• Anonym (Vill hjälpa.)

    En person som alltid hamnar i drama och konflikter?

    Min sambo är enligt mig världens mest underbara tjej. Jag älskar henne, mitt barn älskar henne och skall jag någon gång ha fler barn vill jag att hon skall vara mamma till det. Hoppas att hon blir min fru en dag. Hon är snäll, rolig, temperamentsfull (men inte på ett dåligt sätt), spontan, jättesnygg och helt underbar.

    Det här känns lite som jag sviker den jag älskar eller snackar skit om henne, men jag behöver hjälp för jag vill hjälpa henne. Min dotter älskar henne, jag älskar henne, men jag tror hon har en annan sida med.

    Hon hamnar ofta i konflikt med folk. Kollegor, vänner, sina egna föräldrar. Jag ser inte vad hon gör för fel, men när tom. hennes mamma sagt åt mig att om någon hamnar i konstant konflikt med alla andra, så är det inte alla andra det är fel på. Lite kryptiskt...men jag kan inte se "felet".

    Hon kommer hem ledsen från jobbet, hon byter ofta avdelning hon jobbar på, eller till motsvarande jobb på annat ställe för att slippa bråk men hamnar i nya. Skär sig aldrig med vårdtagarna men alltid med andra i personalgruppen. Speciellt kvinnor, kanske hade vart med män med men det jobbar få män i det jobbet. Det blir bråk om scheman, min sambo är lite perfektionist av sig och säger ifrån när hon tycker någon slarvar eller försöker bestämma vilket kan orsaka en del? Men det är någon månad med nya kollegor sedan kommer hon hem ledsen för att det har vart bråk.

    Mina vänner gillar henne, tycker hon är rolig, smart osv. så det verkar mest gälla andra kvinnor. Min dotter går dock jättebra. Hon hamnar i bråk med sin mamma, sina systrar, de få vänner hon har rätt ofta. Hon säger vad hon tycker, tex. om någon har fel, eller betett sig dåligt, tex. om hennes mamma säger något elakt om hennes pappa så påpekar hon att pappa har rätt om hon tycker pappa har rätt istället för att hålla med, just det kanske är orsaken till många bråk. Hon moraliserar kanske en del? Vid tex. ett tillfälle när en väninna bedrog sin man och berättade om sin "lover" så blev hon väldigt kritisk istället för som de andra att "heja på". Då blev det väldig osämja, och hon var dömande och kritisk satt på hög häst osv.

    Men hon säger mest vad hon tycker som jag ser det, och det är en positiv egenskap, jag är själv rätt feg av mig och ser upp till henne för det, men det skär sig väldigt ofta spec. på hennes jobb.

    Någon slags diagnos? Hur kan jag hjälpa henne att hamna i färre konflikter?   

  • Svar på tråden En person som alltid hamnar i drama och konflikter?
  • Anonym (tvillingmamma)
    Anonym (Vill hjälpa.) skrev 2020-09-13 16:00:39 följande:
    Passivt aggressiv eller silent treatment kan jag skoja till det lite och säga att det är konster jag önskar att hon behärskade. Gör man fel blir man rättad och är hon arg så vet man det, det är ingen silent treatment utan man får höra direkt vad hon känner och vad man gjort fel. Vad hon tror själv är felet är att hon försöker hjälpa till och berätta när någon gör fel. (Hon berömmer också när någon gjort rätt, uppskattar hon något så visar hon det) men hon kan inte läsa av när hennes hjälp är önskvärd eller ej. Men det är svårt eftersom hon samtidigt är ganska känslig och vill att andra skall tycka om henne så hon är ofta ledsen efter att ha vart i konflikt. 

    Silent treatment var bara ett exempel, sorry om jag var otydlig. Alla dessa människor är inte jobbiga på samma sätt. Men det låter mer som att din flickvän har problem att läsa av andra eller sociala situationer rätt. Samt gärna vill styra och ställa. Det är ingen bra kombination. Och det är inte ovanligt att sådana personer gör sig omöjliga. Hon måste backa ett steg samt träna på sin mentaliseringsförmåga. Jag förstår om detta är känsligt för henne, hon verkar ha många misslyckanden bakom sig. Men hon kommer aldrig bli omtyckt om hon fortsätter som nu.
  • Anonym (Vill hjälpa.)
    fornminne skrev 2020-09-13 16:06:02 följande:

    Det där med omläggningen är en sak, kanske var ssk:n slarvig. Men om din flickvän ofta kritiserar andra eller hamnar i konflikter, handlar det inte bara om prestigebråk. Det låter som att din flickvän till viss del saknar social kompetens samt har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner. Hur andra upplever hennes beteende. Är hon en sån som tycker att hon alltid har rätt? Samt ofta säger vad hon tycker utan att tänka om det är lämpligt eller nödvändigt? I så fall förstår jag om hon får problem.
    Hon har nästan alltid rätt i sak tycker jag. Tex. som väninnans otrohet att hon berättar att det är fel och varför det är fel när de andra ville höra smaskiga historier om "lovern" och även hur de andra agerade fel när de stödde beteendet. Så i nog nästan varenda bråk hon hamnar i skulle jag vilja säga att hon egentligen har rätt, moraliskt och objektivt rätt egentligen. Men hon upplevs som att hon "predikar" "moraliserar" "tror sig veta allt bäst".
  • fornminne
    Anonym (Vill hjälpa.) skrev 2020-09-13 16:17:13 följande:
    Hon har nästan alltid rätt i sak tycker jag. Tex. som väninnans otrohet att hon berättar att det är fel och varför det är fel när de andra ville höra smaskiga historier om "lovern" och även hur de andra agerade fel när de stödde beteendet. Så i nog nästan varenda bråk hon hamnar i skulle jag vilja säga att hon egentligen har rätt, moraliskt och objektivt rätt egentligen. Men hon upplevs som att hon "predikar" "moraliserar" "tror sig veta allt bäst".

    Fast man hamnar inte så ofta i konflikt med andra om man bara reagerar när andra faktiskt gör fel, samt allvarliga fel. Som det där med otroheten. Jag hade inte heller försvarat sådant beteende, men jag hamnar sällan i konflikt för det. Eller är hennes kompisar konstant otrogna? Kollegorna konstant slarviga? Inte sannolikt, eller hur? Det främsta problemet verkar vara din flickväns oförmåga att avgöra när synpunkter eller kritik är lämpligt, och när de inte är det. HUR man framför saker är också viktigt. Plus att man inte behöver lägga sig i allt.
  • Drottningen1970
    Anonym (Vill hjälpa.) skrev 2020-09-13 16:06:01 följande:

    Både min dotter och min dotters kompisar kommer hon väldigt bra överens med, så jag har inget tvivel alls på att hon skulle bli en fantastisk mamma. Hon tror inte det själv tyvärr utan är orolig att hon inte skulle klara det just pga konstanta konflikter tex. med sin egen mamma och systrar.


    Poängen var att det kanske inte är så kul att ha en mamma som hamnar i konflikt med lärare sina kompisars föräldrar etc för att hon har ett eget behov av att säga som det är i tid och otid.
  • Stockholm32

    Jag håller med som några andra sagt att det är inte alltid välkommet med sanningen. Det är inte heller alltid välkommet att man tycker något om allt som andra gör, och om man ändå tycker något gör man bäst i att avvakta med att uttrycka det. Jag var exakt likadan när jag var yngre. Jag tänkte mig inte för utan  sa det som jag tyckte. På den tiden tyckte jag folk var känsliga, men med åren kom jag till insikt med att det spelar ingen som helst roll. Jag kan anse att dom är känsliga... eller normala... men om det leder till konflikter eller sårade känslor hos andra, vad spelar det för roll vilken benämning jag sätter på det? Jag kan fortfarande tycka speciellt tjejer är "känsliga" men jag vet på samma gång att jag är ovanligt okänslig med vad folk kan säga till mig... Alla är inte som mig och det måste även din sambo acceptera. Människor är olika.

    Vet inte vart jag vill komma annat än att hon måste kontrollera sig själv. Och även när hon tycke något i tysthet är det bra om hon inte hela tiden utgår från sin egna situation. Saker och ting är väldigt svartvitt om man enbart tänker utifrån sig själv och det hörs i "råden" från sådana personer, att de utgår från sig själva.

    Jag undrar också rörande konflikten med väninnan, om det verkligen var för att hon inte hejade på gällande hennes  affär med en annan man. Hon var kanske alldeles för dömande för att vännen skulle kunna känna tillräckligt stöd för att navigera. Man kan inte bara säga till någon "det där är fel, ja tänker inte stötta dig i det. Avsluta". Om man verkligen bryr sig om vännen så hjälper man henne att komma fram till det själv och man hjälper henne hitta ett mer konstruktivt sätt att hantera sin relationskris. Det betyder inte att man sitter och hejar på vännens otrohet.

  • Anonym (Men...)

    Jag har personligen väldigt svårt för sk drama-queens, tycker bara det är tröttsamt och omoget, men vet ju inte hur gammal hon är? Är hon dessutom lite besser-wisser så gör man sig inte heller populär... Visst ska man vara ärlig, men det finns olika sätt att framföra saker på, och ibland är det inte fel att vara tyst!

  • Anonym (Men...)

    En fråga då, om hon måste få vara ärlig till varje pris, får alla andra också vara det då?? Eller det är då konflikten är ett faktum, när andra ger svar tillbaka?

  • Anonym (T)

    Antagligen uppfattar folk henne som en besserwisser. De flesta personer uppskattar inte pekpinnar och och om är rak i sin kommunikation till andra så uppfattas det som otrevligt.

    Som det med liggsåret, jag hade personligen lindat in det och varit mer frågande: ska vi göra så här kanske? Medans hon är så rak att ssk tog det som en förolämpning mot hennes kompetens. DÄven om din flickvän har rätt så måste man ibland linda in grejer.

    Vännen som är otrogen hade jag nog inte sagt något alls utan ursäktat mig och gått iväg på toa en stund.

    Sen att barn och män lättare kommer bra överens med henne är inte så konstigt då de har en mer rakt på sak språk.

  • Anonym (tvillingmamma)
    Stockholm32 skrev 2020-09-13 17:36:37 följande:
    Jag håller med som några andra sagt att det är inte alltid välkommet med sanningen. Det är inte heller alltid välkommet att man tycker något om allt som andra gör, och om man ändå tycker något gör man bäst i att avvakta med att uttrycka det. Jag var exakt likadan när jag var yngre. Jag tänkte mig inte för utan  sa det som jag tyckte. På den tiden tyckte jag folk var känsliga, men med åren kom jag till insikt med att det spelar ingen som helst roll. Jag kan anse att dom är känsliga... eller normala... men om det leder till konflikter eller sårade känslor hos andra, vad spelar det för roll vilken benämning jag sätter på det? Jag kan fortfarande tycka speciellt tjejer är "känsliga" men jag vet på samma gång att jag är ovanligt okänslig med vad folk kan säga till mig... Alla är inte som mig och det måste även din sambo acceptera. Människor är olika. Vet inte vart jag vill komma annat än att hon måste kontrollera sig själv. Och även när hon tycke något i tysthet är det bra om hon inte hela tiden utgår från sin egna situation. Saker och ting är väldigt svartvitt om man enbart tänker utifrån sig själv och det hörs i "råden" från sådana personer, att de utgår från sig själva. Jag undrar också rörande konflikten med väninnan, om det verkligen var för att hon inte hejade på gällande hennes  affär med en annan man. Hon var kanske alldeles för dömande för att vännen skulle kunna känna tillräckligt stöd för att navigera. Man kan inte bara säga till någon "det där är fel, ja tänker inte stötta dig i det. Avsluta". Om man verkligen bryr sig om vännen så hjälper man henne att komma fram till det själv och man hjälper henne hitta ett mer konstruktivt sätt att hantera sin relationskris. Det betyder inte att man sitter och hejar på vännens otrohet.

    Nyckelordet är social kompetens. Det är det ts flickvän saknar. Många uppskattar människor som är raka och ärliga, men på rätt sätt. Man behöver heller inte lufta allt eller lägga sig i allt. Om flickvännen dessutom har en o(vana) att ofta rätta sin omgivning, kommer hon att bli ännu mindre omtyckt. Få vill ha en morsa eller besserwisser i bekantskapskretsen. Inget av ovanstående handlar om att omgivningen är för känslig. Det handlar om HUR man bemöter andra, samt att läsa av situationer rätt. Lyssna på andra osv, inte bara köra på som en ångvält. Sen finns det överkänsliga och snarstuckna personer, men det är något annat.
  • Stockholm32

    Håller helt med dig. Idag kan jag tycka att ?ovanligt känsliga personer? behöver inte heller en etikett eftersom det hjälper inte. Man kan inte kontrollera att det man säger tas exakt på det viset man själv skulle ta det oavsett etikett. Det man kan göra, är att förändra sitt eget sätt att kommunicera... eller inte kommunicera. Och ja... det är nog som du säger, social kompetens det handlar om.

Svar på tråden En person som alltid hamnar i drama och konflikter?