Folk med pitbulls gör mig arg!

Alla får såklart tycka vad de vill men jag tycker det är synd att man ska bli arg på människor med pitbull och ifrågasätta varför man vill ha en sån. Jag är väl medveten av att många köper dessa hundar av fel anledning men då är det oftast inte renrasiga pitbulls det handlar om. Det finns ett fåtal av dessa och de är inte de lättaste at få tag i. Det är en underbar ras och jag tycker bara ts skriker okunskap.

Jag håller med ts till viss del.
Pitbulls är dock inte avlade för att vara aggressiva och de är ingen fara för människor oftast, däremot har de onödigt stark jaktlust mot små hundar och katter tex.
Jag förstår inte heller, eller snarare jag gör väl det.
Det är en viss typ av människor som vill ha kamphundar, punkt slut. De vill sen posta 70000 bilder på facebook på sina "bebisar" och är besatta av att visa hur snälla och gulliga deras bebisar är, en massa haranger om att "det bara beror på ägaren" blabla
men varför har de inte köpt en pudel/labrador från början?
Jo de VILL ju såklart ha en hund med det här utseendet, som alla vet är en kamphund.

Dom är lydiga, dom är intelligenta, de är jättekeliga, bra med barn, jag vet.
Men de vill gärna slita småhundar i stycken med och därför borde de förbjudas eller bara tillåtas som brukshundar/alternativt nånstans där det inte finns andra hundägare.

Med risk för att bli påhoppad nu.. min grundtanke när det gäller hundar och dess stimulering är: "Vad är de avlade för och vad är därmed deras instinkt?". Jag har en stötande fågelhund, en spaniel. För att få henne att INTE jaga allt som fladdrar och flyger (löv, fåglar, humlor, whatever) så ser jag till att alltid ha någon lurvig leksak med mig som jag kan få henne att fokusera på istället, genom apportering eller enkel lek. Om jag hade haft en sökande hund så hade jag tränat just sök, hade jag haft en vakthund så hade jag haft den på en gård där den får vakta o.s.v.

När min hund blir trängd av t.ex. ett barn (som hon tycker är lite läskiga men det blir bättre och bättre) eller en annan hund, eller rädd för något, så kommer hon till mig. Hon "klättrar", d.v.s. hoppar  väldigt försiktigt upp på mig och tar kontakt, som om hon vill säga "Det här är konstigt, kan vi gå nu?". Jag älskar det beteendet och skäller därför aldrig på henne när hon hoppar på mig. Hon bryr sig inte heller om att hälsa på andra hundar men leker gärna om det blir en given situation som jag tillåtit.

Jag litar dock inte på hundar som någon gång avlats för kamp och/eller attack på andra hundar. Faktum är att då kampinstinkten var så pass önskvärd förr i tiden så HAR det avlats på de individer som faktiskt gjorde sitt jobb bra; precis som det avlats på jaktinstinkt hos fågelhundar. Jag litar inte på en "kamphunds" instinkt i ett trängt läge och jag litar inte på att varken jag, som är hundvan, ett barn, andra hundar eller random människor vet hur man ska bete sig så att en sådan hund inte känner sig trängd. Lägg ihop instinkten med hundens indivuella preferenser; exempelvis hanhundsaggressiv, blir rädd för vissa människor p.g.a  deras rörelsemönster och/eller beteende, tycker att barn är konstiga o.s.v., och när min hund då kommer till mig för "tröst" så väljer istället "kamphundarna" att försvara sig. För min del kan de absolut få finnas kvar, men jag vill inte ha något med de raserna att göra då jag inte för fem öre litar på dem. 

Sen såklart, ägarens ansvar, understimulerad golden retriever bits och yadayada. Jag vet allt det där och får ont i hjärtat varje gång jag ser en introvert retriever på stan (de ska vara JOBBIGT glada), men jag har samma utgångspunkt  oavsett rasgrupp och avelssyfte. Vad är de avlade för och hur kan jag som ägare hantera instinkten?

Skriver som en kratta ser jag nu, haha. Får skylla på sömnbristen ;)

Är inte ute efter att ändra någons åsikt, det brukar oftast ändå inte ge någonting då det sitter så hårt inprintat men jag är nyfiken på många andras tankesätt, liknelser och jämförelser mellan hk och skärpa mot människor tex :)