Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Scenario 1: Här kanske älskarinnan inte ens vet om att han är gift. Då har hon absolut inget ansvar om hon väljer att avsluta relationen när hon får veta det.

Scenario 2: Här har båda ansvar för sina handlingar.

Scenario 3: Här har hon ansvaret för att hon försöker förföra en gift man.

Du skriver det själv. Man är ansvarig för sina egna handlingar.
Ingen har påstått att man är ansvarig för någon annans.
Men i och med att man är ansvarig för sina egna handlingar så är man ju också ansvarig för sin del i att möjliggöra någon annans otrohet. Eller hur?

Och återigen så har ingen påstått att den som deltar har något ansvar för vad den som är otrogen gör, det som sägs är att personen har ett ansvar för sitt EGET deltagande. Det handlar inte om att ta ansvar för vad andra gör det handlar om att ta ansvar för vad man själv deltar i.

Ja den som deltar är inte otrogen, den som deltar medverkar i den andras otrohet.

Diskussionen handlar givetvis om medveten deltagande. Är man inte medveten om att man deltar i en otrohet så kan man såklart inte klandras.

Nej och även om man är medveten om att den andra är i ett förhållande är man fortfarande inte skyldig. Det är den som är otrogen som är skyldig.

Återigen, om min man ligger med en annan kvinna kan jag ju inte klandra henne. Oavsett om hon är medveten om min existens eller inte.

Jag har tyvärr sett just detta scenario på nära håll och även den bedragna hustun håller med mig. Hon har aldrig klandrar kvinnan som låg med hennes man utan endast sin man som valde att vara otrogen. Och ja, kvinnan var medveten om att det fanns en fru och barn med i bilden.

Du och alla andra får tycka vad ni vill, jag har min åsikt och den står fast.

Jag håller helt med dig.

På vilket sätt menar du att man inte är skyldig till vad man medvetet väljer att delta i? Om du deltar i att mobba någon annan, är du inte skyldig då?

Återigen det handlar inte om vad vad man TYCKER, så fort man deltar i en handling så ÄR man delaktig och har ett ansvar för det. Sen kan man förstås tycka vad man vill om det men delaktig är man oavsett. Om två personer mobbar dig så kan du själv välja vem du vill lägga ansvaret på den ena eller båda, men det betyder inte att den som deltog är oskyldig.

Fråga den bedragna kvinnan om hon skulle vilja vara vän med älskarinna. Om hon svarar med att hon absolut inte skulle vilja bli vän med älskarinna så kan du fråga varför? Hon är ju helt oskyldig?. Fråga henne vad hon hade tyckt om älskarinnan varit hennes bästa vän? Om hon hade blivit arg och ledsen på älskarinnan om hon varit hennes kompis så fråga henne varför. Kompis eller ej så gör ju hon inget fel enligt dig.

Du blandar ihop känslor med fakta. Deltar man så är man medskyldig, det är fakta. Vem man sen KÄNNER att utkräva ansvar av är känslor och valfritt.

När mitt ex var otrogen så tyckte jag precis lika illa om henne som snubben hon var otrogen med eftersom båda hjälpts åt att utföra otroheten och båda bidragit lika mycket till hur det fick mig och våra barn att må. Skillnaden var att honom kunde jag inte avkräva ansvar från men mitt ex kunde jag absolut ställa till svars för vad hon gjort. Eller rättare sagt, jag kunde absolut konfronterat honom oxå, men jag såg ingen poäng i det för han brydde sig inte ett skit om mig eller vilka konsekvenser hans ligg fick för mig och mina barn och en konfrontation hade inte gjort någon nytta. Och ärligt talat så hade jag vid en konfrontation förmodligen slagit sönder honom och den risken ville jag inte ta.

Alltså valde jag att lägga fokus på det som i praktiken hade relevans för mitt liv, dvs mitt ex eftersom det var henne jag levde med. Men det betyder inte att älskaren var oskyldig. Det innebar enbart vem jag valde att lägga fokus på.

Precis. Man är ansvarig för sina handlingar och konsekvenserna av dem. En av konsekvenserna till hennes val att ligga med honom (för båda valde ju att ha sex, inte bara han) är att han är otrogen (med henne). Alltså är hon delansvarig för otroheten. Deras val, deras, är det som skapade konsekvenserna. Inte hans. Inte hennes. Deras.

Hela den här grejen ingår i något som kallas civilkurage. Hjälp de i nöd, säg ifrån när någon blir illa behandlad och agerameller medverka inte på ett sätt som skadar andra om du kan undvika det. 

Blanda inte ihop otrohet med andra saker såsom mobbning. (Fram till 1937 var otrohet dock förbjuden enligt svensk lag.)I just deras fall är det faktiskt så att kvinnorna har blivit hyfsade vänner (dessutom gjorde mannen likadant mot kvinna två efter tre år tillsammans). Och ja, kvinna två är ju helt oskyldig till mannens beslut att bedra sin första hustru. Hon medverkade i hans handling men inte i hans beslut att ha sex utanför äktenskapet.Här blandar du ihop olika relationer. Det är en relation mellan man och hustru och en relation mellan hustrun och väninnan.Snarare tvärtom.Det låter ju konstruktivt. Hur var det med att blanda ihop känslor och fakta?

Det var ditt ex som gjorde fel. Hon valde att vara otrogen istället för att vara ärlig och berätta för dig hur det låg till. Att det sedan finns barn med i bilden är riktigt lågt men det krävs av föräldrarna att hålla alla händelser på en vuxen nivå. Ditt ex var ju aldrig otrogen mot barnen utan mot dig som partner. Givetvis påverkas deras livssituation men det är en helt annan historia.

Jag blandar absolut ihop det för det spelar ingen som helst roll vilken slags handling du deltar i, ett ansvar för ditt deltagande har du oavsett. Det är ju inte så att du har ett ansvar i ena fallet men inte i det andra. Deltar du (oavsett handling) så har du ett ansvar för det. Och det har inte ett dugg med lagen att göra, du bli inte mindre skyldig till delaktighet i en otrohet för att det är lagligt, det enda som skiljer är att du inte kan dömas till något straff.
Ja precis hon medverkade i själva handlingen och därför har hon ett ansvar för sitt deltagande och för konsekvenserna handlingen orsakat. Ingen har sagt att hon har ett ansvar för hans val, det som sägs är att hon har ett ansvar för SITT val. Nejdå, för om en person inte kan ha något ansvar för sitt deltagande i en otrohet och är oskyldig oavsett vad så kvittar det ju vilken slags relation personen har till den som blir bedragen. Hon har ju enligt dig inte gjort något fel och då kan det ju inte vara fel om det är sin väninnas man hon knullar. Nej det var ju inte det och det var anledningen till att jag lät bli. Och därmed skilde jag på känslor och fakta för min känsla var att ställa honom till svars för vad han deltagit i att göra mot mig och våra barn men fakta var att det inte skulle göra någon skillnad och förmodligen sätta mig i knipa och jag agerade efter det.

Mitt ex gjorde fel som bedrog men men han gjorde fel in att delta i det. Och eftersom båda bidragit till konsekvenserna det fick för mig och våra barn så dömde jag båda därefter.

Mitt ex var inte otrogen mot barnen, men hennes otrohet fick konsekvenser för barnen och det förstod hon mycket väl redan när hon valde det. Och eftersom hennes agerande var orsaken till skilsmässan så ligger ansvaret för vad barnen drabbades av pga hennes agerande till 100% på henne, och nej det är ingen annan historia, det var hon som såg till att det blev så.

Jag vet inte om jag förstår riktigt hur du menar. Tänker du att otrogen blir man i stunden och det mer eller mindre är något man råkar bli på grund av omständigheterna?

Ställer jag mig och pekar finger och mobbar en person är jag skyldig till det.
Men om jag säger åt Kalle att mobba Kajsa, så är det Kalles val att verkligen göra det.