Han skrattade åt mig- överreagerar jag?

Att sätta sig och gråta provocerar ofta mer än ilska.

Det är den gamla klassiska historia om Madonna och horan, du är mamman, madonnan, och det är detta han vill ha, INTE horan, det kan han få av tjejerna han tittar på och pratar med på nätet.

Hur menar du? Hur kan det vara provocerande när någon är ledsen? Den vanliga reaktionen när någon är ledsen är väl att man undrar vad det är och att vilja trösta. Det skulle kännas jättekonstigt och obehagligt om nån bler arg och provocerad av att jag var ledsen. Det kanske är så empatistörda människor känner när nån är ledsen, men normalfallet är väl ändå inte att bli provocerad av att någon gråter.

Du har ett väldigt oroväckande tankesätt

Nej fina du känn dig INTE löjlig. Det var mysigt romantiskt och sexigt gjort av dig. Din mans agerande är onormalt och väldigt avvisande. Omoget och oförskämt. Jag hade blivit jätteglad och genast besvarat din invit. Jag hade verkligen uppskattat detta och visat dig min åtro och kärlek. Snälla känn dig inte löjlig. Låt inte din man få dig att känna dig obekväm.

Blir man provocerad av att någon gråter har man antingen nedsatt empati, eller så får man så starka skuldkänslor för att man har fått någon att gråta, att man blir defensiv och aggressiv istället. Brukar du själv bli provocerad när du får någon du bryr dig om att gråta?

Alltså han kör ju med dubbla budskap. Säger en sak och när du gör som han säger, då hånar han dig.

Du överreagerar inte. Hade det hänt mig så hade jag känt "han vill inte ha mig, han tycker att jag är löjlig, han kanske har nån annan och vill bli av med mig".

Det värsta är att han inte brydde sig om hur du mådde efteråt. Vilken okänslig buffel!

Du har all anledning att känna dig både sårad och arg. Men du har inget att skämmas för.

Han får följa med på familjeterapi och förklara hur han känner. Vill han inte, så bryt upp. Det finns säkert många män som skulle uppskatta en kvinna som gör sig fin för honom. Den här mannen, vad ger han dig? Emotionellt alltså.

I en sån situation om det blir lite osynk och det blir pannkaka kan man ju ofta skratta med varandra, men det låter som problemet egentligen ligger i hur ni generellt har det utöver denna enskilda händelse, och att ni inte kommunicerar. Och du blir sårbar och såklart ledsen. I ett förhållande där det rullar på så kan man ju skratta med värme men låter inte som det var så här direkt så tycker inte du överreagerar. 

Tycker inte heller att du överreagerar, tycker iofs inte om att säga det om andras känslor överhuvudtaget då det oftast finns en orsak till att man reagerar som man gör, även om jag inte alltid förstår eller kan leva mig in i den.

Åter till dig ts, i den situation som du beskriver så förstår jag dig till hundra varför det fortfarande känns tungt och ledsamt. Även om hans reaktion inte var den bästa så är det stora, i min mening, att han ignorerade dig när du blev ledsen och gick iväg. Oavsett vad man själv anser så hör det till normalt hyfs att följa upp och reda ut när man har sårat någon - speciellt om det är ens partner.

Tror ni behöver sätta er ned och prata om er och er relation men mitt tips är att du innan funderar på vad du vill få sagt och vad du vill få för resultat. Annars är nog risken stor att det bara blir ett stort gräl, där han känner sig anklagad och inget konstruktivt blir sagt/gjort i slutändan.

Önskar dig allt gott!

Du har verkligen inget att skämmas över. Det du vill är ju ändå något som borde vara helt naturligt mellan par. Men jag förstår dig också.

Jag har ibland svårt att prata om jobbiga ämnen men då brukar jag formulera mina tankar i ett mail och skicka. Ett mail där jag inte spyr ut massa galla utan mer försöker reda ur var vi står. Jag berättar hur saker känns och hur jag upplever dem. Men inga fula ord utan mer försöka få till en dialog när orden är svåra att få ut. Eller där jag inte vill se en oväntad reaktion utan hellre vill ha ett svar som är genomtänkt tillbaka. Antingen skriftligt eller muntligt.