annan, har även rört mig. Hans *** har varit i någon annan, och varit i mig. Jag känner mig våldtagen? Vet inte, äcklad!!
Han har pussat på en annan kvinna och sen kommit hem och pussat våra barn godnatt med samma läppar. Usch!!
Han sa att han vill välja oss, sin fru och sina barn. Jag vet inte. Jag vill inte, men ändå älskar jag honom.
Han bad mig följa med och lämna tillbaka hennes nyckel. Jag gjorde det efter mycket om och men. Han har blockat henne, säger han.
Han vill att vi ska lösa det här, och att han ska ta kontakt med att vi ska gå på familjeterapi lr vad nu heter. Han har smsat sin chef om att få byta arbetsplats alt säga upp sig, hans chef har messat tillbaka att han ev kan bli förflyttad, fått se sms.
Har gråtit konstant, vaknat i natt av att jag gråter. Allt känns så hemskt! Tre år!! Vår minsta blir fyra, han va alltså bara ett år när min man börja vänsterprassla. Vi har varit på mängder av resor och äventyr och han har haft sin älskarinna i tankarna? Tre år!!!
Jag dör sakta inombords!
Men när våra barn kommer hem, ska jag vara starka för dom! Jag ska aldrig svika min familj jag har kvar!
