Varför kan inte pojkar leka med dockor??

Jag ställer mig samma fråga som trådstartens rubrik "Var kan pojkar inte leka med dockor?"

Fast...min fråga är mer utifrån att varför leker de inte med de dockor de FÅR och HAR?

Har INTE gjort någon skillnad på sonen när det gäller leksaker. En av de första sakerna vi köpte var en Baby Borndocka med tillbehör bland annat. Pojkläder och tuffa attrialjer till den införskaffades. Tanken var väl att han kanske skulle tycka det var kul att byta på den, mata den och söva den precis som jag gjorde med lillasyster. Men näe....jag frågar "Vad ska vi göra Hugo, ska vi gå och leka med dockan?" "Näe...brrrrrum...brrrrrum" blir alltid hans svar.

När jag ändå tar och gör lite saker med någon av dockorna sitter han passivt och tittar på. Han är inte intresserad för fem öre. Däremot kan han rada upp sin bilar i prydliga rader på vardagsrumsbordet i timme efter timme.

Inte ens grannflickan, fem år gammal, som älskar dockor och brinner av engagemang, kan få honom att se lite mer än halvhjärtat intresserad ut, trots att han i övrigt har henne som största idol i livet.

Jag har själv bara träffat på EN pojke som tycker om att leka med dockor och det var en från min egen förskoletid.

(Kan också säga att den som är med och river aktivt i dockornas kläder och leksaker som sagt INTE är sonen, utan dottern som bara är 10 månader. Då får hon en glöd och intensitet i sina rörelser som hon inte får när jag leker med hennes bilar med henne)

Innan jag fick barn så trodde jag att det helt enkelt berodde på sociala arv, inte på genetiska arv, men nu vete katten alltså...

Beatrize74:
Om du inte har hållt ungen helt socialt isolerad så har hans intressen påverkats av andra än dig också. Jag antar att det finns någonslags könsrollstänkande hos dig mtp denna kommentaren:
"Pojkläder och tuffa attrialjer till den införskaffades."

Små barn är mästare på att tyda kroppspråk/höra tonfall. De är mitt i en inlärningsperiod. Det kan vara små små små omedvetna microrörelser eller en liten förändring i tonfallet, och då ändras betydelsen. Dessutom finns det vanlgitvis fler bilar att peka ut än dockor. ;)

Det är totalt omöjligt att det skulle vara genetiska arv som får pojkar intresserade av bilar. Bilar har inte ens funnits i 100 år.

Sen är ju frågan om han är gammal nog för att leka de avancerade fantasilekar som krävs för att leka med dockor. Sånt brukar börja med inte alls avancerat vid tvåårsåldern och blir mer och mer komplext ju äldre man blir. Vid fyraårsåldern brukar det vara väldigt avancerat med rollindelning och allt möjligt. Människobarn lär sig "sense of self" vid 18-24 månader. Dvs,de kan se sin egen spegelbild och förstå att det är dem själva, och inte en annan bebis.

Skrämmande. Jag trodde som du Beatriz.

Har inte märkt nåt på min son än. (16 mån) Varken dockor eller bilar hör till favoritleksakerna. Men jag utgår (fortfarande) från att kan kommer att han kommer att leka med både och.

När började du märka att han var mer intresserad av bilar än dockor?

Gadget: Det kan väl vist vara genetiskt (fast jag vet inte om jag tror det) att killar gillar sånt som låter och rör på sig. inte sånt man ska mata och krama.

Noran:
Hurdå?

Vet inte riktigt, men att bilar inte funnits i 100 år är väl ingen anledning till att det inte kan vara det.

Näe...du har helt rätt, jag har inte hållt "ungen" helt socialt isolerad tack och lov. Den första leksaken fick han av sin farfar, en rosa liten speldosa. I julklapp fick han en rosa pudel av sin morfar, av sin farmor fick han en liten docka man kan ta av kläderna på och bada. Det var maken som kom hem med dockan till sonen "Titta vilken fin vi hittade när vi var på leksaksaffären, han har ju ingen med flätor"

Sedan köpte jag Baby born dockan till honom. Att jag uttryckte mig "pojkkläder och tuffa attrialjer" är helt enkelt för att de dockor han fått tidigare, de med rosa kläder och blommiga detaljer och små väskor och annat inte varit intressanta och jag tänkte mig en gyllene medelväg där. Men...som sagt, det föll också platt ut.

Så...tyvärr tror jag inte riktigt din tes håller, att vi som föräldrar och omgivning omedvetet rynkat på näsan när han varit runt dockan, utan snarare tvärtom. Uppmuntrat honom och låtit de varit en del i verksamheten här hemma. Men...de två dockvagnarna står och tar upp plats i lekrummet just nu. De används inte till mer än att lägga på sidan och gömma sig bakom, lägga bilarna i, eller snurra på hjulen.

Att bilar inte har funnits i hundra år tycker jag börjar bli ett platt argument för en helt klart komplex fråga, men det tar effektivt slut på motargument eftersom man inte kan hävda hur intressen har sett ut tidigare. Men..kanske hade inte hjulet uppfunnits från första början om inte männen haft en fascination för fart och rörelse??? Bilen är ju bara en utveckling av olika deluppfinningar sedan lång tid tillbaka.

Och avancerade fantasilekar är han definitivt gammal nog för. Hans sallad blir till "Batman" (och vi har aldrig en PRATAT eller VISAT honom på någon Batman, utan det var grannflickan som kom över min sin brors en dag), han fantiserar att Pippi står i grannhuset och steker pannkakor i köket tillsammans med sin häst och att Herr Nilsson svingar sig runt i trädet utanför vårt fönster, kastrullerna blir till trummor, han ritar stora scenartion utifrån att han varit och badat med sin farmor och farfar med vattenfärger och benämner varje liten otydbar del som vatten, himmel, hund och farfar etc.

Han KAN sätta dockan på pottan, byta blöja, förstå att dockan kan bli hungrig och att blöjan behöver bytas efteråt och att hon behöver sitta på pottan och rapas och sövas etc. Han ÄR inte intresserad av att pyssla med det.

Däremot kan han stå i köket med de fyraåriga flickorna på Öppna verksamheten, duka bordet och servera låtsasmat på alla på avdelningen en hel eftermiddag, så fantasin är det inget fel på.

Jag upprepar, i alla fall MIN son är inte ett dyft intresserad av dockor fast vi skulle önska att han var det.

Men...å andra sidan, det kanske inte vår dotter blir heller även fast det pekar mot det.

Och faktum kvarstår, jag har bara känt EN pojke som gjort det, men jag räknar inte bort sociala faktorer som spelar in på det stora hela. Jag är den första att erkänna att de existerar, men däremot så kan jag INTE hålla med om att vi på något sätt påverkar honom att inte leka med dockor eller gör skillnad på pojk- och flicksaker. Alla som ser kläderna han har på sig eller leksakerna han har i sitt rum kan intyga det.

Men att bilar skulle ligga genetiskt hos män... hur menar ni då?

Min son älskar bilar (jag har inte tränat honom till det , men jag vet ju att andra speciellt min älsklingsgranne som är 60 år har gjort det). Det är bilar hit och bilar dit och kommer det en traktor går han upp i limningen. Genetiskt tror jag inte att det är, hur sjutton skulle det gå till? Världens snabbaste mutation som uppstod för 100 år sedanoch redan spridit sig till stora delar av befolkningen?

Nej, jag tror att folk förväntade sig ett bilintresse hos honom och har visat honom bilar (jag har tex märkt att min granne gjort det)och så snart han visat ett eget intresse har man blixtsnabbt fångat upp det. Och bekräftat det man förväntade sig från början.

Däremot har han också en vårdande sida. Han har en docka som han leker med , men också gosedjur som ska kramas och matas och pussas. Det fångar folk inte alls upp på samma sätt eftersom det inte är vad de förväntar sig av honom och därför bekräftas inte det intresset lika mycket. De flest delar inte detta vårdande med honom helt enkelt, det tappas liksom bort. Som tur är inte av mamma, pappa och farmor som matar nallar.

Så tror jag att vi skapar män av små gossar och kvinnor av små flickor. Barn märkerfort vad som förväntas av dem. Jag minns tex att jag när jag var 4 år ville vara kille för att killlekar var mycket roligare. Så visst visste jag att jag var "fel" redan då. Som tur är fick jag vara det för mina föräldrar och de fick mig inte att känna så, men man lever inte isolerat med föräldrarna.

Som tur är tar min man lika stort ansvar för hem och barn som jag gör. Så därför får Axel en positiv bild av vårdande män med sig i bagaget.

Beatrize 74: En liten fråga bara. Vet vi ställt utom allt rimligt tvivel att hjulet uppfanns av en man?