Joel Bitar

Jag var JÄTTERÄDD för Joel!
Jag tyckte det var så hemskt...
Jag minns särskilt ett avsnitt när Joel skulle leka med en flicka i sandlådan, och det slutade med att han skulle kamma hennes hår och drog alldeles för hårt och snabbt så flickan blev ledsen....

Förstår inte heller riktigt meningen med att visa ett sånt barnprogram, då barn ofta är sådana att de blir rädda för något som är främmande för dem...

Det är det jag menar , barnprogrammen som du såg är också  en rejäl skillnad från vad "vi" såg , och jag tror inte heller du tänkte så mycket på eventuella sensmoral när du såg dina barnprogram .

De som skrämmer mig mest är att barn idag kan vara rädd för min DS dotter som är 4 ½ år bara för att hon är främmande.
Då måste det ju vara lika skrämmande att se på Pippi för hon är ju verkligen inte som andra.

Joel blev ju framställd som otroligt klumpig gentemot andra. Och det kan ju skrämma barn.

Men det är en helt annan syn idag än vad det var , ds är inte främmande som det var , visst det kan säkert bli bättre och rötägg och idioter finns det alltid , men i helheten .
(PS jag gillade inte pippi heller )

men det är ju en sak att se pippi på tv , tror faktiskt många yngre barn skulle vara reserverad mot pippi om de träffade henne på riktigt.

Fast har inte barn alltid varit rädda (och f.a. blyga) för sånt som är främmande? 80-talisterna kan ju inte precis kallas barn idag och det är ju de som upplevde Joel bitarna som skrämmande.
Var ute med min bonus häromdagen och mötte en rullstolsburen person med multihandikapp, hon blev rädd men då fick ju jag förklara så gott jag kunde varför h*n satt i srullstol och lät som h*n gjorde, och då tyckte hon inte det var lika läskigt längre. Det är ju det vi vuxna är till för. Då tycker jag det är betydligt värre med vuxna som är rädda för sånt som är främmande...

jo, men grejen är ju att joelbitar inte var allt för informerande, man fick se mycket av honom, men de berättade ytterst lite om honom och vad det egentligen var.

precis

">

Frågan är: Vad tycker ni alla idag?
Är han fortfarande "klumpig" (som någon skrev), eller ser ni honom idag som en kille som har egen vilja och gör som han vill. Alltså ingen snäll liten kille som är glad hela tiden och är musikalisk (som många idag tror om barn med DS).
Sedan kan jag säga att jag verkligen skulle i detta program (som jag idag har sett för första gången) haft mer information och förklaringar. Ni som är intresserade av mer barn historier om DS ska gå till biblioteket och leta efter boken: En dag i Viktorias liv.En barnbok som behöver läsas av alla barn MED sina föräldrar.

jag har inte orkat titta på ett helt avsnitt nu, tycker hela programmet är trist, detta beror inte på att joel har ds utan att det är ganska så innehållslöst. man skulle kunna göra ett jätteintressant program för barn om barn med bland annat ds, men det hänger ju lite på berättartekniken..

håller med... sen ser jag ju idag självklart på honom på ett helt annat sätt, när jag var ltien fattade jag ju inte ens att han var annorlunda på ngt vis, hade man fattat det hade ju programmet fått liiite mer mening.
det går ju inte att jämföra synen man hade på dagis som man har nu idag har jag ju t.o.m. fattat att min farbror har DS och jag har jobbat med personer med DS, för mig är de lika mkt individer som vem som helst, men som barn tänkte jag inte alls på om folk var annorlunda än mig... jag trodde ju t.o.m. att människor från andra länder tänkte på svenska och bara pratade på ett annant språk

Jo men Pippi var ju rolig också, man kunde skratta åt hennes tokigheter, samtidigt som hon var superstark, bodde i ett häftigt hus med egen häst och apa och med jättemycket guldpengar. Jag menar, vilken unge tycker inte det är superhäftigt?

Mina minnen av Joelbitar är att jag var rädd för honom för att han skrek konstiga saker som jag inte förstod, gjorde annorlunda saker, som att dra tjejen i håret och sådär. Det var därför jag var rädd för honom, och önskade att jag aldrig skulle behöva träffa honom, för att jag inte hade vetat hur jag skulle reagera om han skrek nåt som jag inte förstod, eller började dra MIG i håret.

Vi hade ganska manga barn med ds pa mitt dagis när jag var liten,
jag har aldrig tyckt att dom var särskilt anurlunda.. (nu vet jag att dom är det) men inte för mig som barn vi lekte och hade hur roligt som hälst.
Men Joelbitar serien var inte bara trakig utan den gjorde nog mer skada än nytta. Man kollade in en naken joel msom badade eller spottade banab pa golvet eller liknande och inge sa nagot om varför.

Fruktansvärt program tyckte jag. JAg kollade för att det inte fanns nått annat. Tyckte Joel var äcklig och ful.

Jag hatade det pogrammet¨och tyckte det va läskigt.

Som nån skrev innan så skulle man kunna göra ett bra utformat programm med fakta men detta va bara läskigt.