Gastric Bypass (GBP)

Anonym (BM1 42) skrev 2007-05-03 22:20:26 följande:

Jofimiel ... hur räknar man ut vad ens benstomme väger??

Trollprinsessan >>

De va under en hälsoundersökning genom jobbet jag fick reda på det, de mäter knäna och handlederna med nåt instrumment och kan genom detta få en vikt på benstommen.

kram

hmm.. ok.. =)
tack.. då vet jag.. ska kolla upp det jag med... =)

jag har ju som sagt gått ner 77 kg och jag loooooovar det blir häng :) . dessutom har jag jobbigt med det och är äcklad av mig själv ...fast sen tänker jag efter på skillanden av att ha vägt närmare 150 kg och då blir det lite lättare. eller ja ...MKT lättare  med tank epå att jag kan röra mig på ett annat sätt, och alla dessa kläder . 
Bara att hoppas att man kan få så mkt hjälp som möjligt med hänget .
just det ja ..måste bara tillägga att jag har tränat styrke också för att kanske räda skinnet lite men ..ack så vart det inte .
Återigen ..viktoperationen skulle jag göra om 100ggr om det hade behövts ..trots hänget så är det helt klart värt det och det bästa som jag har gjort ( har ju inga barn).

kram e

ringde precis plastiken ..har bedömning den 22maj ;) *nervös*

Jag opererade mej 0101 och har fått tre barn

Hej
Hur är det med alla? Är inne så lite nu, Maja har börjat röra sig mer och godtar inte att ligga här vid datan och leka längre..

Skall läsa i kapp lite nu :)

Någon som såg på aktuellt alldeles nyss??? det handlade om operationerna.....
Jag blev såååå motiverad så nu får kirurgen gärna skicka den där remissen - SNARAST!!!

Överläkaren i Örebro ansåg att man skulle behöva göra runt 10 000 operationer per år till skillnad mot de ca 1800 som gjordes förra året. Och om man opererade sig så ökade chansen att överlev med 30 %

Ska träffa dokor på VC nästa vecka.
Ser framemot att få en op.
Avskyr mig själv just nu och har inte bara min övervikt som jobbigt utan även sjukdomar i släkten som gör att min övervikt måste ses över.

Ni som opat er för några år sen.
Hur äter ni idag?
vad kan ni äta/inte äta?
Hur ser era portioner ut?

Jag vill veta vad det är som förändras på lång sikt med maten.
Folk man pratar med har så mycket fördomar mot viktop.

Här kommer mera
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=62185&a=820770&lid=puff_820890&lpos=rubrik

Håller på att läsa Hanne Kjöllers bok: Operation: nytt liv nu och jag blir om möjligt ännu mer motiverad att operera mig, men också lite deppad för man får vekrligen svart på vitt att nästan ingen med så stor övervikt klarar av att gå ner det på egen hand och att nästan 100% av dom som lyckas gå ner går upp allt igen! Jag vet inte hur dom siffrorna stämmer men man blir ju rädd, tänk om jag inte får nån operation beviljad! Då är det kört för mig :(

Jag är anonym GBP 06..

Opade mig för 1 år och 1 månad sen lite drygt..

Jag äter det mesta men mindre av vissa saker som bröd tex.
kan äta allt även godis + läsk men rätt lite
Får ont i magen om jag ätit för mycket.
Portion kanske 2 potatisar 1/2-1 fläskkotlett + sås men då blir jag rätt mätt..

Skillnaden mellan "vanlig portions ätare" och en viktop är nästan ingen men överviktiga tenderar (min åsikt) att innan op äta rätt mycket rätt fort och det går ju inte efter op.

Jag kan kräkas om något "fastnar" vilket inte alla verkar kunna.

Fördomar är nästan alltid brist på information. Folk tycker ofta att operation för att minska i vikt är fusk men det är ett stort jobb för oss opade.
Man får förändra sitt beteende, var, när, hur man äter (inte tröst äta tex). istället för att äta när man mår dåligt måste man ta itu med känslorna (opade borde få träffa en psykolog). de som inte klarar det klarar inte alla förändringar.

Man får ingen snygg kropp för att man är opad tvärtom, man kanske blir smal men går man ner halva kroppsvikten på 1-2 år hinner inte huden med...
Visst det går att fixa men kostar oftast pengar.

Kroppen och hjärnan får efter en så stor viktnedgång svårt att förstå varandra man kann tycka man fortfarande är "strl 56" när man eg är strl "40-44"

Det viktigaste jag lärt mig efter open det är att man ska ha en pålitlig kirurg som man kan och vill ta kontakt med om något händer.

Och man måste orka psykiskt. Tröstäter man mycket bör man själv ta kontakt med en kurator eller psykolog helst innan op för att man kanske har problem emd depression eller panikångest och det kan man döva med mat innan op men inte efter.

Det är mycket man inte tänker på innan op men det mesta klarar man av ... Man är starkare än man tror...

Förresten
" Jag håller formen - rund är oxå en form" *S*

FH mamma: Gud vad bra du har skrivit. Jag känner igen mig så i allt. Kan inte riktigt fatta att jag nu drar storlek 42-44 eller L-XL. Tror fortfarande att jag måste titta på kläder för riktigt stora fortfarande.
Var så otroligt roligt för ett tag sen när jag var ner till Ullared för att köpa kläder til "lilla" mig. Kunna köpa toppar som "alla andra" har. Nu i morgon tänkte jag ta med min dotter och handla ett par kjolar och eventuellt ett par toppar till. (passar på när gubben är i Norge)
Jag blev så glad när jag läste dina rader. Har även smugit in till dig och ska skriva ett par ord i din gästbok tänkte jag.
Kram//Eva