Vab-ångest i coronatider
Hej på er!
Vet inte riktigt syftet med tråden men mår piss. Kom tillbaka till jobbet efter semestern. Jobbar hel vecka. Andra veckan ringer fsk o säger att mitt barn på 2 år är snorig. Jahaopp, hämta o vabba 2 dagar, pappan vabbade sedan resten av vecka. Denna vecka börjar med att jag vabbar o jag mår skit.
Känns som jag sätter mina kollegor i skiten. Jobbar som kock, svårt att få in vikarier för min chef. O jag är ju anställd "bara", så vet att det inte är mitt fel.
Men känner skuld o idag på morgonen messar min chef mig om att jag har gjort vissa saker fel i förberedelserna i fredags. Då känns det som en kniv i magen, o jag började nästan gråta men höll det inne för mitt barns skull. Skrev att jag bad om ursäkt o att jag ska kolla på det på onsdag igen när jag är tillbaka, chefen skriver att det inte är någon fara. Men känns ändå som att hen skrev det för o typ få mig o må dåligt... Känslig. Jag vet. Men så jobbigt, jag har haft problem med ångest i mitt liv, detta är så jobbigt. Hur ska man tänka? Restriktionerna är ju såhär nu med fsk, de får inte alls ha symtom. O jag skulle heller inte lämna ett snorigt barn oavsett. Men känns som jag gör fel o jag vill bara gå under jorden. Nu sover lillen o jah ältar... Någon som kan komma med kloka ord eller igenkänning? :(