Vab som ger missnöje hos kollegor

Låt mig förresten citera något du nyss skrev och så kan väl du förklara hur du kommit fram till den "logiska" slutsatsen:Alltså:

1) Att hon medvetet skaffat barn med en svårt sjuk

2) Att hon utnyttjar sin "status" som änka

3) Att hon gör det för att få sympati

4) Att hon missköter sitt jobb

Berätta gärna varifrån du får den logiken.

Du inser fortfarande inte att de slutsatser jag dragit är fullständigt logiska utifrån den information ts gett. Att avfärda dem på det sätt du gör är som att inte tro på att ett plus ett är två. Det kanske är dags att gå om grundskolan?

Självklart måste man vabba när ens barn blir sjuka. Jag och min sambo försöker dela så gott det går, men är man ensamstående har man inte det valet. Vad ska man som ensamstående göra, man kan ju inte bara lämna barnen åt sitt öde?

Vad gäller föräldraledighet förstår jag att folk blir irriterade om de aldrig kan få ledigt när de vill för att en kollega (eller fler) alltid tar föräldraledigt just då. Jag har inte gjort så själv.

Sen det här med att de som inte har barn, eller har äldre barn, alltid får ställa upp och jobba över eller ta senare pass, det är absolut inte rättvist. De har också ett liv utanför jobbet som de vill hinna, och orka, med. Om man har barn och bor med den andra föräldern, kan man ju ställa upp för sina kollegor utan barn så de också får sluta tidigt. Ge och ta. Det borde inte vara svårt.

Ja, det sista du skriver här. Så sant. Men jag har sett motsatsen så många gånger. Att alla som är kvar sent är de barnlösa. De som knyter ihop säcken efter möten är de barnlösa. De som stannar och fixar klart saker är de barnlösa. De som jobbar stora delarna av sommaren och finns där, är de barnlösa. Och det sliter ju såklart. Tror det skulle behövas en diskussion kring det på flera arbetsplatser för att inte folk ska gå och muttra i det tysta istället.

Jag känner inte alls igen det från vår arbetsplats. Från möten kan enstaka föräldrar gå i förtid, flertalet gör det aldrig. Mindre populära uppgifter så som föreläsningar på kvällstid delas upp efter turordning.

Det är inte ultimat för mig att åka kommunalt till grannstaden för att föreläsa efter jobbtid men det är det ju inte för mina äldre kollegor heller. Nu är inte någon av oss ensamstående men vi hade säkert kunnat göra undantag i sådana fall. I alla fall om det är en person som inte har tillgång till barnvakt.

Vilken skillnad. Jag har verkligen ofta reflekterat över faktumet att det enda som är gemensamt för de som jobbar sent (även om de kommer tidigt) är att de saknar barn.

För mig har det också känts jobbigt hur folk uttrycker sig på jobb. När man själv tagit 3,5 v sommarsemester och varit tillbaka före de som haft långledigt med semester och föräldraledigt - så svider det lite extra med kommentarer som hur kort deras semester var, hur fort sommaren gick etc. När man själv haft hälften av ledigheten. Sånt kan man ju alltid tänka på om man är den som tar ut många veckor i rad, det kostar rätt lite att tänka på vad man säger men det kan betyda en del.