Pladdertråden!

Hanna: Inget kul att berätta förutom att jag känner precis likadant! Så då får vi utgå ifrån att det är fullständigt naturligt. Tror att våra magproblem kan göra att magen förändras en hel del...

Lättja.. jo du har säkert rätt... men ändå.. känner mig helt ogravid, t o m gått ner några hekton i vikt, magen är mindre och ja... faaaan tänk om!!

Hanna: Åter igen. Samma här. Kollade vågen nu och gått ner två kilo...  Magen är mindre och inga symptomer.  Men vi båda är väl i den läskiga mellanfasen nu va?

Våra pyren mår jättebra!!

Lättja.. jo jag hoppas det är så... mellan v13-18 säger de ju ungefär  äh jag blir galen på detta... gör mig mer el mindre... el fan inga underdrifter, jag blir hysterisk av detta

God morgon

Jag känner precis samma. Jag har hittills inte gått upp nånting i vikt. Jag mår mycket bättre och jag känner inte nåt speciellt i magen.

Somna, sova 5 veckor, vakna tjock med en sparkande bebis i magen.

Ok, då påminner vi oss nu allesammans!

Bra att komma ihåg
I början av den här perioden hamnar du i något som jag kallar ”läskiga fasen”.
Antagligen har ditt illamående försvunnit helt, du mår plötsligt nästan som vanligt och tom svullnaden som du upplevde runt din mage/livmoder kan ha försvunnit spårlöst. Det är lite läskigt va?
Ska man då bli orolig? Nä, egentligen inte – men det blir man ju ändå. Eller hur?
Det är så där det ska vara. Kroppen har nu anpassat sig efter dina nya hormonnivåer som graviditeten har orsaket och under ett par veckor, tills magen och de riktiga rörelserna kommer, kommer allt att ske på insidan.
Varje sekund sker något otroligt och häpnadsväckande inne i din livmoder – du kan bara inte se det. Men vänta...för lite senare i denna period kommer du att se att det är någon som bor därinne!

Lättja... taaack gumsan

God morgon...

Jag har testat idag igen,med LÄTTJAS magiska tester!!!!

Dom visar ++++++++

Snart får vi sätta oss runt en lägereld och sjunga kombaja i ett ex antal månader av rent terapeutiskt syfte innan vi alla blir tokiga...

Jag fick veta igår att 2 av mina kusiner ska få bebis samtidigt som mig.

Kul, men samtidigt inte så kul.
Den ena kusinen fick barn för exakt ett år sedan och det blev en liten tjej med diagnosen Williams syndrom. Hon är nu ett och har storlek 68 i kläder, kan inte sitta ännu, sover max 3 timmar i sträck på natten. Risken att nästa barn ska få WS är 0%, men visst har jag rätt att tycka att det är lite elakt mot den handikappade tjejen att skaffa ett barn till så snabbt. Hur ska de hinna med henne. Hon behöver massor med träning och en hel del uppmärksamhet. Det skär lite i hjärtat när jag tänker på det.