Vi som förlorat syskon
Den förra tråden har stängts. Välkomna hit till nya tråden! Här kan du som förlorat ett syskon dela med dig av din sorg, dina känslor.
Tidigare tråd:
www.familjeliv.se/Forum-5-190/m19333681.html
-
-
Svar på tråden Vi som förlorat syskon
-
Jag får tårar i ögonen av det du skriver... Dels för att det du skriver är både sorgligt och vackert och dels för att det påminner mig om in egen bror... Kram!firelment skrev 2007-07-21 23:44:49 följande:Han dog i cancer, hudcancer som spred sig, det tog 4 år från att första födelsemärket togs bort på armen, sen hade det spritt sig till lymfkörtlar i armhålan, operation, ny väntan, men nej, det hade spritt sig till buken och inre organ.. Inget att göra, gud jag får tårar i ögonen när jag skriver..Vi var alla med honom den där hemska kvällen på KS då han slutade andas, mamma, pappa, jag, syrran och hans kärlek. Vi höll honom alla i handen och om honom. Jag hoppas han har det bra där han är nu.Vi brukar säga att när himlen är rosa så är det han som tittar på oss..En liten kille på dagiset min bror jobbade sa efter att han dog att det är bra när det blåser ute, för då får brorsan fart på cykeln eller snowboarden i himlen..!! Det var det finaste o gulligaste jag hört och jag tänker ofta på det!Det jobbiga är att jag hade så mycket outrett med brorsan, vi missförstod ofta varann, konstigt, tre år emellan, syskonhatkärleken frodas... Men jag pratar med honom ibland, och drömmer om honom, väldigt tydliga drömmar har jag haft där han sitter på fönsterbrädan och tittar på mig eller pratar med mig. Särskilt när jag var gravid hände detta ofta, jag kände hans närvaro ofta.Oj det här blev långt! Skönt att få skriva o gråta av mig, tack!Känner med alla er som har gått igenom samma sak, det går inte att nånsin komma över, det blir bara lättare med tiden, sorgen blir enklare att bära men den försvinner aldrig!
-
Min lillasyster kunde inte sova, så pappa bestämmde sig för att köra lite i bilen med henne, hon somnade alltid bra då... När de var på väg hem så blev de påkörda av en man, som var alkoholpåverkad... Julia dog direkt och pappa var också nära på att dö, men läkarna lyckades rädda honom.
Mina föräldrar kom aldrig överens och hade inte Julia blivit till så hade de nog skilt sig tidigare... Mamma skyllde Julias död på pappa o de ansökte om skillsmässa en månad efter Julias begravning. Idag bor jag varannan vecka hos min pappa, som inte verkar veta att jag finns, eller tror att jag är 11 (är 15)... Och varannan hos min mamma, som lever ett nytt liv med en ny man och de ignorerar mig helt, märker inte ens om jag sätter mig brevid dem i soffan... -
Min lillebror dog för 3,5 år sedan och jag saknar honom så.Han blev 25 år.
Han har lämnat ett sånt tomrum och livet som det var blir sig aldrig likt... Idag har jag en liten son som ger mig lycka och styrka och jag önskar så att han hade fått lära känna sin morbror.
Känner med er alla som saknar era syskon. Kram till er. -
Så tragiskt! Kan inte du och dina föräldrar få hjälp att reda ut detta, för ingen av er verkar må så bra... Kram!Lilla Hanna skrev 2007-07-22 00:00:44 följande:Min lillasyster kunde inte sova, så pappa bestämmde sig för att köra lite i bilen med henne, hon somnade alltid bra då... När de var på väg hem så blev de påkörda av en man, som var alkoholpåverkad... Julia dog direkt och pappa var också nära på att dö, men läkarna lyckades rädda honom.Mina föräldrar kom aldrig överens och hade inte Julia blivit till så hade de nog skilt sig tidigare... Mamma skyllde Julias död på pappa o de ansökte om skillsmässa en månad efter Julias begravning. Idag bor jag varannan vecka hos min pappa, som inte verkar veta att jag finns, eller tror att jag är 11 (är 15)... Och varannan hos min mamma, som lever ett nytt liv med en ny man och de ignorerar mig helt, märker inte ens om jag sätter mig brevid dem i soffan...Din situation låter ganska lik min. Min lillebror blev 23 år och det är snart 3 år sedan han dog. Jag hade en son redan innan han dog, så den sonen har träffat min bror men har just inga minnen. Sonen var inte ens 2 år då min bror dog. En månad efter att min bror dog blev jag gravid... Kändes lite som ödet, eller nåt. Har nu två härliga söner, som tyvärr aldrig kommer att få lära känna min bror.björnklo skrev 2007-07-22 09:09:37 följande:Min lillebror dog för 3,5 år sedan och jag saknar honom så.Han blev 25 år. Han har lämnat ett sånt tomrum och livet som det var blir sig aldrig likt... Idag har jag en liten son som ger mig lycka och styrka och jag önskar så att han hade fått lära känna sin morbror.Känner med er alla som saknar era syskon. Kram till er.
-
det är ju det värsta när en ung människa dör, man får inte bara sakna det som varit utan även det man aldrig fick, man hade ju framtidsplaner och drömmar som bara raserades helt plötsligt...
-
jag måste gå och lägga ungarna men ska berätta om min bror när jag kan sitta ner och skriva i lugn och ro, vill inte gråta nu...
-
Jag tog med min son när han var en månad gammal till minneslunden för att träffa sin morbror, som han är döpt efter (andranamn). Det var jättebra och härligt, jobbigt oxå förstås, bara jag och min plutt och jag pratade med både brorsan och plutten, grät och kände starkt att brorsan var där och fick se va fin min son är!!
Efteråt kändes det otroligt bra när vi gick därifrån och jag lovade brorsan att vi kommer tillbaka! -
Fyy vad hemskt o förlora en närstående så.. Syster, bror, mamma, pappa sak samma.. Lika tufft iallafall.. Gick in här o läste för jag tänkte om man kunde bli lite klokare o kunna tänak vad min son på 6 år tänker om sin storebror som gick bort helt oförväntat i en olycka.. Jag själv som mamma till 2 underbara pojkar har väl byggt upp nån mur som ingen kan riva.. Men vi har alltid pratat om storebror som "vanligt". Min son vet allt men jag vet inte om han riktigt fattar o hur han tänker om bror..
Kanske nån här kan hjälpa mig?? Blir inte klokare direkt..
Kram På Er Alla!! -
hur gammal är din son? kan vara lite lätatre att veta då kanske?amigolina skrev 2007-08-09 12:44:14 följande:Fyy vad hemskt o förlora en närstående så.. Syster, bror, mamma, pappa sak samma.. Lika tufft iallafall.. Gick in här o läste för jag tänkte om man kunde bli lite klokare o kunna tänak vad min son på 6 år tänker om sin storebror som gick bort helt oförväntat i en olycka.. Jag själv som mamma till 2 underbara pojkar har väl byggt upp nån mur som ingen kan riva.. Men vi har alltid pratat om storebror som "vanligt". Min son vet allt men jag vet inte om han riktigt fattar o hur han tänker om bror..Kanske nån här kan hjälpa mig?? Blir inte klokare direkt..Kram På Er Alla!!
beklagar så att din son gått bort! -
Min son är snart sex o hans storebror skulle varit åtta nu.. Min lille var bara 5månader när han förlora brorsan så minns det gör inte men jag har bevarat minnet så gott det går..yaaniz skrev 2007-08-09 14:28:19 följande:hur gammal är din son? kan vara lite lätatre att veta då kanske?beklagar så att din son gått bort!