Vi som förlorat syskon

Ja drömmarna är ´helt underbara..drömmer om freddie nästan varje natt..han är alltid med på ett hörn liksom..men så otroligt jobbigt att vakna om och om igen och bli lessen när man fattar att de bara är en dröm.

Läser era inlägg , för att försöka förstå min yngre sons sorg.Han var bara 16 när han misste sin storebror för snart ett år sedan.Försöker lära mig genom er hur jag kan hjälpa honom. Tack för att ni delar med er av éra erfarenheter.
Kramar om er.

Hur är din son? känns det som han kan sörja? det ända jag kan komma på just nu vad du kan göra, (vilket du säkerligen redan gör) är att visa att du finns där för honom om han vill prata..visa honom att ni tycker det är ok att prata om er son/bror och att det är ok att gråta tillsammans..inte bara visa utan att göra det oxå.

självkalrt kanske inte detta passar alla, men ett tips från mej iaf.
Lessen för er skull!!

min storebror dog när han var 16 och jag 15, själv tycker jag det går i perioder, ibland fattar jag inte hur jag ska orka en enda minut utan honnom till och ibland går det bättre, även om bra-ord känns som ord som inte funkar i sammanhanget, det kommer aldrig kännas bra att leva vidare utan honom ni förstår säkert vad jag menar ändå...

Tess7709
vad fin minnesbild av din bror, jättefint dikt...

Min lillasyster dog när hon var 2.5 och jag 12,5

På fredag ska jag och min familj köra till min svåger...hann aldrig komma upp till huset innan min syster dog! Känns jätte jobbigt! Vi bor i skåne och dom i Dalarna! Snart 1 år sedan hon somnade in endast 33 år gammal! Saknar henne så fruktansvärt mycket!!!

Livet blir aldrig detsamma, men kanske man lär sig att acceptera och leva med det som hänt. Känner igen att det går i perioder. Känner du att du vill berätta vad som hände din bror?Tack! Vet ej vem som skrivit dikten, men vi hade den i dödsannonsen.Hur påverkar det dig idag? Hur känner du? Vad hände? Känner du att du vill berätta?Så sorgligt! Vad hände din syster? Vill du berätta?

Förlorade min bror för tre år sedan, han skulle ha blivit 30 i år. Han hade antagligen varit gift vid det här laget med sin kärlek och kanske haft barn..
Jag saknar honom varje dag, är förbannad för att han ej finns mer och för att vi inte fick göra allt vi skulle göra tillsammans!
Min son är döpt efter min bror..

Förstår hur du känner! Min systers son är döpt efter vår bror (andranamn)... Vad hände din bror? Vill du berätta?

Han dog i cancer, hudcancer som spred sig, det tog 4 år från att första födelsemärket togs bort på armen, sen hade det spritt sig till lymfkörtlar i armhålan, operation, ny väntan, men nej, det hade spritt sig till buken och inre organ.. Inget att göra, gud jag får tårar i ögonen när jag skriver..
Vi var alla med honom den där hemska kvällen på KS då han slutade andas, mamma, pappa, jag, syrran och hans kärlek. Vi höll honom alla i handen och om honom. Jag hoppas han har det bra där han är nu.
Vi brukar säga att när himlen är rosa så är det han som tittar på oss..
En liten kille på dagiset min bror jobbade sa efter att han dog att det är bra när det blåser ute, för då får brorsan fart på cykeln eller snowboarden i himlen..!! Det var det finaste o gulligaste jag hört och jag tänker ofta på det!
Det jobbiga är att jag hade så mycket outrett med brorsan, vi missförstod ofta varann, konstigt, tre år emellan, syskonhatkärleken frodas... Men jag pratar med honom ibland, och drömmer om honom, väldigt tydliga drömmar har jag haft där han sitter på fönsterbrädan och tittar på mig eller pratar med mig. Särskilt när jag var gravid hände detta ofta, jag kände hans närvaro ofta.
Oj det här blev långt! Skönt att få skriva o gråta av mig, tack!
Känner med alla er som har gått igenom samma sak, det går inte att nånsin komma över, det blir bara lättare med tiden, sorgen blir enklare att bära men den försvinner aldrig!