Vi som försökt en längre tid - första barnet

Vad roligt att du bestämde dig för att hitta hit! Du har verkligen kommit helt rätt om det är gemenskap du är ute efter. Det gär är världens bästa gäng!! <3

Hej gänget!

Ser hur många av er kämpar mot era demoner den här månaden och det gör mig ledsen. Önskar så att ni slapp. <3

Jag kämpar dagligen med min oro för bebisen i magen (går in i v13 på fredag!!) Men fick idag träffa vår nya barnmorska och gud vilken lättnad det var. Det var verkligen en match made in heaven - äntligen har vi hittat rätt!! En stor sten som föll från axlarna alltså. Behövde det här så mycket. Fick tom hennes direktnummer (de brukar inte ge ut det) bokade alla tider och hon sa att jag bara kan höra av mig om jag känner behov av extra kontroller och ultraljud. Dessutom får min sambo vara med på KUB och RUL!! Började lipa såklart och längtar efter att få berätta det för honom också. Det betydde verkligen allt för oss.

Hoppas detta kan få oss lite närmare varandra för på sistone har vi knappt pratat med varandra. Finns ingen närhet eller intimitet alls mellan oss och jag har varit så ledsen och orolig för det. Har försökt ta upp det med honom men 0 respons än så länge. Känns skitjobbigt. Känner mig som en kuvös bara och saknar min pojkvän så mycket. Att då känns mig som en flickvän. Attraktiv och älskad. Blä. Men vi har gått igenom liknande förr och tagit oss ur det så jag tror och hoppas att vi gör det nu också. <3

Läser allt ni skriver och hejar på var och en av er!!

Hej fina du! Jag förstår verkligen din besvikelse, jag tror att många av oss - inklusive jag själv - upplevt den stressen när man av olika anledningar känner att man inte fått till så många försök som man hade velat. Om det någon månad ligger hos båda, att ingen har lust, tid eller ork att försöka var och varannan dag kring ägglossning så är det ju i alla fall ett delat beslut, men jag håller med om att det är väldigt frustrerande när man själv är redo för att maxa antalet försök den här månaden och så är ens partner inte alls sugen. Som du säger, det blir ju en krock. Jag vet inte vilken dag du brukar ha ÄL, men jag tänker att cd13 ändå kan ge en bra chans och man hör ju om vissa som försökt länge som inte blivit gravida den månaden de hade sex sjutton gånger utan den månaden som det bara blev en eller två gånger och kanske inte ens på själva ÄL-dagen. Så jag förstår såklart din besvikelse men hoppas och tror att försöket cd13 ändå kan leda till något väldigt bra <3 

Åh det är som att läsa nåt skrivet av mig själv, det är exakt samma sak här. Din sambo kan ju inte hjälpa det, men det blir ändå så jobbigt när man befinner sig på olika platser och ser ytterligare en månad ticka iväg :( Jag tänker ändå att ett försök är bättre än inget, håller tummarna för er <3

Här har jag konstigaste månaden. Min cykel är alltid 29-30 dagar och mensen är generellt väldigt pålitlig. Förutom den här månaden, är på dag 34 nu och bara pms'en har kommit. Har testat en miljard gånger känns och är inte gravid. Däremot tog jag coronavaccin runt ägglossning den här månaden, nån som vet om det kan påverka cykeln?

Hej Soff, 

Jag förstår verkligen din besvikelse. Man är ju så inställd och laddad för dessa viktigaste dagar så kommer det något emellan kan man helt tappa det. Jag blev ju helt orimligt arg på vår stackars valp tex, som en gång kom in och avbröt oss på självaste äl-dagen och min sambo kom helt av sig och klarade inte av att komma efter det. Jag var verkligen så jävla arg inombords på honom!

Sen, som en som själv lidit av ångest, så vet jag hur pissigt det är. Hur skör jag är och hur jag inte klarar av några åtaganden alls. Tänker på hur det skulle vara för mig att prestera en orgasm i en sådan svacka- omöjligt. Det som räddar mig ur de svackorna och som gör att de inte blir lite djupa är bland annat en förstående sambo. Lägger jag på press på mig själv blir svackan djupare och det tar längre tid för mig att repa mig.

Jag säger det inte för att jag tror att du har dåligt med förståelse för din sambo, för det tror jag alldeles säkert att du har. Men besvikelsen känner man ju ändå vilket är helt ok. Men jag försöker själv tänka när min sambo inte orkar, att de har en annan press i det än vad vi har. Jag kan ligga där och komma eller inte komma- det spelar liksom ingen roll. Men han måste (!) "prestera" för att det ska bli något. Sedan har vi ju pressen med den biologiska klockan så den spär ju på vår press i sin tur och bidrar i mitt fall iaf till att min ilska/besvikelse kan nå nya höjder för varje gång det händer. 

Sen när det inte blir som tänkt av olika anledningar: valp som avbryter sexet, återkommande ph-rubbningar med illaluktande flytningar, mellanblödningar eller något av allt annat jag dragits med sista året, så försöker jag tänka som någon annan skrev; att det absolut viktigaste är ju att man legat innan ÄL. Man måste inte ligga äl-dagen, utan spermier lever i snitt i 3 dagar i kvinnan. 5 dagar som högst. Så chanserna är fortfarande goda <3

Den här stressen som du beskriver känner jag så väl igen! Kan bli extremt fokuserad på att vi måste få till det och om det inte funkar känns det som att dagen, månaden, framtiden rämnar. Min kille kan också få prestationsångest eller ångest som din, och ibland handlar det ?bara? om att vi gjort det flera dagar i rad vilket gör att han inte är så laddad. Vi har löst det på ett smart sätt tycker jag. När han inte kan komma, eller när nån av oss inte har lust och ork till att ligga så kör vi med insemination. Han får göra sin grej för sig själv, i badrummet. En menskopp (kokad!) fungerar bra för ändamålet (har jag läst) och på så vis har vi lättat lite på liggstressen. Så klart kan det vara så att även att komma ensam kan vara jobbigt för killen när han mår dåligt men kanske lite enklare är det i alla fall? Nästa steg är att beställa en plastspruta och slang på nätet, vilket vi tänker göra. Har nån annan provat nåt liknande?

Hej, förstår att man tappar hoppet när det inte blir till <3 jag tycker alltid att dagen efter äl räknas också, och när brukar du ha äl? Dagarna innan äl är det viktigast, inte ens ett måste att kör själva äl dagen. En gång när jag inte vill det så blev jag gravid när jag endast hade sex cd8 :/ så chanserna finns, även om det känns som man missar sin chans denna månad. Kram! <3

En fråga till er alla... jag har, förstås, bokat in vaccinering för covid på fredag vilket är min äl-dag. Är förstås rädd att vaccineringen ska påverkar våra chanser denna cykel, och som ni alla vet så är man ju otroligt rädd om sina chanser såhär 1 år in i verkstaden. Hur tänker ni kring detta?

Funderar på om jag skulle avboka min tid och istället ta första sprutan i augusti. Då vet vi om det tog sig denna månad eller ej... drömscenariot skulle vara att bli gravid och sedan ta ställning till vaccin eller ej då man har klara rekommendationer för gravida. När de ska ta och inte. Men just kvinnor som försöker har man inte koll på riktigt vad jag förstår... om det kan påverka eller ej.