vuxen adhd/add!!!

Nä, jag har fullt upp. Sjuka barn, stundande dop... odiagnostiserade släktingar på väg... (min syrra har just kommit på att hon nog har asperger + att min familj ÄNTLIGEN börjar inse att pappa förmodligen har asperger eller åtminstonde stora drag av).

Men nästa vecka är jag nog åter!

De tänker sig stödfamilj som avlastning några ggr per månad. Får se. Jag ska få stödperson också, vet inte riktigt vad det innebär.

Ang medicineringen så behöver det inte vara så farligt, även om det låter underligt faktiskt.
Ibland kan man medicinera för att se om medicinen hjälper och på så sätt stärka en diagnos. För min man var det så.

Jag tycker ritalin o dyl går ur kroppen fort, alldeles för fort. Däremot metaminan tycker jag är mer långtidsverkande. Har dock inte provat concerta.½-år kanske? Något sånt, det är några år sedan nu... 8-9 år faktiskt.

Ja, speciellt rutan "Man/Kvinna" brukar ställa till problem eftersom jag inte vet vilken parameter de vill ha svar efter. Enligt RFSL/HBT-samhället så finns ju X antal faktorer som avgör könet.
Blev så glad en gång när jag var på PRIDE (känner hon som anordnar det ) och det fanns en "annat"-ruta just vid kön. Äntligen!!

Annars brukar jag kunna bli lite irriterad på stavfel. Har tom stavningskorrigerat en av blanketterna som ingår i utredning av ADHD.
Jag kom på mig själv där när jag lämnade in pappret och påpekade stavningsfelet... *hrm* Vem behöver test när man har beteendet?!

Fast jag gillar ju att sitta och fylla i blanketter odyl. När jag var liten fick min mamma ta hem blanketter från banken där hon jobbade som jag sen satt och fyllde i (och de misstänkte aldrig någon diagnos... hmm...)

Så, nu ska jag inte skriva längre! *kram i sommarvärmen!*

Förstår inte vad du menar riktigt. Menar du att kvinnor oftare får problem pga diagnos eller att karlar oftare får diagnos för att de inte har samma krav på sig?
Det är väl först nu man börjar på allvar prata om vuxendiagnos öht. Och flickor /kvinnor har ju nästan inte alls ansetts ha ADHD, eftersom de oftast inte är lika utåtagerande, lika hyperaktiva.

...min man föreslår hjälp som att alla dörrposter skulle vara mjuka, klockor och tid skulle avskaffas och inga tentor borde få finnas här... hmm. Jag tror han måste vakna till lite här och bli mer allvarlig. Annars har han fått en hel del hjälp pga sin diagnos. Han kanske kan berätta vad man kan vara berättigad till.
Den enda "hjälp" jag fått när jag bett om det har varit stödfamilj och kontaktperson (som ska ta hand om barn under ett år som inte får ha stödfamilj) via soc. Kan säga att jag och neuropsyk här inte riktigt är överens...

Hej!! Är du fortfarande kvar, vad kul! Har saknat dig och när det verkade som om du försvunnit för gott kändes det lite tomt...

Anonym (ovan idiblons inlägg): Det där har varit inne i tråden förut och vi konstaterade redan då att vi inte orkar läsa igenom. Sen känns det lite onödigt eftersom vi redan vet vad vi har problem med.
Vi föredrar lite roligare symtom dessutom...

Ang kvinns o icke-kvinns och diagnos så är det säkert som med mycket annat inom medicin: Att man testar och utreder det mesta på karlar så det kvinliga sättet är inte lika känt.
Överlag finns det tydligen lite olika sätt som kvinnor och män får symtom på. Män blir med utåtagerande och kvinnor mer inåt tex.
Sen tror jag kraven på kvinnor och män gör att kvinnor gör mer för att arbeta bort och komma runt sina symtom än vad män ids göra (no offense!). Tycker mig se det hemmavid här iaf...

Känner igen det. Vi har tänkt börja med timer här. Då reglerar man det lite iaf. Typ endast surfning när barnen sover eller något.

Jag har alltid känt mig annorlunda, aldrig vetat varför riktigt.
Sen fick jag anorexia men kände aldrig igen mig i beskrivningar över sjukdomen. Läste en artikel om en pojke med tvångssyndrom, där kände jag igen min sjukdom plötsligt.

Vet inte varför jag gled in åt autismhållet men tyckte att jag var lite autistisk, fick dock inte alls medhåll av min psykolog jag gick hos då.

Läste en kurs i neuropsykiatri för att utöka min inkomst under ett års studieuppehåll från en universitetslinje.
Vi kom till ett avsnitt om att reagera överdrivet på intryck. Där delade man in det efter sinnen. Ex Taktilt försvar, att man har svårt för hudberöring. Eller att balanssinnet överreagerar osv.. i de texterna kände jag igen mig mycket.

Började sen fundera lite åt ADHD. Dock var det ju inte alls lika känt som nu.

Jobbade och hade depp-dippar emellanåt. Tyckte det var jobbigt. En vecka fick jag närapå psykos kändes det som.
Stod på jobbet och trodde jag var ½ meter ovanför golvet. Och då kände jag att såhär kan jag bara inte fortsätta.

Gick till en psykiatriker (psykolog hade jag ju redan provat). Han frågade lite och sa ADHD direkt. Men att vi måste utreda först.
Det var med mycket lättade och glada steg jag gick därifrån...

Apropå beroende. Jag har också varit beroende av diverse genom åren. Bla rökning.

Men en sak jag känner skiljer mig från andra rökare är att jag var beroende innan jag började. Är det någon som känner igen sig?

Första gången stod jag inte ut längre. 16 år var jag, gick till macken, köpte ett paket marlboro och tände en cigg i skogen och drog ett halsbloss. Och fick precis den effekt jag hade tänkt mig.

Har även stått på "plattan" för att försöka få tag på knark. Lyckligt nog ser jag så ordentlig ut (läs skolnörd) att ingen kom fram till mig.

Någon som känner igen sig?

Jupp! Det kallas taktilt försvar.
När jag pluggade beskrevs det i boken ung så här:

"Tänk att du ligger på en sandstrand, halvslumrar i solen. Och plötsligt drar någon en fjäder i ditt ansikte. Det känns otäckt trots att en fjäder normalt inte gör det.
Så upplever en person med taktilt försvar beröring."

inte ordagrant, men ungefär. Jag kände iaf igen mig i det.
Här går det dock i vågor.

Men personer med taktilt försvar kan tom behöva kroppskontakt. Men av mer rejäl art. Ex en hård kram. Det brukar man ju rekommendera med adhd-barn vad jag förstår?

Ursäkta om jag skriver långa inlägg!!!! Jag försöker skriva kort och ha ordentligt med space...

...och anonym. Ha, ha, nu såg jag vad inlägget handlade om! Sorry! Jo, man får tänka så. Men jag tror vi här i tråden redan gör det så ofta vi orkar.