Är MIN man otrogen?

Anonym (Spegeln)

Sun 23 Feb 2020 21:45
695 svar

Citera Visa endast Anmäl

Är MIN man otrogen?

Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

Hjälp mig tänka klart!
- «
- ‹
- Sida 30 av 69
- 24
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är MIN man otrogen?
Anonym (Mackenzie)

Thu 5 Mar 2020 19:02
#290

Citera Visa endast Anmäl

Inga råd är tillräckliga i denna situation, jag skulle aldrig kunna gå vidare tillsammans om MIN man levt dubbelliv 3-4 år det är en så sjuk tanke så jag vet inte vad jag ska säga, det GÅR inte förlåta?? Leva med honom efter detta? Det kommer aldrig försvinna ur ditt bakhuvud?? Du får leva med känslan i så fall men han har betett sig som ett svin, det går inte bortförklara.
Anonym (kapten)

Fri 6 Mar 2020 00:33
#291

Citera Visa endast Anmäl

Tycker synd om barnen här. Om jag var du skulle jag nog försöka förlåta och gå vidare.
Anonym (Liv)

Fri 6 Mar 2020 06:16
#292

Citera Visa endast Anmäl

Kråkungen skrev 2020-03-04 15:26:43 följande:
Fast det GÖR jag ju inte!!! Jag använder inte samma argument!!! Det är bara att du har fått för dig att jag även skriver under ett antal andra nick, men det är längesen jag ansåg att otrohet är ok; det är längesen jag trodde på tanken "det man inte vet..."; det är längesen jag fattade vilket otroligt svek det upplevs som osv - och det har jag också sagt upprepade gånger. Jag startade den där tråden för länge sen för att jag ville förstå nåt som jag ärligt inte förstod, och jag lärde mig massor, och har reviderat min syn jättemycket utifrån det.

Däremot tror jag på kärleken, jag tror att man tillsammans kan övervinna det mesta så länge man är helt öppen och PRATAR med varandra. Jag tror (eller rättare sagt:vet) även att vissa av oss faktiskt ÄR genuint poly, och jag vet att de av oss som är det aldrig kommer att kunna ändra på det, men att det faktiskt FINNS de som från början trott sig vara helt monogama, som faktiskt - FAKTISKT - inte är det, och som därför, helt utifrån sig själva, kan välja att förlåta och istället gå vidare med ett öppet förhållande, eller till och med ett poly-förhållande. Och kan man rädda en relation på det viset kan jag inte tycka att det är fel, men då ska det givetvis verkligen kännas bra för ALLA inblandade. Känner den som blivit sviken att den inte kan förlåta och/eller att den inte kan leva i ett öppet förhållande är det bättre att skiljas åt. Sen finns det ju uppenbarligen även en massa andra sorters människor... Det finns regelrätta svin som bara vill unna sig själva, men inte partnern, och som kanske rent av tänder på tanken att de går bakom ryggen på sin partner (detta har jag ALDRIG förespråkat!!); det finns de som är otrogna för att de lever i ett sexlöst förhållande; det finns de som är otrogna för att de på fyllan hamnade i fel säng; de finns de som är otrogna för att... osv osv. Det enda jag säger är att även om någon har varit otrogen så MÅSTE det inte vara så att den per automatik är ett svin som aldrig får förlåtas.

Precis så. Att vara poly, eller icke-monogam, är kanske inget man vet om. Kanske har man alltid haft svårt att hålla sig till en, men trott att det beror på att man inte varit tillräckligt kär osv. Men det är klart, visst vore det bra att man upptäcker det här innan man gifter sig, eller ber om ett öppet förhållande innan man går och är otrogen.

Kanske borde det väckas en debatt om huruvida monogami är något vi människor mår bra i eller om det är en social konstruktion som vi tvingas in i pga religioner o dyl?
molly50

Fri 6 Mar 2020 08:30
#293

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (kapten) skrev 2020-03-06 00:33:44 följande:
Tycker synd om barnen här. Om jag var du skulle jag nog försöka förlåta och gå vidare.

Det kanske TS man skulle ha tänkt på innan han valde att inleda en relation med en annan kvinna. Och dessutom låta det pågå i flera år.
Kråkungen

Fri 6 Mar 2020 10:43
#294

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Liv) skrev 2020-03-06 06:16:20 följande:
Precis så. Att vara poly, eller icke-monogam, är kanske inget man vet om. Kanske har man alltid haft svårt att hålla sig till en, men trott att det beror på att man inte varit tillräckligt kär osv. Men det är klart, visst vore det bra att man upptäcker det här innan man gifter sig, eller ber om ett öppet förhållande innan man går och är otrogen.

Kanske borde det väckas en debatt om huruvida monogami är något vi människor mår bra i eller om det är en social konstruktion som vi tvingas in i pga religioner o dyl?
:) Trevligt med nån som fattar vad jag menar för en gångs skull. Debatten du efterfrågar har dock hållits till vansinne här inne redan, och jag har tyvärr inte sett att den lett till något gott någon enda gång :(

Nu ska jag inte svara på några fler kommentarer här eftersom det, som både jag själv och andra har påpekat, är oschysst mot ts att fylla tråden med sidotjafs, så snälla, snälla: är det nån som har nåt mer att säga till mig så pm:a mig eller håll det för er själva. Skriv inte här. Med detta sagt var det ju som sagt ändå himla fint att du, Anonym (Liv), faktiskt hade nåt positivt att säga <3
Anonym (man)

Fri 6 Mar 2020 12:04
#295

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Liv) skrev 2020-03-06 06:16:20 följande:
Precis så. Att vara poly, eller icke-monogam, är kanske inget man vet om. Kanske har man alltid haft svårt att hålla sig till en, men trott att det beror på att man inte varit tillräckligt kär osv. Men det är klart, visst vore det bra att man upptäcker det här innan man gifter sig, eller ber om ett öppet förhållande innan man går och är otrogen.

Kanske borde det väckas en debatt om huruvida monogami är något vi människor mår bra i eller om det är en social konstruktion som vi tvingas in i pga religioner o dyl?
Men suck... att dessa löjliga argument aldrig dör ut.

1) Otrohet har ingenting med polyamori att göra, faktiskt inte ett dugg, nada. Och anledningen till det är att otrohet INTE handlar om att ha problem med monogami, otrohet handlar om att man har problem med ärlighet, att man är för feg för att stå för det man vill inför sin partner. Ärlighet och förtroende är precis lika viktigt i polyförhållanden som monogama.

2) Nej det behövs ingen debatt om monogami är en social konstruktion eftersom det sen länge är fullt möjligt att bya mellan förhållandeformer precis som man vill, det enda kravet som finns är att man är öppen med det med sin partner. Det som däremot behövs är en debatt om polyamorösa människor verkligen är ok med att otrohetsförepråkare missbrukar polyamorí för att rättfärdiga oärlighet.
Anonym (man)

Fri 6 Mar 2020 12:06
#296

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (kapten) skrev 2020-03-06 00:33:44 följande:
Tycker synd om barnen här. Om jag var du skulle jag nog försöka förlåta och gå vidare.

Så din rekommendation är att låta sin partner göra hur fan hen vill och förlåta allt för barnens skull.... har du funderat över vad för slags exempel det sätter för barnen? Vad tror du barnen lär sig av det?
Anonym (FYI)

Fri 6 Mar 2020 12:48
#297

Citera Visa endast Anmäl

Kråkungen skrev 2020-03-04 14:38:01 följande:
Och då tar jag gärna den responsen från den det berör - jag har för länge sen slutat försöka få dig, FYI och diverse andra att se och förstå vad det är jag skriver. Jag startade en tråd en gång för länge sen där jag bad andra förklara sin syn på otrohet - jag lärde mig otroligt mycket av den tråden, och har ändrat synsätt i väldigt mycket när det gäller det, vilket jag också uttryckligen skrivit i både den tråden och andra trådar där folk har gått till attack, men det är det ingen av er som öht är intresserade av att ta in eller bry er om. Det hade inte stört mig att ni vägrar fatta vad jag skriver, om ni bara hade lämnat det vid det, men istället så envetnas ni med att fortsätta tolka allt jag skriver som fan tolkar bibeln, och dessutom tala om för alla andra hur de ska tolka det jag skriver. Det är det jag blir lite less på.
Nu vet jag inte riktigt hur jag blev inblandad i detta inlägget.
Tycker det är jättebra om du förstått varför otrohet är så laddat som det är.
Vi var oense i din första tråd, (som ju handlade om att du inte förstod varför folk blev så upprörda över otrohet) men sen vet jag inte om jag argumenterat mot dig så mycket eftersom du tycktes ändra din ståndpunkt då.
Kråkungen

Fri 6 Mar 2020 13:10
#298

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (FYI) skrev 2020-03-06 12:48:22 följande:
Nu vet jag inte riktigt hur jag blev inblandad i detta inlägget.
Tycker det är jättebra om du förstått varför otrohet är så laddat som det är.
Vi var oense i din första tråd, (som ju handlade om att du inte förstod varför folk blev så upprörda över otrohet) men sen vet jag inte om jag argumenterat mot dig så mycket eftersom du tycktes ändra din ståndpunkt då.
Jag vet att jag sa att jag inte skulle kommentera mer... men eftersom jag inte har nån annan möjlighet att tacka för ditt inlägg, och be om ursäkt för att jag drog in dig, så... För jag vill verkligen både tacka och be om ursäkt. Det är stort av dig att ta till dig av det jag skrivit - tack. Jag gjorde precis samma fel här som jag beskyllde andra för att göra: att bara minnas det som att du varit en av dem som gått till attack i senare trådar, bara för att vi hade en sån diskussion i den första tråden. Förlåt. Verkligen.
Anonym (Spegeln) Trådstartaren

Fri 6 Mar 2020 13:19
#299

Citera Visa endast Anmäl

Fått svar på mina prover jag lämnade, och dom är tack o lov negativa! Skönt, en sån lättnad, men ändå så äcklad att ens behövt sitta på helspänn och vänta på resultatet.

Nu väntar nästa sak då, får mina barn ett syskon inom snar framtid lr har dom kanske tom redan fått barn tillsammans?

Tre år!! Det är så sjukt länge! Jag har levt i en jävla lögn i tre år! Jag mår så illa av tanken. Jag förstår fortfarande inte! Kommer jag någonsin att förstå? Kommer jag kunna förlåta? Oavsett om vi fortsätter tillsammans lr går skilda vägar, kan man förlåta ett sånt här svek?

Han har ju verkligen levt ett dubbelliv. Han har levt ett liv i tre år, UTAN mig! Utan våra barn! Ett liv själv med en annan kvinna i tre år!!

Jag känner mig värdelös, värdelös för att jag inte hunna se att allt varit ett spel från hans sida.

Att han åkt hem till henne och levt livet medans jag slitit arslet av mig med extra timmar på jobbet för han va sjukskriven, medans barnen va på skola och förskola. Då va han där och roa sig.

När jag va på jobbet passa han på att åka tidigare till jobbet för att hinna sätta på henne. När han hade lunch på jobbet åkte dom hem till henne för att knulla istället för att sitta i lunchrummet och prata skit med alla andra kollegor. När han jobbat över va det i själva verket ett knull som lockade mer än att komma hem till sin fru.

Varför lämnade han oss inte bara när han börja träffa henne? Det hade gjort minst lika ont då att bli lämnad såklart,. Men att få reda på otroheten så här, från en helt främmande och okänd människa. Vem är ens den där människan, som propsa på att fortsätta leta efter nyckeln som va avgörande gör att jag skulle våga konfrotera istället för att vänta veckor och följa en gps på bilen?

Jag känner mig så tom, ledsen, arg, sviken, äcklad, sårad, förbannad, lurad, puckad, ihålig..

«
‹
Sida 30 av 69
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är MIN man otrogen?

Är MIN man otrogen?

INNEHÅLL