Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Otroligt! :D <3 <3 <3 jätteglad för din skull <3 <3 <3
Tack fina Janni <3
Idag var vi på vårt första möte inför ivf. Jag flexade ut från jobbet vid lunch och set va så himla soligt och härligt väder så kände mig riktigt glad. Först fick vi prata med läkaren och få all info. Sen gjorde hon ett ultraljud där allt såg bra ut och hon kunde se att jag haft ägglossning.
Sedan sa hon att hon skulle prata med sköterskan för att se när jag kunde få boka en tid med henne för information om sprutorna och så. Eventuellt kunde det bli så pass sent att vi inte skulle ha nån chans att få börja på nästa mens. Men när hon kom tillbaka sa hon "hon kan ta emot dig nu. Jag sa att du var så påläst ändå så det går nog bra att ni gör det här snabbt nu". Jag blev såå glad. Hon hade ju också lite rätt eftersom jag läst mycket här på familjeliv, följer folk på insta och lyssnat på poddar om hur det funkar så kände jag att det mesta dom sa hade jag koll på.
Jag hade tänkt innan att jag inte ville se nålarna alls utan säga till att det där får min sambo kolla upp hur man gör, då jag alltid varit mycket nålrädd och han kommer ta sprutorna på mig. Men sen satt jag där och testade på bollen ändå och vet ni vad, det kändes så bra och inte alls så läskigt.
Så, nu väntar jag nästa mens 3-4e februari ungefär. Vi har inte försökt denna månad då min sambo fick covid. Dom sa att dom inte kan garantera att jag får börja då beroende på hur många som får mens samtidigt men det finns en chans. Så preliminärt är ägguttag planerat V.7!!! Så sjukt. Alla mediciner hämtade vi ut direkt på ett apotek nära mottagningen.
Alltså jag känner mig lika pirrig och spänd som jag gjorde när vi började försöka. Nu känns det liksom som att man har en chans att bli gravid igen och jag vågar tro och hoppas igen. Läkaren sa att hon tycker vi ska räkna med att jag bör bli gravid i år i alla fall, sen vet man ju aldrig hur det går såklart men jag ska tillåta mig själv att vara positiv igen nu!
Idag var vi på vårt första möte inför ivf. Jag flexade ut från jobbet vid lunch och set va så himla soligt och härligt väder så kände mig riktigt glad. Först fick vi prata med läkaren och få all info. Sen gjorde hon ett ultraljud där allt såg bra ut och hon kunde se att jag haft ägglossning.
Sedan sa hon att hon skulle prata med sköterskan för att se när jag kunde få boka en tid med henne för information om sprutorna och så. Eventuellt kunde det bli så pass sent att vi inte skulle ha nån chans att få börja på nästa mens. Men när hon kom tillbaka sa hon "hon kan ta emot dig nu. Jag sa att du var så påläst ändå så det går nog bra att ni gör det här snabbt nu". Jag blev såå glad. Hon hade ju också lite rätt eftersom jag läst mycket här på familjeliv, följer folk på insta och lyssnat på poddar om hur det funkar så kände jag att det mesta dom sa hade jag koll på.
Jag hade tänkt innan att jag inte ville se nålarna alls utan säga till att det där får min sambo kolla upp hur man gör, då jag alltid varit mycket nålrädd och han kommer ta sprutorna på mig. Men sen satt jag där och testade på bollen ändå och vet ni vad, det kändes så bra och inte alls så läskigt.
Så, nu väntar jag nästa mens 3-4e februari ungefär. Vi har inte försökt denna månad då min sambo fick covid. Dom sa att dom inte kan garantera att jag får börja då beroende på hur många som får mens samtidigt men det finns en chans. Så preliminärt är ägguttag planerat V.7!!! Så sjukt. Alla mediciner hämtade vi ut direkt på ett apotek nära mottagningen.
Alltså jag känner mig lika pirrig och spänd som jag gjorde när vi började försöka. Nu känns det liksom som att man har en chans att bli gravid igen och jag vågar tro och hoppas igen. Läkaren sa att hon tycker vi ska räkna med att jag bör bli gravid i år i alla fall, sen vet man ju aldrig hur det går såklart men jag ska tillåta mig själv att vara positiv igen nu!
<3 Jaa <3 precis! haha! näe verkligen!
Jag funderade på om vi inte skulle försöka alls fram tills dess för fick en oro för det vissa har skrivit om tidigare, om man plötsligt blir gravid och får missfall och sen får börja om från början i kön. Men verkar vara olika på olika ställen. En jag känner som gick till sophiahemmet så var det inte så. Hon fick missfall från en spontan graviditet precis när hon skulle börja ivf, men fick ändå möjligheten att börja om hon ville. Ska faktiskt prata med kliniken om en stund och fråga om detta. Är väl lite väl mycket katastrof-tänk från min sida kanske, men blir rädd för minsta lilla sak som skulle kunna slå omkull allting. Så har dom den rutinen, att man får börja om ifall man blir gravid och får missfall, så kommer vi troligen inte försöka denna äl utan bara vänta in ivf.
Man behöver inte börja om kön ifall man skulle bli spontant gravid och får missfall, så det var ju skönt att veta.
Hoppas jag inte skrämde eller upprörde någon med mina katastroftankar...
Man behöver inte börja om kön ifall man skulle bli spontant gravid och får missfall, så det var ju skönt att veta.
Hoppas jag inte skrämde eller upprörde någon med mina katastroftankar...