vuxen adhd/add!!!

Det förstår jag helt! Ursäkta om jag ger mig på att detaljkorrigera inlägg osv... orsaken framgår förhoppningsvis av mitt anonyma nick här. Hoppas jag?
 

Jodå, det är bättre idag.
Jag får också samma effekt av samtalskontakt "fingrarna ur".
...och bränna ägg är du inte ensam om att ha gjort... Visst blir de fina när de blir överhettade på botten och skalet spricker?

Grattis!

Hej idiblon!! Allt väl?
 

Ok... du vet att det finns en anhörigtråd väl? Fast kanske du också har diagnos?

I den här tråden tycker vi sådant är helt normalt nämligen.

Vi förstår precis! Det är därför vi är här också.

Det är skönt faktiskt med ett ställe där man kan skriva vissa saker utan att behöva förklara en massa (som att bränna äggen tex..) och även slippa riskera att bli dumförklarad eller uppfattad som "pain in the ass" kan jag känna.
Slippa alla suckar och ojjanden för att man inte klarar av vissa saker på samma sätt som andra.

Fråga 1.
Finns det fler här som är äldre? Jag börjar närma mig de 40 snart.

Hur upplever ni att era symtom ändras med åldern? Det sas ju förr att ADHD växer bort. Är det något ni kan skriva under på?
Lär ni er leva med diagnosen?

Själv tycker jag att jag kanske kan hantera och ffa förekomma en del bättre nu, men jag tycker verkligen inte att det känns lättare för det. Samma ansträngning.

Fråga 2.
Stämmer det att man inte får börja medicinera över en viss ålder pga ovan resonemang? (eller annan orsak)

Och till mig säger det att jag borde låta utreda så snart som möjligt. Har en dotter på 5 år nu som vi misstänkt i några år (sen hon var 2-3 år).*Vinkar glatt* Hoppas allt är bra!!

Dee: Ser du några symtom hos henne då? Jag har en dotter jag misstänker och hon har rätt tydliga symtom.
Sen har jag en bonus som är diagnostiserad, även hon har haft tydliga symtom.
Som diagnosperson själv tycker jag man ser rätt bra om de har eller inte.Finns det inte en anhörigtråd redan ? Som vi hänvisar till i TS till denna tråd?
Vi har diagnos båda två så jag håller mig kvar här, men tack ändå för inbjudan.
Välkommen ut ur anonymiteten! Själv håller jag mig kvar.

Snowwoman: Öhh, neij. Min kallar jakt&fiske för porr så han är nöjd bara jag låter honom hålla på med sånt.
Jag förstår inte riktigt frågan, hade det något att göra med diagnoser eller? Tänkte att annars finns det väl någon sex-rubrik här där du säkert får bättre svar än i den här tråden.

Kanske problemet ligger däri?
Psykologer vill nog ha en patient att jobba med medan kuratorer kan fungera mer som samtalskontakter.

Kanske du ska byta Bumbi Mia? Till en kurator istället? Låter som det är det du behöver. Om det inte är något traumatiskt eller så som du behöver bearbeta.

don´t we all?


Angående att bränna vid mat och servera rå falukorv och nudlar till middag...
Det har ju varit lite "jag kan också" i tråden på att bränna mat och servera "KajsaVarg-middagar" osv känns det som. Hur tänker ni kring det? Det hör till diagnosen, eller stinger det till i bröstet varje gång ni tvingas göra så?

Nu har ju jag inte bara adhd utan även den där "pain-in-the-ass" diagnosen... men personligen så gör jag mitt yttersta hela tiden för att undvika den där situationen med köttbullepaketet direkt på bordet. Att verkligen ta energi och använda det för att ordna det kring barnen.

Jag har funderat lite kring det idag. Det är ju inte så att man inte kan liksom. Vi kan ju göra allt det "alla andra" gör det tar bara mycket mer energi liksom.
Vad lägger ni ner extra ansträngning på? (om nu någon orkade läsa hela vägen...)

"pain-in-the-ass" = urjobbig för min omgivning

/Thanx for having me here, liksom!!