Anonym (Edgar) skrev 2020-10-25 02:49:52 följande:
Det känns iaf så. Jag tycker sex är en viktig del av förhållandet, kittet som håller ihop det. Sambon verkar inte se det så. Vi har sex sällan, flera månader isär. När det väl sker är det alltid på hennes initiativ. Om jag försöker samma sak visar hon väldigt tydligt att hon inte är intresserad, nästan som om en främling skulle ta i henne. Hon knuffar bort mig. Försökt prata om det men det leder aldrig till nåt. Hon undviker det och leder in samtalet på nåt annat. Hon har hintat om att hon inte ser sex som så viktigt och verkar inte förstå varför det är viktigt för mig.
Att känna sig avvisad hela tiden tär på självförtroendet och även MIN lust att vara nära henne. Vi är båda överens om att ett dåligt förhållande leder till ett dåligt sexliv. Men hon anser inte att ett dåligt sexliv ska leda till ett dåligt förhållande. Det känns faktiskt som att eftersom HON inte har ett problem med sexlivet så har inte VI det heller.
Försökte resonera genom att fråga henne hur hon skulle känna om JAG inte gav det som HON värdesätter - kramar och pussar. Men enligt henne är det inte samma sak. Och om jag inte är så sugen på kramar någon kväll och helst bara vill sova märker jag att hon kan bli väldigt stött och kort i tonen. Det är helt ok för henne att avvisa mina närmanden men det är inte ok när jag gör det.
Tja, vad ska man säga... folk generellt sett är oftast bekväma och gör inga förändringar så länge det inte absolut behövs, dvs så länge det inte får negativa konsekvenser för dem själva. Speciellt inte när det gäller beteenden. Det är ju jobbigt ju, hon vet säkert att det är ett problem för DIG men så länge det inte blir ett problem för henne så behöver ju hon inte tar tag i det. Och så länge du gnäller men ändå är kvar så behöver hon inte ta tag i det.
Jag tror att för att folk ska förändra sitt beteende så krävs det att konsekvenserna för att fortsätta med det blir värre än att ta tag i det. Så länge att fortsätta med sitt beteende är enklare än att ta tag i det så kommer det förbli så.
Jag tror dessvärre att du behöver tänka över och bestämma dig för hur lång du vill gå för att det ska bli bättring. Det kan komma till att du behöver påpeka att fortsätta kommer leda till en skilsmässa, men inte bara sådär lite försiktigt hintande utan verkligen utan på riktigt. Tex sätta ett datum, om vi inte åtminstone påbörjat lösa detta inom [tidsspann] så får vi tyvärr skiljas.
Alternativt att du deklarerar att situationen är ohållbar, att du försökt resonera med det ignoreras och att du kommer ha sex med någon annan och så får hon själv avgöra om hon vill att ni fortsätter tillsammans eller splitta.
Men då behöver du ju oxå vara villig att dra de så långt. Men jag tror som sagt inget kommer ske så länge hon kan blunda för det.