Utanförskap att inte dricka?

Vissa saker är faktiskt självklara och normala. Som att inkludera en människa i samvaron utan att ifrågasätta eller ens notera om någon är helnykter. Visst finns det människor som blir provocerad av andra människors nykterhet. Men nej, detta är sjävklart inte alls normalt.

Min man dricker inte. Han har mer eller mindre aldrig druckit, då han helt enkelt inte tycker om smaken av alkohol. Han har inga problem att röra sig i sociala sammanhang där andra dricker och så vitt jag vet har ingen tyckt att han är "torr och tråkig".

Du kanske bara har dåliga vänner..?

Nä, tvärt om. Jag upplever att fulla människor inte är sociala, att de blir bortkopplade socialt från varandra. När man är nykter och umgås med någon nykter tar man in så mycket mer av ansiktsutryck, känslor, kroppsspråk, energiläge m.m. att man verkligen umgås. Man känner in varandra med närvaro. Når varandra på riktigt. Autentiskt.

Som full blir det som en bubbla runt personen, som pratar/gapar till/med andra som också är som i bubblor av att vara sinnesförändrade/bortdomnade/frånvarande/avtrubbade.

Så umgås bara med folk som inte är fulla, jag går hem tidigt för jag får inget socialt utbyte när folk är fulla (inne i "bubblor"). Fram tills de är fulla är vi sociala. Sedan går jag hem och har haft en bra kväll av socialisering och hoppar fylleriet som hade gett tråkiga upplevelser för mig som jag inte vill ha. Fulla människor är inga jag vill umgås med.

Ar det du som blir full av ett glas vin?

Känner mig inte utanför utan står gärna på mig. Att vara i ett sällskap som dricker gör det enklare för mig att inte dricka. Se dem sakta ändra sin personlighet till att senare bli högljudda och går det ännu längre, börja repetera saker osv håller mig motiverad. Det där är saker jag kan vara utan. 

Samt att jag har barn och tycker de har rätt till åtminstone en nykter förälder. Jag växte upp i ett alkishem och tro mig, jag har druckit min del. Det är de senaste 2-3 åren jag började ifrågasätta vad alkohol gör för mig och om "det var värt det". 

2,5 år sen jag drack sist och måste säga att jag gillar mitt alkoholfria liv!

Sen hur länge det kommer att vara kan jag inte svara på. Men just nu överväger de positiva sidorna. Kan inte vänner eller bekanta förstå att man mår bra (bättre?) utan alkohol och måste förklara sig så tycker jag att de låter tråkiga och vem vill umgås med tråkiga människor?  (:

Det beror också på i vilka kretsar man rör sig.

Jag tycker att det är tvärtom,  här i Sverige är det LÄTT att inte dricka. I alla fall för något yngre. Det har länge varit kutym att föräldrar inte ska låta sina tonåringar dricka och bland unga är det coolt att vara hälsosam, smart, medveten,  att satsa hårt på träning osv. Jag är snart 30 och började aldrig dricka. De enda som någonsin kommenterat detta är väldigt mycket äldre vuxna (och dessa kunde till och med tråka sig och tjata om alkohol innan jag lagligen fick dricka). Jag tycker inte att Sverige är alkohol-centrerat. Det dagdricks inte hur som helst och bjuds verkligen inte alkohol till och med på barnkalas(som hos släktingarna i usa).

Jag kan dricka ett glas vin ibland, några gånger per år, och kanske två glas på midsommar eller nyår, men aldrig mer än så sedan många år. Så jag är inte nykterist, men jag tycker inte om att bli berusad och så pass mycket tycker jag inte om smaken att jag vill dricka mer ofta än vad jag gör. Så när jag träffar människor som dricker är jag för det mesta helt nykter och jag känner igen mig i det du beskriver. Jag tycker egentligen inte att alkoholen tillför någonting socialt, utan tvärtom är det många nyanser av det sociala samspelet och av närvaron i samtalet som går förlorade ju mer berusade folk brukar bli. Så när det är fest går jag för det mesta hem ganska tidigt, för även om jag skulle orka stanna kvar är berusningsgraden så hög att det inte alls känns meningsfullt att stanna kvar.

Med tanke på det här har det med åren förstås blivit så att de flesta jag umgås med inte heller dricker så mycket eller så ofta. Men när jag tänker tillbaka på det har det nog inte hänt en enda gång att jag känt mig ifrågasatt för att jag inte dricker. Aldrig har det påpekats på ett negativt sätt och jag har aldrig känt mig exkluderad. Så TS, jag känner inte alls igen mig i det. Men jag bor också i en större stad där det finns större utrymme för olika subkulturer. Jag kan tänka mig att det kanske kan vara svårare på en mindre ort där de sociala normerna i allmänhet tenderar att vara starkare.

Jag dricker aldrig och minns ärligt talat inte sist jag gjorde det. Tycker helt enkelt det är tråkigt att bli berusad och njuter mycket mer av drycker som inte innehåller alkohol. Väl kyld Coca-Cola på glasflaska, som man serverar i ett fint glas med mycket is i, är så mycket trevligare och njutbart än en nubbe eller två för min del. Dessutom har jag jobbar mycket inom transportsektorn under kvällar och helger så rent historiskt har det aldrig varit särskilt lämpligt ur arbetssynpunkt att dricka alkohol medan andra gör det.

Har dock aldrig upplevt några problem eller hindren på den sociala biten. Kan inte minnas att jag har blivit ifrågasatt eller att någon tyckt det varit märkligt. Det enda är väl att jag har blivit trött på kollegor som på AW:n erbjudit sig att hälla upp något glas vin åt mig trots att de vet att jag inte dricker.

Zytiomerska är en mobbare som saknar all form av självdistans och tar varje chans hon får att sätta sitt ego högre upp än alla andra. Dessutom är det rätt kul att någon som är så besatt av att banta och som uttryckligen hatar alla som har ett BMI över 25 ändå är så bestämd vid att alkohol är nödvändigt. Där kan man ju verkligen snacka tomma kalorier i onödan om man så vill gå ner i vikt.

Jag har aldrig umgåtts i kretsar där det sups. Eller dricks alkohol öht. Inte maken heller. Så väljer man umgänge efter hur man själv är blir det aldrig problem.