Afrika i blodet?/del 2

Ställer samma fråga här som jag gjort i tråden "#2 Tråden för oss med MULATT barn.."
Har ni omskurit era söner?
Vill bara veta hur vanligt det är.

vi skulle ha gjort det om det blivit en pojke, men det blev en tjej.
jag tycker att omskärelse på killar är frächare och om det är viktigt för pappans religion eller traditioner så tycker jag att det är helt ok.

kanske inte det svaret du ville ha men du får det ändå=)

Om vi hade fått en son skulle vi inte gjort det trots att mitt ex ville det.

Min sambo hade velat det om vi fått en son (fick en tjej och jag hade tänkt gå med på det men så här i efterhand tror jag inte jag skulle kunnat göra det.

Får vi en son nu i Januari så har jag och min sambo kommit överens om att inte låta omskära honom som bebis, trots att min sambo är omskuren.

Min soon är inte omskuren, även om hans far tyckte att det var en självklarthet att han skulle bli omskuren.
Själv ser jag fördelar med att vara omskuren, kliniskt och så. Men jag är ju självklart emot omsärelse på flickor så det blir lite klurigt om det ska vara ok på pojkar... 
Som sagt, jag är kluven i den frågan!!

Om vi fått en pojke hade vi inte låtit omskära honom.. det är ett val som han hade fått ta när han blivit vuxen..

Min son är inte omskuren heller. Jag tänker att han kan alltid göra det senare, men han kan aldrig få tillbaka en förhud som vi tagit bort.
Mina tankar hänger kanske lite ihop med att jag läste Nick Hornbys "Om en pojke" när Hugo var nyfödd. Den pojken blir påprackad massor av värderingar eller vad man ska kalla det av sin ensamstående mamma. Även om jag vill fostra Hugo så att han får mina moralvärdeeringar, vill jag inte pracka dem på honom utan låta honom tänka själv och bestämma en hel del själv. Exempel: jag är vegetarian, det är inte Hugo, han är inte döpt och inte omskuren. Jag har aldrig klippt hans hår, utan när han blir sex eller sju år ska han själv få bestämma hur han vill göra (både jag och hans pappa har dreadlocks).

Och visst är det sorgligt att jag inte kan ge min son den familj jag ville och menade att ge honom. Att ta beslut om och driva igenom en separation från hans far var det svåraste jag någonsin gjort. Trots att det är två och ett halvt år sedan tänker jag fortfarande igonom om jag gjort rätt säkert en gång i veckan. Omvärderar och ombeslutar. Men jag kan inte leva ihop med hans pappa, det måste jag försöka acceptera.
Jag gör vad jag kan för att ge Hugo kunskaper om och känsla för sin andra etnicitet, vi surfar bilder och information på nätet, övar luganda, pratar om det mycket och så träffar han sin pappa några timmar några dagar i veckan. Mer som en kompis än som en pappa, mne så måste det tyvärr vara just nu. Hoppas det blir bättre med åren.

Vi hade ganska heta diskussioner om omskärelse, jag tycker att det är onödigt att göra ett ingrepp på dem när de är så små. Mitt ex sa att i hans hemland gör man det för att det blir lätt infektioner eftersom det är så varmt och det kan jag förstå, men tycker inte då att det är nödvändigt här. Jag sade att om det blir en kille så tycker jag han får bestämma själv den dag han kan det likadant som att han kan döpa sig öm han vill det.

SysterDuktig: Du har säkert gjort rätt val och ska nog inte ha skuldkännslor för det. Tids nog när din son är tillräckligt gammal och intresserad av att veta varför ni inte bor tillsammans kommer han säkert att förstå dig och ditt val. Inte dömma dig.