Hej allihopa....
jag är en tjej på 25 år som använder napp sen jag var liten. Nu har jag precis träffat en kille som jag verkligen tycker om. Jag vet inte hur jag ska göra, jag är så van vid min napp. Jag har alltid haft den som en trygghet.
Om jag berättar för honom kommer han säkert att lämna mig. Ingen vet om mitt nappbegär förutom jag själv.
Vad ska jag göra? nån gång kommer vi sova tillsammans....
Anonym (orolig) skrev 2007-10-14 17:21:57 följande:
Jag har alltid sovit med gossedjur och har skämts för det men inte längre. Har tänkt att jag ska sluta men jag vill ju inte. Jag tycker det är mysigt.
Är 21 snart och har bor tillsammans med min kille och han bryr sig inte, han tycker det är sött. Faktum är att han OCKSÅ har ett gossedjur (han är inte lika "beroende" av det som jag men ändå) och han vågade inte "visa" det för mig förens efter nån månad. Hihi. Nu sover vi alla fyra tillsammans i sängen och vi planerar inte att ha det på något annat vis i framtiden 
Jag tycker att du ska prata med denna kille du tycker om och berätta precis hur det ligger till, han kommer förstå! 
Tänk att tom i en sån här diskussion så dyker folk in och påpekar föräldrar och deras misslyckanden!
Världen måste ju vara perfekt om 10 år när de flesta av FL:arnas barn är uppe i tonåren/vuxen ålder.
Hahaha ni är SÅÅÅÅÅÅ papetiska "perfekta mammorna"
Fortsätt du med ditt tummsugande, det är upp till dig helt rätt. Men jag tycker att om man i vuxen ålder suger på tummen, använder napp etc då bör man ta sig en djup funderare. För du kan väl inte ärligt mena att du VILL suga på tummen?? Det måste ju vara något du vill göra dig av med, men inte klarar av?!
Anonym (tummelisa) skrev 2007-10-14 17:33:06 följande:
vet inte hur jag ska säga för att inte låta som en bitch, men det kan va dags att släppa och gå vidare...
jag har själv haft en förjävlig barndom,genomlidigt ätstörningar, knarkat tills jag inte visste vad som var verkligt eller inte längre...
men det förflutna förändras aldrig, man kan aldrig få det att bli bättre..
när jag accepterade det som hänt, förlät alla idioter som skadat mig och släppte dom och mitt förflutna för att gå framåt så behövde jag inte mitt destruktiva liv längre, helt plötsligt var det inte "kul" att knarka längre, villket jag intalat mig att det va....
kanske nappen till och med håller dig tillbaka från att gå framåt, eftersom jag antar att du använde den också under den tiden som var jobbig för dig när du va mindre...
du är inte liten längre, det hemska händer inte längre, du har inte ätstörningar längre(jag antar att det är så??), du behöver inte nappen längre...
ta risken och släpp din "trygghet" jag lovar att du kommer klara dig ändå...
jobbigt?? absolut, men det är jobbigare att leva kvar i det förflutna som är värre....
(allt jag skrivit har jag bara skrivit efter egna erfarenheter, hur jag har kännt under vissa tider, vad jag har mått bra av att göra... hoppas jag inte klivit dig på tårna)
Vad jag gör när jag ska sova är min ensak och ingen vet om det.
Anonym (tummelisa)
"Tänk att tom i en sån här diskussion så dyker folk in och påpekar föräldrar och deras misslyckanden!
Världen måste ju vara perfekt om 10 år när de flesta av FL:arnas barn är uppe i tonåren/vuxen ålder.
Hahaha ni är SÅÅÅÅÅÅ papetiska "perfekta mammorna" "
Dom kan ju inte bli mer än perfekta 
TS:
En spntant tanke som slog mig; har du inte fått problem med tandbettet eftersom du sugit på napp hela livet? 
En annan tanke är, att om du börjar sova tillsammans med din pojkvän så kanske det kan vara käööan till en ny trygghet för dig? Att han alltd finns brevid dig när du sover, att han kan hålla om dig när du får ångest.