Mitt ex vill att jag ska betala för vårt vuxna barn, som bor hos h*n

Hej, behöver input! Bakgrundsinformation:

Jag har två barn, 18 och 20 år, som bor hos mitt ex. 18-åringen går sista året på gymnasiet, 20-åringen går på Komvux för att läsa in kurser som h*n inte fick godkänt i på ungdomsgymnasiet. Exet har en lön under genomsnittet. Problemet för exet är, att i och med att 20-åringen gått ut ungdomsgymnasiet, så får exet inte längre några bidrag för 20-åringen (typ bostadsbidraget för h*n eller studiebidraget), och på grund av att 20-åringen inte tagit tillräckligt många studiepoäng, så får 20-åringen inte längre CSN. Jag betalar fortfarande underhåll för 18-åringen, men mitt underhåll för 20-åringen har upphört enligt lag.

Nu menar mitt ex, att h*n inte längre har råd att försörja 20-åringen ensam. Exet menar, att jag bör chippa in. Till saken hör, att jag ärvde en summa efter mina föräldrar, som kanske låter stor i exets öron. MEN denna summa gjorde att jag äntligen kunde sluta ett träligt jobb och starta en egen firma inom det område, som jag egentligen velat arbeta inom hela livet. Jag sysslar alltså inte med någon lyxkonsumtion för mina arvspengar, utan jag har stoppat pengar i företaget, samt att jag har en del på ett sparkonto som får gå åt till mina hushållsutgifter, månad för månad, tills jag får lönsamhet i mitt företag. 

Exet och 20-åringen försöker tillsammans få mig att känna dåligt samvete, genom att säga att 20-åringen kanske inte kommer att få den utbildning h*n har tänkt (och som jag också tycker är en bra idé i sig), på grund av hushållets ekonomiska problem. De menar att jag borde chippa in, nu när jag har mina arvspengar. 

Medan jag tycker, att en 20-åring borde hitta sätt att reda upp sin situation själv, och försörja sig själv. T.ex. genom att överklaga myndighetsbeslut, skaffa sig ett extrajobb, eller skaffa sig ett heltidsjobb och samtidigt genom självstudier beta av de poäng som fattas, tills h*n kan få studiemedel igen. 

Jag har för övrigt sagt, att jag gärna betalar för något "speciellt" och utvecklande för båda våra barn, nu när jag har pengar, typ några veckor på ett språkinstitut utomlands. Eller att jag kan bjuda på en kryssning, som vi gör tillsammans. Men att jag ska betala rena hushållskostnader för mitt ex' hushåll, månad efter månad, känns övermaga och fel.

Vem har rätt - exet eller jag?

Saknas väldigt mycket info. Känns inte som TS har koll på sina barn överhuvudtaget. Om 20-åringen inte klarade skolan finns det väl en anledning till det? Om hen nu läser in på komvux är det väl bra att stötta upp där så att den unge vuxne har en chans att komma in på arbetsmarknaden. Skaffa ett extrajobb är lätt att säga men vill du själv anställa en 20-åring utan gymnasieexamen i ditt företag TS? Så himla enkelt är det inte, särskilt inte nu med lågkonjunkturen efter Corona.

Tanken att sätta lite press så att det vuxna barnet kommer igång är god men du verkar inte ha någon relation till dina barn alls, det låter som du pratar om främlingar. Och att du kan ha den hårda attityden handlar ju bara om att exet får ta allt ansvar och du slipper - hade dina barn bott hos dig hade du suttit med försörjningsbördan oavsett dina åsikter i frågan. Mat och husrum kommer du liksom inte undan då.

Det är också lite provocerande att du är ok med att din del av försörjningen sköts av skattebetalarna när du själv har pengar. Det är dina barn.

Fast han är försörjningsskyldig.

Ganska jobbig situation att hamna i som mor också kan jag säga.Hände mig med när sonen gick ut gymnasiet och jag nästan blev tvungen att kasta ut honom pga vår taskiga ekonomi och pga att han gick en krävande utbildning och pluggade så mycket att han aldrig hade kunnat ha ett jobb.

Senare blev han själv sjukskriven för depression, men nekad försörjning av socialtjänsten under 7 månader, så det var en väldigt tuff period för oss alla ekonomiskt och psykiskt. Vissa månader fick vi söka hjälp hos kyrkan.

Vem har rätt - exet eller jag?