Anonym (Beroendeterapeut) skrev 2021-06-29 21:26:30 följande:
Jag är inte mycket för den här anmälningshetsen som finns MEN det är faktiskt inte en fråga om hur kvinnan beter sig, utan om du har misstanke om riskbruk/missbruk inom familjen så ska du anmäla. Barn till missbrukare far illa och/eller tar skada av förälderns missbruk på ett eller annat sätt. Det är inte en frågan Om de far illa, snarare hur. Dessutom är det en djup familjehemlighet som hela familjen gör allt för att dölja, därför är det viktigt att uppmärksamma myndigheterna genom en orosanmälan. Vad jag förstår så är Socialtjänsten skyldiga att öppna en utredning efter tre anmälningar. Innan dess kan det räcka med ett kort telefonsamtal.
Om vi skulle anmäla varenda förälder som ligger i riskzonen för missbruk skulle soc inte få göra annat. Dessutom skulle det, om det verkligen skulle vara så som du tycker, att alla barn far illa, så skulle vi tvingas bygga ett antal barnhem eftersom fosterhemmen inte skulle räcka till. (Det gör dem inte ens i dagsläget).
För det är så här att det finns grader i helvetet. Alla barn påverkas av sin uppväxt, både positivt och negativt. Det finns missbrukare som faktiskt är fungerande föräldrar. (Även om de kanske skulle vara än bättre utan sitt missbruk så är de fungerande.)
Så frågan handlar snarare om vilka barn som inte far illa av sin uppväxt: en mamma som är deprimerad, en familj som har dåliga matvanor osv osv osv.
Vad jag menar egentligen är att du inte ser skogen för alla trän.
Det finns förslag på att göra det olagligt med såna här typer av okynnesanmälningar som du förespråkar. För kokar man ner det så handlar det ofta om livsval och att anmälare som sitter på sina höga hästar och förfäras av att människor kan göra andra livsval än de själva.
Man ska anmäla om man misstänker att någon (vuxen eller barn) far illa. Skillnaden mellan bruk och missbruk kan vara hårfin men oavsett är det inte per automatik misär och att barn far illa.