• Anonym (X)

    Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

    Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

    Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

    Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

    Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

    Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

    Tips/råd/tankar tack

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?
  • Siden
    Ess skrev 2020-07-02 09:30:31 följande:

    Jag håller inte med om att det krävs något ansvar alls. Olika beslut som tas av de vuxna är ju något som man diskuterar, sen är det upp till föräldern att även ha sina barn i åtanke under diskussionen.


    Ställer frågan till dig också: hur ställer man sig utanför som pappas sambo när man även har gemensamma barn som påverkas av bonusbarnen?
  • sextiotalist
    Siden skrev 2020-07-02 09:32:02 följande:

    Men om man har gemensamma barn som påverkas av bonusbarnen då? Hur ställer man sig utanför det? Om halvsyskonen behandlas olika tex.


    Vi har gemensamma barn. Med stor åldersskillnad.

    Som jag skrev tidigare. Man ser till att det fungerar så att alla mår bra. Men det finns inget ska
  • Siden
    sextiotalist skrev 2020-07-02 09:35:37 följande:

    Vi har gemensamma barn. Med stor åldersskillnad.

    Som jag skrev tidigare. Man ser till att det fungerar så att alla mår bra. Men det finns inget ska


    Ok, tack för svaret. I Ts fall så har dom ju inte gemensamma barn men hon har ett eget barn i tät ålder som bonusbarnen. Att bara råda henne att kliva in och bo i hemmet utan att ta något ansvar över bonusbarnen är lite klurigt tycker jag, eftersom bonusbarnen kommer att påverka hennes barn. Jag har även gemensamt barn och ett bonusbarn som är hyfsat nära i ålder och jag måste nästan kliva in och ta en aktiv roll för att vår bonusfamilj ska funka. Om jag bara ställer mig åt sidan så blir vårt gemensamma barn påverkat negativt.
  • Anonym (X)
    Annita skrev 2020-07-02 09:16:04 följande:

    TS, du skriver att du eventuellt, från kl 13, skulle kunna ha hand om de två äldsta barnen som sköter sig själva. Men de är 8 och 9 år! Inte sköter man sig själv i den åldern?! Alltid är det något man måste rycka in och göra, även om de leker för sig själva. Knyta upp en knut, hjälpa till med spelkonsol, göra mellanmål etc etc. Dessutom kan de börja bråka och du kan bli tvungen att medla eller få isär dem om de slåss. En sådan situation är dessutom ganska svår att hantera om man är bonusmamma och barnen kanske "prövar" dig.

    Att som din pojkvän bara lämna ungarna vind för våg verkar vara rena rama misskötseln. Har han verkligen gjort så, även när de var yngre? Uselt, tycker jag. Antar att han tycker att det är så du ska göra för att kunna plugga samtidigt? Försumma barnen?

    Han visar ingen omtanke om dig, men inte heller om barnen och att de ska få ett fint sommarlov. Allt som är viktigt är tydligen att tillvaron fungerar för honom själv. 


    Ja de har varit ensamma hemma sedan de var 7 och 8år. Galet tycker jag. Vet inte riktigt vem som vinner något på det. Fritids måste ju vara mycket mer stimulerande än att bara vara hemma vind för våg eller framför dator/tv. Att även 6åringen ska vara ensam hemma är ännu mer galet. Hon är fortfarande rätt vild, klättrar i öppna fönster, kör vagnar nedför trappen och hon skulle nog kunna ha väldigt svårt att låta bli poolen som står inbjudande på tomten, även om någon sagt nej. Vansinne. Skulle aldrig nånsin göra det valet, när egentligen ingen vinner på det? Undrar varför man gör så. Måste fråga honom om det.

    Men, det är hans val. Jag har ingenting att säga till om här. Det enda som jag kan göra är att välja att inte vara där, att plugga nån annanstans. Jag tänker inte lida för val som någon annan gjort.
  • Anonym (Fundera över hans sommarupplägg)

    Nu lämnar jag sommaren, du verkar ha varit tydlig med att du hör annat under tiden han jobbar. Pluggandet verkar du också förstå att du måste förlägga någon annanstans men har du varit tydlig med det? Då kommer vi till din dotter.

    Du skrev någonstans att hon trivs i huset men har ni bott där under en längre period eller bara som gäster? Får hon eget rum? Gillar hon honom, hans barn? Och framför allt, hur ska hon komma till och från förskolan?

    Också Inför hösten, hur är det på mammans veckor, går inte barnen på fritids då?

    Du skrev att mamman planerar eller ska (minns inte) flytta närmare. Kommer hon också bo i hus eller är risken stor att barnen kommer till er på em och går hem först till middag? Eller tom så nära att de kommer tillbaka för att studsa studsmatta el dyl på er tomt fram till läggdags? Kommer din dotter tycka det är roligt hela tiden eller vill hon hellre ta det lugnt, hon är ju van att bo bara med dig.

  • Anonym (X)
    Siden skrev 2020-07-02 09:46:42 följande:

    Ok, tack för svaret. I Ts fall så har dom ju inte gemensamma barn men hon har ett eget barn i tät ålder som bonusbarnen. Att bara råda henne att kliva in och bo i hemmet utan att ta något ansvar över bonusbarnen är lite klurigt tycker jag, eftersom bonusbarnen kommer att påverka hennes barn. Jag har även gemensamt barn och ett bonusbarn som är hyfsat nära i ålder och jag måste nästan kliva in och ta en aktiv roll för att vår bonusfamilj ska funka. Om jag bara ställer mig åt sidan så blir vårt gemensamma barn påverkat negativt.


    Ja det gör allting mycket svårare. Pga mitt eget barn och att hon interagerar med hans barn kan jag inte ställa mig utanför, utan att också ta henne från situationen och ställa utanför. Jag önskar att jag bara kunde ställa mig utanför. Men det kan jag inte. Är min dotter hemma med mig och de andra barnen är hemma t.ex så måste jag isåfall aktivt hålla henne ifrån de andra barnen för att inte automatiskt behöva ta hand om också hans barn.
  • Anonym (Stina)

    Kan det inte vara så att han helt enkelt aldrig planerat riktigt runt barnen utan det har blivit som det blivit. Inte gjort några medvetna val utan bara flutit med. Mycket märkligt men han tänker kanske inte så långt.

    Men det jag verkligen inte fattar är hur du själv resonerar. Du gör ju samma sak?! Du ska studera hemifrån utan att ha ordnat för att kunna göra det. Du har utgått från att barnen ska vara på fritids men när de inte ska vara det så blir du handfallen. Trots att du självklart vet att man inte kan plugga med 4 barn hemma. Din 5-åring ska flytta OCH samtidigt sluta på förskolan och vara hemma på heltid medan du pluggar. För du flyttar så långt att du inte kan lämna honom då du inte har körkort. Och det verkar inte ens vara planerat, du verkar inte ha sagt upp platsen eller ordnat någonting alls. För din blivande sambo KANSKE kan lämna och hämta. Eller inte. Oklart.

    Det verkar inte som att någon av er har en tanke på hur barnen har det i detta. Du verkar inte fundera en sekund över att det är rätt taskigt att ta hem en 5-åring året innan han ska börja förskoleklass och sitta ute på landet helt isolerad medan mamma pluggar och behöver lugn och ro. Och hur ska du lösa det när ditt barn börjar förskoleklass? Vem ska hämta och lämna? Hur gör du om du måste hämta ditt barn om han blir sjukt under dagen? Det är kaos redan nu men hur blir det om ett år? Hur blir det när du börjar jobba? Hur ska du ta dig till arbetet?

    Ok att det kan uppstå akuta situationer då man får ta till mindre bra lösningar men detta är ju helt och hållet ett val som BARA handlar om att du och mannen vill bo ihop. Det finns ingen plan för barnomsorg, du hoppar på studier du inte kommer kunna sköta, du kommer inte kunna ta dig någonstans, hur det blir om barnen är sjuka eller lediga är lika oklart det. Jag tror att ni är två personer som varit vana vid att andra tar beslut och styr upp saker. Tillsammans blir ni en katastrof. Men för jösse namn TS - ni är inte i ett läge då ni ska flytta ihop. Ni har INGET ordnat.

  • Anonym (X)
    Anonym (Fundera över hans sommarupplägg) skrev 2020-07-02 10:52:17 följande:

    Nu lämnar jag sommaren, du verkar ha varit tydlig med att du hör annat under tiden han jobbar. Pluggandet verkar du också förstå att du måste förlägga någon annanstans men har du varit tydlig med det? Då kommer vi till din dotter.

    Du skrev någonstans att hon trivs i huset men har ni bott där under en längre period eller bara som gäster? Får hon eget rum? Gillar hon honom, hans barn? Och framför allt, hur ska hon komma till och från förskolan?

    Också Inför hösten, hur är det på mammans veckor, går inte barnen på fritids då?

    Du skrev att mamman planerar eller ska (minns inte) flytta närmare. Kommer hon också bo i hus eller är risken stor att barnen kommer till er på em och går hem först till middag? Eller tom så nära att de kommer tillbaka för att studsa studsmatta el dyl på er tomt fram till läggdags? Kommer din dotter tycka det är roligt hela tiden eller vill hon hellre ta det lugnt, hon är ju van att bo bara med dig.


    Vi har bott där några veckor i sträck. Hon tycker mycket om honom, och hans barn. Hon har eget rum. Något annat skulle inte funka, det har jag sagt från början. Hon är lättstörd, och tycker dessutom om att sova länge medan hans barn vaknar vid 5.

    Förskolan vet jag ju inte. Han har ju erbjudit sig att skjutsa. Om han vill det är det ju bra, men det kan inte vara i utbyte mot omsorgen av hans tre barn på eftermiddagen. Jag kan ge nåt annat i utbyte. Lite extra av hushållssysslor t.ex. I annat fall får jag lösa det själv, med cykel. Jag cyklar hellre en mil varje dag än att jag ska bli påtvingad tre barn mot utbyte att han skjutsar mitt barn.

    Mamman kommer också att bo i hus så jag hoppas att de kommer trivas så bra där att de inte kommer extra. Men jag får väl vara tydlig där också. Har jag planerat för att de inte ska vara där, och bara tänkt laga middag till tre t.ex så kommer jag INTE att ställa mig och laga middag till sex. Då får han ta över om han beslutat att svängdörrar är ok. Återigen ska andras korkade beslut inte drabba mig. Och har jag planerat något ensam eller med min dotter får jag försöka strunta i att de är där och genomföra ändå.
  • Ess
    Siden skrev 2020-07-02 09:33:04 följande:

    Ställer frågan till dig också: hur ställer man sig utanför som pappas sambo när man även har gemensamma barn som påverkas av bonusbarnen?


    Det är som regel rätt stor åldersskillnad mellan kullarna, så påverkan blir minimal.

    Vi tog gemensamt besluten ang de gemensamma, men särkullarna var det han som fick ta hänsyn till när vi tog beslut.
  • Siden
    Ess skrev 2020-07-02 11:13:59 följande:

    Det är som regel rätt stor åldersskillnad mellan kullarna, så påverkan blir minimal.

    Vi tog gemensamt besluten ang de gemensamma, men särkullarna var det han som fick ta hänsyn till när vi tog beslut.


    Vad är stor åldersskillnad enligt dig? 7-10 år? I mitt fall skiljer det 7 år.
Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?