Vi som försökt en längre tid - första barnet

Oh ja, det är som man ser världen med helt andra glasögon. Hela världen är helt plötsligt fylld av det på ett helt orimligt sätt, och alla ens vänner blir gravida bara av att kramas lite fint. Känns som om jag alltid stirrar helt orimligt på gravidmagar och nyfödda så jag undrar om andra tycker jag är creepy, men blicken fastnar haha

Haft två nära vänner som i början när vi började TTC sa något i stil med "nej vi är inte redo kanske om något år", en fick kids nu i maj och en går in i andra trimestern snart. Båda har man skämtat ihop om att man ska mysa och vara föräldralediga ihop..

Men verkligen! Och alla andra har fått skapa sina familjer, och så står man där utanför och bara tittar på alla. Och ibland när man ser någon med tre barn tänker jag ofta, men varför kan inte jag få ETT 

Men gud, jag vill också ha det där, bara att man kan säga nämen åh vi kanske är föräldralediga ihop, den meningen liksom!

Det är tufft, det är ju som ett utanförskap som man aldrig vet om man kommer kunna överbrygga. Troligtvis kommer de flesta här inne kunna göra det, på något sätt, forskning och utvecklingen går framåt trots allt. Men ovissheten gör det väldigt tufft. När man väl står där och ska förhoppningsvis vara f-ledig så känns det förhoppningsvist helt annorlunda 

Tack fina du <3 ja det är verkligen skit! Hatat det, vare sig det skulle vara spottings eller mens direkt. Nästan bättre att få mens direkt, annars har jag ändå haft hopp om att kanske, för vissa har ju småblödningar fastän de är gravida. Men jaja, nu efter så många månader vet jag bättre. Jag har samtal med dem den 19e, ska fråga men tror inte de vill ge mig någonting iom att de inte hittar något fel med mig, (bra ägg, regelbunden ägglossning etc) utan det verkar vara min kille spermier som är lite sådär.. Jag ska pusha för att få tid tidigt till ivf iom att de glömde av att boka in mig för spolning och därmed senare lades allting :(

Hoppas allt är bra med dig! Måste kännas helt underbart med ett litet liv i dig, och bästa av allt, inget mer schemalagt sex!! Haha, längtar efter den dagen :)

Tack fina du <3 vi har tid för att påbörja utredning i augusti så jag känner att jag har det att hänga upp hoppet på nu. Vi har semester just nu och en del roliga saker inplanerade så ska verkligen försöka att bara njuta och återhämta mig. Men blev såklart otroligt nedslagen idag och känner bara att jag inte har någon lust med nånting. Om någon dag blir det säkert bättre igen.

Hej vännen <3

Usch vad tråkigt. Kan ju bli sådär vissa månader att lusten inte finns där när den borde. Min sambo har haft mycket prestationsångest när han vet att vi "måste" få till det. Det blir ju en press för vissa. Min sambo skulle egentligen behöva äta antidepp men eftersom han får väldigt svårt att få utlösning då så kan han inte börja med dem för då blir barnverkstaden mycket svårare än den redan är. Känns jättejobbigt att han måste gå runt och må dåligt bara för att jag inte "kan" bli gravid.. Men livet är ju som det är
Styrkekram <333

Fick svara ikapp en jäkla massa här ikväll. 

Liten update för mig:

Mensen på ingång. Tog test igår kväll och jobbar natt nu, känner att mensen är på väg in för har mensvärk och testet var väldigt negativt.. Man känner sån jävla hopplöshet bara. Vad trodde jag egentligen?

Men någonstans hoppades jag så mycket denna månad. Spolades ju inför denna ÄL och så kändes det bara extra bra denna månad. Som att nu är det dags. Tji fick man igen. :*( Sambons spermier är ju tiptop iaf, vilket är bra. Men det är ju också bevis på att det är verkligen mig det är fel på. Hans ex blev ju gravid jättelätt. Men det var ju ganska många år sen dom har barn så tänkte kanske att man kunde hitta anledningen där. Men dumt, jag känner ju i kroppen att det är mig felet ligger hos. Har ju haft den känslan redan innan vi började försöka ens...

Nu är det bara att slicka såren igen och hoppas igen <3

Är det fler än jag som tycker att man blir helt knäpp i det här?

Jag ser barnvagnar, gravida kvinnor och små barn ÖVERALLT, har inte tänk på det innan det att vi bestämde oss att det nog är dags att skaffa barn. 

Den här stressen som du beskriver känner jag så väl igen! Kan bli extremt fokuserad på att vi måste få till det och om det inte funkar känns det som att dagen, månaden, framtiden rämnar. Min kille kan också få prestationsångest eller ångest som din, och ibland handlar det ?bara? om att vi gjort det flera dagar i rad vilket gör att han inte är så laddad. Vi har löst det på ett smart sätt tycker jag. När han inte kan komma, eller när nån av oss inte har lust och ork till att ligga så kör vi med insemination. Han får göra sin grej för sig själv, i badrummet. En menskopp (kokad!) fungerar bra för ändamålet (har jag läst) och på så vis har vi lättat lite på liggstressen. Så klart kan det vara så att även att komma ensam kan vara jobbigt för killen när han mår dåligt men kanske lite enklare är det i alla fall? Nästa steg är att beställa en plastspruta och slang på nätet, vilket vi tänker göra. Har nån annan provat nåt liknande?