Styvföräldrar tänk er för.

Kunde inte sagt det bättre själv! Har själv känt ungefär samma känsla när jag va yngre kanske 5-6år när mina föräldrar skildes och pappa hittade en ny!

Håller med TS! Är så fruktansvärt trött på dessa bonusmammor som
gnäller över sina mäns barn.

Har ni valt mannen så valde ni barnen också!

I somras fick jag en bonusdotter som då va 3 månader.
Min sambo hade lyckats tillverka detta lilla barn
innan vi träffades.
Det va inte heller säkert att de va han som va pappan
så det blev faderskapstest.

Aldrig har vi önskat ngt så mkt som att de inte skulle vara han som va far till detta barn, MEN nu va det så..

Och denna underbara lilla tös som är sin pappa upp i dagen
förtjänar att bli älskad i de båda hem som hon komemr att ha.
Det har inte varit en sån jävla kul resa kan jag säga, men det är bara för mig att acceptera eller dra!

Och eftersom jag älskar min sambo så är det ganska givet..
Det är hans kött och blod, det är det som gör henne underbar!

Så till er bonusmammor(som gnäller)!Jag fattar inte vad ni gnäller om!
Som vuxen människa är det vår skyldighet att bortse från våra eventuella negativa känslor och ge barnet det som det behöver..
Om alla vuxna kan se varandra som en resurs ist för ett "hot"?
Då skulle de bli finfint!

Fiela, ja det är just vad det handla om, att välja! Ingen kan leva sitt liv bittert och tro de kan bli lyckliga.

Väldigt bra skrivet TS! Jag mår illa när jag sitter och läser om styvmammor som har det sååå jobbigt med sina bonusbarn. Ger man sig in i ett förhållande med barn inblandade så får man ta det och göra det bästa av situationen.
Jag har själv varit med om detta, eller min son rättare sagt. Hans pappa träffade en tjej när han var ca 6 mån. Pojken och pappan har inte haft världens bästa kontakt, men kontakten har ändå funnits. Så helt plötsligt vill inte pojken åka till pappa. Han blir helt omöjlig och mår riktigt dåligt när han kommit därifrån. Börjar kissa på sig igen osv.. Det visade sig att hon inte alls var snäll mot pojken. (Detta berättade hennes vänner för mig då dom reagerat på hur hon behandlade honom) Gissa om detta gjorde ont i mitt hjärta! För att inte tala om hans hjärta. (Kan tillägga att det inte ligger någon form av svartsjuka bakom detta då jag dumpade honom när jag var gravid. Var bara glad att han träffade en tjej så han lämnade mig ifred.)

Hej jag håller med TS fullt ut, så tragiskt att människor inte inser vad de gör mot barnen utan a´bara tänker på sig själva och sin lycka. Barnen är viktigast känner man att man inte klarar av sin älskades barn så är man tvungen att göra nåt åt det, du som vuxen är den som har makten, kunskapen att ta tag i det som är jobbigt. Barnent får bara foga sig i det som den vuxna väljer och då är det tusan våran skyldighet att vällja det som är bäst för barnet.
Här är en länk till en sida jag starade för oss som älskar våra bonusar, ni kan ju titta in där om ni vill

http://familjeliv.se/Forum-3-59/m22851084.html

Anonym arg Så hemskt ,,,undra om hon fins här på fl och skriver i alla hemska bonustrådar!?
Hur har det gått? Om mina barn skulle råka ut för något sådant så skulle mitt hjärta oxå spricka

Sen skulle jag nita den jävlen Iallafal känns det så.

jag har inte läst allt här men lite hipp och hopp. måste bara säga att jag är en "sån" jag tror att mitt liv hade varit perfekt bara mitt styvbarn inte funnits. men jag är också en väldigt trevlig och rar "tant" åt henne. skulle aldrig särbehandla henne på något vis och givetvis ska hon ha allt som behövs och som hon önskar. hon söker sig gärna till mig och vi har det roligt så fort hon kommer. till 100 % kommer hon aldrig känna av mina svarta tankar. det är min skyldighet både som vuxen och eftersom jag visste att hon skulle finnas i mitt liv. jag och hennes mamma har ENORMA problem att prata med varann och just nu pratar vi inte alls vilket känns bra för tillfället. detta däremot märks på henne då mamma pratar illa om mig och min son, hon vet inte ifall hon ska lita på mamma som säger att hon inte får lyssna eller prata med mig eller om hon ska vara som vanligt och leka med mig. då är det svårt att svälja och börja leka, för som jag sa, jag vill ju egentligen inte. men jag gör det för tjejens skull!

när jag läser (ARG) så blir jag svettig, man kan inte vara så grym mot barn! fast att man önskar dom ont måste det finnas stora spärrar, annars bör man söka hjälp!

Jag har läst några av inläggen och håller med TS om att bonusbarnen ska behandlas väl. Har själv ett bonusbarn som jag räknar som mitt eget. Vi har haft, kommer att ha konflikter precis som med mina egna barn.

Barn är en gåva som vi ska vara rädda om och de kan tillföra så mycket glädje i ens liv. För mig var det så självklart att ta tösen till mitt hjärta då hon kom in i mitt liv, dessutom är det ju hon som har format min man. Han skulle inte vara den underbara människa han är om han inte hade haft sitt barn.

Sen kan jag tänka mig, att finns det konflikter mellan de vuxna, blir situationen svår. Jag har haft turen att vi är väldigt VUXNA och utgår i från flickans bästa och nu då det finns fler barn är det allas bästa som räknas. Jag och biomamman har ett gott förhållande. Inte bästisar på något sätt men vi respektrar varandra, det räcker långt.