När barnet frågar varför vi inte bor ihop
Vad har/hade ni svarat?
Jag har en son på snart 3,5 år.
För någon månad sedan frågade han varför jag och mamman inte bor tillsammans.
Mitt spontana svar blev då "För att vi tyckte att det var bättre att bo själva".
Följdfrågan, som väntat, blev "Varför det?"
"Jo, ibland vill man ju inte leka med samma kompisar varje dag. Som på förskolan, då vill du kanske leka med någon annan än din bästis ibland?"
"Ja"
"Ja, och så är det för mamma och pappa också. Så därför bestämde vi att det blir bättre om vi har egna lägenheter. Och du får ju dubbelt så mycket plats och leksaker. Det är väll bra?"
"Ja"
Sonen verkade nöjd med det svaret. Men jag känner att frågan säkert kommer dyka upp igen..
Lite bakgrundshistoria för den intresserade;
Sanningen är att mamman drabbades av någon sorts psykos eller depression när sonen var 2 veckor gammal. Hon skulle åka och hälsa på sin familj, som bor 35 mil därifrån, över helgen, men dök inte upp på söndagen som vi bestämmt.. Mobilen var avstängd och hon svarade inte heller på Messenger.
På måndagen hade vi tid på BVC, så jag körde dit och hoppades på att hon skulle komma. Men det gjorde hon inte. Ringde till hennes familj, den enda som svarade var hennes ena syster, som sa "Jag kan inte svara på vad som hänt, du får prata med henne istället. Jag kan inte hjälpa dig"
Efter några dagar började mamman sporadiskt svara på sms, att hon behövde vila, och att hon inte visste när hon skulle komma hem.
Någon vecka senare kom skilsmässo-papper med posten.. Efter 7 månader med advokat, tingsrätt, medlare och socialutredningar fick jag träffa sonen för första gången sedan "separationen".
Efter 3 års kämpande har jag med socialens hjälp fått till ett fungerande umgänge. Sålde då mitt hus och flyttade till samma stad som mamman i våras.