• Anonym (JK)

    Ångrar abort:((

    Jag gjorde abort för ca. en månad sen som jag ångrar så mycket:(( Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare men det är som att min kropp skriker efter barn, efter det. :( Har inga barn sedan tidigare och även om man haft längre förhållanden som ändå varat ett par år så har den där "riktiga" barnlängtan aldrig riktigt infunnit sig. Är +34 år och inser samtidigt att min tid "rinner iväg". Och förstår att det är konstigt att jag aldrig haft den här längtan förut. Men jag inser nu att jag vill ha barn och ångrar såklart mitt beslut. Hade tunnelseende och kunde bara se en utväg där och då:(. Har egentligen inte kunnat tänka på något annat sen dess.

    Sedan aborten har tankar på barnet dykt upp, barnvagnar, barnkläder, tänker på barnets små händer och fötter :( Och har även tänkt ut ett namn till barnet.
    Förstår ju att det låter helt sjuk (?). Men önskar bara att jag kunde få tillbaks det och få det ogjort eller att barnet skulle ha överlevt:(. Vill ha tillbaks "mitt barn" nu:((((. Har inte vågat testa mig med efter det heller för vet inte hur jag skulle ta ett minus på stickan. :( Var så oförberedd när jag plussade, aldrig tänkt eller föreställt mig hur ett liv med barn skulle se ut (självklart att man tänkt tanken), men aldrig att man rannsakat sig själv på det sättet som nu. Fattar inte att man inte blev mer ifrågasatt av vården eller att dom inte ställde några frågor alls, vad man tänker om t.ex. barnafödande, fertilitet, etc. också med tanke på ens ålder, vilket hade kunnat få mig att iallafall tänka tanken om hur en vardag med barn hade sett ut. Fattar inte att vården kan ta så lättvindigt på ett så stort beslut. Förstår såklart att man har aborträtt men att det sker utan några som helst samtal eller frågor innan. Jag vill ju såklart har barn och inser nu vad jag gjort:///

    Önskar att jag hade tänkt att "allt löser sig", istället för att tänka på det som varit och allt det negativa. Eller varit rädd. Man hade ju fixat det:(((. Vet inte om det är normalt att känna såhär efteråt och hur går man vidare? :( har även funderat på om man skulle skaffa barn som ensamstående om ett år om man inte träffar någon partner och om man nu ska börja förbereda sig för det. Men vet inte hur jag ska gå vidare här och nu när min kropp skriker efter barn som den gör nu:(. Och snälla, kom inte med dömande kommentarer, vet inte hur jag ska klara av det. :/

  • Svar på tråden Ångrar abort:((
  • Anonym (JK)

    Känner också att det är så konstigt, eller ledsamt varför den här längtan eller alla tankar på barnet inte kunde komma där och då, när jag fick beskedet:(. Men kunde inte berätta om det för (knappt) någon och var så ensam i beslutet. Visste inte hur jag skulle hantera det. Önskar bara jag kunde gjort annorlunda eller spolat tillbaka tiden och gjort/hanterat situationen på ett annorlunda sätt.

    Avundas alla modiga människor som vågar skaffa barn och vet inte var den här rädslan för barn kommer ifrån. Borde ju vara något av det naturligaste som en kvinna ställs inför och ändå tar man inte emot den här "gåvan" när man får den eller det livet ger en.

  • Anonym (SSK)

    Rekommenderar att du antingen kontaktar mottagningen där du genomförde aborten eller din vårdcentral och bokar en psykologtid för att få stöd i ångest och sorgeprocess.

    Beroende på vilken vecka du var i är rutiner, samtal och frågor olika innan abort. Beslut om abort ska inte ifrågasättas då det är din rätt att göra/genomföra.

    34 är ingen ålder att få panik i! Stressa inte över det. Nu vet du iaf att du kan bli gravid.

    Lycka till nästa gång och hoppas det då blir planer och du kan glädjas hela vägen.

  • Friger

    Beklagar att du ångrar dig. Det är så klart inget roligt. Men samtidigt så har du inget att vinna på att klandra dig själv. Du gjorde det du trodde var rätt. Men det blev fel. Så är det ibland. Inte så mycket att göra åt.

    Du kan absolut skaffa barn ensam om ett år om du inte hittar någon. Det går att ansöka om saken via landstinget eller privata kliniker. Det finns även killar som gör det privat.

    Börja med landstinget är väl det klokaste rådet. Vänta inte för länge. Bättre att sätta igång processen redan nu. Skulle du ändra dig så är det ju bra att backa ur. Det är svårare att snabba på processen om du märker att det börjar bli bråttom.

    Mitt råd är att åren springer på snabbt. Att bli gravid kan gå på en kvart. Men det kan även ta tid. Om du vill ha barn, agera snart, vänta inte.

  • annabellelee

    Du kan ju inte gå tillbaka i tiden och ändra något, och sjukvården gjorde helt rätt som inte ifrågasatte ditt beslut (hur skulle det känts för någon som inte ville ha barn att bli ifrågasatt?).

    Det enda du kan göra nu är ju att ta kunskapen med dig framåt:hur ska du agera nu när du vet detta?

  • Anonym (Vanlig)

    Det är fler som får den känslan att kroppen skriker efter att bli gravid igen efter en abort. Det tar lite tid för kroppen att ställa tillbaka sig. Det är inte nödvändigtvis dina känslor utan kan vara hormoner som spökar.

    Du kan inte ändra ditt beslut. Det du kan göra är att ta lärdom av din erfarenhet.

  • Anonym (JK)
    annabellelee skrev 2021-12-29 17:00:26 följande:

    Du kan ju inte gå tillbaka i tiden och ändra något, och sjukvården gjorde helt rätt som inte ifrågasatte ditt beslut (hur skulle det känts för någon som inte ville ha barn att bli ifrågasatt?).

    Det enda du kan göra nu är ju att ta kunskapen med dig framåt:hur ska du agera nu när du vet detta?


    Ja, jag inser ju att jag inte har hela livet framför mig eller tiden på min sida. Och det viktigaste är att jag fixar allt runt omkring mig som behöver vara fixat (vad gäller jobb och så) först, om man nu vill ha till ett barn till världen, eller vad man ska säga eller innan man går vidare med något.

    Har även pratat om det här med den som jag blev gravid med, och nämnt min längtan (vi har inget fast förhållande), och trots hans ålder (han har heller inga barn sedan förut), så vill han vänta i ett år iallafall eller att man ska varit tillsammans eller bott ihop ett år. Jag håller med om att det är en bra utgångspunkt om man haft tiden på sin sida och varit ung. Men jag tror inte jag kan vänta ett år. Men ja, det kanske kan vara värt att sätta igång och kolla upp hur processen kring att skaffa barn ensam ser ut och om det är långa väntetider osv. Om man ändå ska stå i kö i ett år kan man lika gärna börja förbereda sig redan nu. Samtidigt vet jag inte hur relationen kommer utvecklas med den här killen. Men det ena borde ju inte utesluta det andra. Står man där ensam om ett år eller om relationen inte gått framåt under kommande halvåret (eller efter nån månad borde man ju veta var man står, kan man ju tycka?), så har man ju kanske ett alternativ iallafall (om det inte händer något det kommande året).

    Det är väl egentligen det enda positiva som den här erfarenheten fört med sig, att man är öppen för barn. Annars kanske man levt i blindo i hela sitt liv och ändå varit barnlös eller inte vågat beröra dom här frågorna innan det faktiskt var försent. :/ om man nu ska försöka tänka positivt på nåt sätt.
  • Anonym (JK)

    Men samtidigt vill jag ju inte ha barn själv, utan man vill ju ha "kärnfamiljen" eller vad man ska säga och att man är två i föräldraskapet. Önskar bara att den här killen hade varit öppen för barn inom ett halvår t.ex. om allt hade varit bra.

  • Friger
    Anonym (JK) skrev 2021-12-29 18:07:18 följande:
    Ja, jag inser ju att jag inte har hela livet framför mig eller tiden på min sida. Och det viktigaste är att jag fixar allt runt omkring mig som behöver vara fixat (vad gäller jobb och så) först, om man nu vill ha till ett barn till världen, eller vad man ska säga eller innan man går vidare med något.

    Har även pratat om det här med den som jag blev gravid med, och nämnt min längtan (vi har inget fast förhållande), och trots hans ålder (han har heller inga barn sedan förut), så vill han vänta i ett år iallafall eller att man ska varit tillsammans eller bott ihop ett år. Jag håller med om att det är en bra utgångspunkt om man haft tiden på sin sida och varit ung. Men jag tror inte jag kan vänta ett år. Men ja, det kanske kan vara värt att sätta igång och kolla upp hur processen kring att skaffa barn ensam ser ut och om det är långa väntetider osv. Om man ändå ska stå i kö i ett år kan man lika gärna börja förbereda sig redan nu. Samtidigt vet jag inte hur relationen kommer utvecklas med den här killen. Men det ena borde ju inte utesluta det andra. Står man där ensam om ett år eller om relationen inte gått framåt under kommande halvåret (eller efter nån månad borde man ju veta var man står, kan man ju tycka?), så har man ju kanske ett alternativ iallafall (om det inte händer något det kommande året).

    Det är väl egentligen det enda positiva som den här erfarenheten fört med sig, att man är öppen för barn. Annars kanske man levt i blindo i hela sitt liv och ändå varit barnlös eller inte vågat beröra dom här frågorna innan det faktiskt var försent. :/ om man nu ska försöka tänka positivt på nåt sätt.
    Tror du tänker klokt.

    Jag är lite oklar på väntetiderna. Det ska tydligen vara lite olika beroende på Landsting. Men har förstått det som att Corona generellt inte förbättrat väntetiderna.

    Märker du att det går för fort så kan du säkert fördröja utredningar och liknande genom att boka tider en bit in i framtiden. Det bryr dom sig säkert inte om.

    Nä, är det han du vill leva med och han känner lika dant så kan du ju med fördel lägga lite press på honom så att han tvingas bekänna färg innan det är för sent för dig.

    Annars rekommenderar jag dig att skaffa barn med någon som är med på noterna och inte tvinga på ett faderskap på någon.

    Ja, det är bra att upptäcka att man vill ha barn innan det är försent än när det är försent. Det finns dom också. Ganska tragiskt tyvärr.
  • Anonym (Ovillig pappa = dålig pappa)

    Att skaffa barn med en man som inte vill bli pappa är inte en god idé. Så bra att du gjorde abort. Att det fick dig att inse att du vill bli mamma är ju också bra, nu kan du jobba på att träffa en ny man som också vill det! Du kan också undersöka möjligheten att skaffa barn på egen hand om det skulle bli aktuellt.

  • Anonym (A)
    annabellelee skrev 2021-12-29 17:00:26 följande:
    Du kan ju inte gå tillbaka i tiden och ändra något, och sjukvården gjorde helt rätt som inte ifrågasatte ditt beslut (hur skulle det känts för någon som inte ville ha barn att bli ifrågasatt?).

    Det enda du kan göra nu är ju att ta kunskapen med dig framåt:hur ska du agera nu när du vet detta?
    Håller med
Svar på tråden Ångrar abort:((