Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Hej på er, jag har läst igenom alla meddelande senaste veckan.
Jag vet att vi har flera här inne som har skrivit, men om jag skulle svara på alla inlägg så får jag hålla på hela veckan hihi <3 
och Vickan31, tack för att du alltid sprider så mycket kärlek här inne både till mig och andra!
Jag själv lyckades inte bli gravid på sista försöket innan ivf, så idag kom mensen och vi tar menopur klockan 21.00 ikväll.
Stor kram till er alla. Ni är fantastiska!
Hej på er, jag har läst igenom alla meddelande senaste veckan.
Fy Msofie vad jag blir ledsen för din skull 
det måste vara hemskt att veta att inget gick till frysen den här gången heller, men jag håller tummarna stenhårt för att lilla ägget hos dig är erat guldägg <3
Soff, vad härligt att du ska få prova progesteronkräm. Jag förstår att du inte vill ha för höga förhoppningar, men förstår att det känns skönt att prova något nytt
Apan95, håller alla tummarna att du får ett fint plus nu efter din FET
Soffsen jag känner igen mig i allt du skrev. Du är aldrig ensam och vi är ett helt gäng som stöttar dig. Vissa dagar och månader får kännas skit. Ta hand om dig <3
Gulgja men vad härligt att er remiss är godkänd! Jag håller dock tummarna att du lyckas med letrozol innan
Jag vet att vi har flera här inne som har skrivit, men om jag skulle svara på alla inlägg så får jag hålla på hela veckan hihi <3 och Vickan31, tack för att du alltid sprider så mycket kärlek här inne både till mig och andra!
Jag själv lyckades inte bli gravid på sista försöket innan ivf, så idag kom mensen och vi tar menopur klockan 21.00 ikväll.
Stor kram till er alla. Ni är fantastiska!
Jaaa <3 <3 <3 !! Precis, man är lite rädd för att hoppas, men samtidigt... det känns ju väldigt hoppfullt <3
Aa, det är tungt. Men på något sätt så har det känts jobbigare när hon var gravid. Så på nåt konstigt sätt så känns det som att det värsta är över!?... men på ett annat sätt inte.. kommer nog bli extremt känslomässig när jag träffar bebisen.. vet inte hur jag kommer reagera...
Ja precis <3 känns verkligen bra att få testa det <3 och att hon dessutom bekräftade att det var mycket som tydde på att jag behövde det! kändes skönt att höra. Kramar, hoppas du mår bra <3
Jaaa <3 <3 <3 !! Precis, man är lite rädd för att hoppas, men samtidigt... det känns ju väldigt hoppfullt <3
Aa, det är tungt. Men på något sätt så har det känts jobbigare när hon var gravid. Så på nåt konstigt sätt så känns det som att det värsta är över!?... men på ett annat sätt inte.. kommer nog bli extremt känslomässig när jag träffar bebisen.. vet inte hur jag kommer reagera...
Ja precis <3 känns verkligen bra att få testa det <3 och att hon dessutom bekräftade att det var mycket som tydde på att jag behövde det! kändes skönt att höra. Kramar, hoppas du mår bra <3
förlåt att jag kapar tråden lite men måste verkligen säga att jag håller med dig Soff, tycker också det är jobbigare när vänner/nära är gravida och lättare sen när bebisen har kommit. undra varför egentligen? tror kanske just att de blir så verkligt att det är deras bebis och inte min, vilket gör att de känns lättare. medan graviditeten är mer generell på något sätt. skönt i allafall att du känner så. om du orkar så säger ju folk att de ska hjälpa att lukta på bebishuvud haha! kan ju vara värt ett försök <3
Åh jag tycker också det är jobbigare med graviditet än bebis! Har tänkt på det en del, jag fokuserar så mycket mer på att BLI GRAVID än att få en barn, tror kanske barn känns så långt bort att det blir svårt för hjärnan att greppa? Knasigt hur man funkar haha!
Jaaa <3 <3 <3 !! Precis, man är lite rädd för att hoppas, men samtidigt... det känns ju väldigt hoppfullt <3
Aa, det är tungt. Men på något sätt så har det känts jobbigare när hon var gravid. Så på nåt konstigt sätt så känns det som att det värsta är över!?... men på ett annat sätt inte.. kommer nog bli extremt känslomässig när jag träffar bebisen.. vet inte hur jag kommer reagera...
Ja precis <3 känns verkligen bra att få testa det <3 och att hon dessutom bekräftade att det var mycket som tydde på att jag behövde det! kändes skönt att höra. Kramar, hoppas du mår bra <3
Detta är det absolut galnaste jag har varit med om. Jag är gravid.
TRIGGER VARNING, berättar om hur jag fick reda på det.
Igår bestämde jag och min kille att vi skulle ta ett test idag, på ruvar dag 10. Jag vaknar tidigt, runt 7. Han brukar alltid vakna ganska sent. Jag känner sån ångest kring testet, har aldrig fått ett endaste streck. Tänker att jag vill inte göra en stor sak av det. Vi tar aldrig test i normala fall tillsammans. Jag tänker att jag går upp och tar det negativa själv, inte en tanke om att det skulle vara positivt.
Jag väntar aldrig tiden ut utan jag börjar alltid stirra på testet direkt. Efter 1 minut börjar jag se ett spöksteck. Tänker att folk får ju det, men jag har ALDRIG fått ens en antydan till ett streck. 1 minut till går. Jag börjar skaka. DÄR ÄR NÅGONTING. Börjar gråta när jag inser att det är för starkt för vara spök, även om de fortfarande är svagt.
Sätter mig på golvet och tar ett digitalt. Vid denna punkten är jag säker på min sak. Och som sagt, det kommer upp gravid 1-2. Jag bara gråter och skakar. Hämtar en barnbok som jag köpt för snart två år sedan, lägger på köksbordet tillsammans med testen och kallar på min kille att han ska komma då vi kan testa. Han kommer ner, jag filmar. Hans reaktion var PRICELESS. Får vara ut ett ljud som låter som en höna haha.
Vad ska jag göra nu?? Hur ska jag bete mig??