• beEMbe

    Styvföräldrar tänk er för.

    Jag tänker på er bonus föräldrar som inte trivs med era bonusbarn, ni som bär på känslor som tex livet skulle vara perfekt om detta barn inte fanns.

    Har ni förstått att ni knuffar bort det barnet från dennes naturliga rätt till en bra och harmonisk barndom?
    Tänk det själv att vara 4 år och inte känna sig hemma, som en gäst i sitt eget hem. Tänk er själva att upptäcka att man är jobbig och inte räknas in av styvmamman i den övriga familjen.
    Förstår ni som gör detta vilka hål i det barnets liv NI skapar? Förstår ni att det är ni som lägger grunden till en dålig självkänsla som denne person kanske har med sig livet ut?

    Förstår ni att det kommer finnas minst en människa som kommer vara bitter på er för alltid?

    Till ert självförsvar så säger ni att ni aldrig skulle visa detta barn era verkliga känslor. Men jag lovar er att barnet märker det ändå. Barnet hör och ser era reaktioner i vardagen. barnet kommer veta att du blir argare på denne om något händer eller glöms än på ditt egna barn.

    Jag är så ledsen för alla barns skull som inte får lov att växa upp med sin mamma och pappa. Men jag blir förtvivlad när jag ser att den nya familjen utesluter det redan skadade och ledsna barnet. Fy skäms på er.

  • Svar på tråden Styvföräldrar tänk er för.
  • jag är fin

    Ja det ska du faktiskt! Du ska ge, du är vuxen! Gör du inte det till dina egna barn? Jag anser att om man ger och ger och ger, så kanske man inte alltid får det tillbaka från den personen man ger till, men det kommer alltid komma tillbaka något från någon annan!!

    Jag är också bonusmamma och jag blir skittrött på alla bonusmorsor/farsor som gör sig till offer för att man inte har en bra relation eller känner jobbiga känslor för sitt bonusbarn. Javisst, jag gillar inte alla jag umgås med. Men jag har alltid ett val att avstå från att umågs med den personen eller fortsätta och göra det bästa av det. INGEN har tvingat in "dig" i en relation med en man/kvinna som har barn sen tidigare. Det var ett högst frivilligt val. I varje situation vi hamnar i har vi ett val och ett ansvar att göra det bästa av det.

    Anonym (88) skrev 2007-11-07 09:26:06 följande:


    Jag är både biomamma och styvmamma.Har varit tillsammans med min man i 10 år,han har som jag två barn sen tidigare.Hans pojk var ca 8 månader när vi träffades.Jag har aldrig försökt att vara någon annan än den jag är men har aldrig nått fram till honom.Vad det beror på enligt mig och min man är BIOMAMMAN.När det inte funkar ska jag då bara ge och ge och aldrig få någonting tillbaka?Ska jag behöva känna att jag är någonting som katten har släpat in när han är hos oss nej aldrig i livet.Just nu så bor han hos oss varannan helg och både han och jag tar så lite kontakt med varandra som man någonsin kan.
  • Anonym (88)

    Jag håller inte med dig(jag är fin).Visst är jag vuxen men jag tycker att det är att underkasta sig själv när man inte får något tillbaka,oavsett vem det är till.Det är klart att jag ger till mina barn men där får man ju något tillbaka.Om man i flera år sagt hej när han kommer och godnatt när det är läggdags och man inte får något gehör för det så ger man upp.Om man pratar med honom så ser han ut som att man är ett monster,riktar sig bara till sin pappa när han pratar.Tillslut ger man upp.Jag undviker vuxna som är likadana skulle aldrig finna mig i att ge och ge utan att få någonting tillbaka.

  • Anonym

    Anonym (88) skrev 2007-11-07 09:26:06 följande:


    Jag är både biomamma och styvmamma.Har varit tillsammans med min man i 10 år,han har som jag två barn sen tidigare.Hans pojk var ca 8 månader när vi träffades.Jag har aldrig försökt att vara någon annan än den jag är men har aldrig nått fram till honom.Vad det beror på enligt mig och min man är BIOMAMMAN.När det inte funkar ska jag då bara ge och ge och aldrig få någonting tillbaka?Ska jag behöva känna att jag är någonting som katten har släpat in när han är hos oss nej aldrig i livet.Just nu så bor han hos oss varannan helg och både han och jag tar så lite kontakt med varandra som man någonsin kan.
    Detta är ett typiskt inlägg som handlar om ett oskyldigt barn som hamnat ikläm för de vuxnas skull.
    Denna pojke ÄR det synd om och han kommer med stor sannolikhet få problem i vuxen ålder pga sin uppväxt.
  • Anonym

    Anonym (88) skrev 2007-11-07 09:26:06 följande:


    Jag är både biomamma och styvmamma.Har varit tillsammans med min man i 10 år,han har som jag två barn sen tidigare.Hans pojk var ca 8 månader när vi träffades.Jag har aldrig försökt att vara någon annan än den jag är men har aldrig nått fram till honom.Vad det beror på enligt mig och min man är BIOMAMMAN.När det inte funkar ska jag då bara ge och ge och aldrig få någonting tillbaka?Ska jag behöva känna att jag är någonting som katten har släpat in när han är hos oss nej aldrig i livet.Just nu så bor han hos oss varannan helg och både han och jag tar så lite kontakt med varandra som man någonsin kan.
    Detta är ett typiskt inlägg som handlar om ett oskyldigt barn som hamnat ikläm för de vuxnas skull.
    Denna pojke ÄR det synd om och han kommer med stor sannolikhet få problem i vuxen ålder pga sin uppväxt.
  • jag är fin

    Då undrar jag om ditt enda alternativ i det här läget är att ge upp? Finns det andra vägar att gå? Jag kan verkligen inte tänka mig att du hittat den bästa lösningen på ert problem. Jag tycker man får svälja sin stolthet och kämpa ändå. Jag brukar tänka att när barnen blir äldre kommer det trilla ner poletter hos dem (sånt som de inte ser samband kring nu) till min fördel. Jag kan säga att jag under många år av jobbig relation till bion hela tiden visade mig större än henne och gav, gav, gav. Jag har fått så mycket tillbaka från annat håll och idag hör och häpna har jag och bion en bra relation! Det har varit värt precis allt.

    Anonym (88) skrev 2007-11-07 09:45:11 följande:


    Jag håller inte med dig(jag är fin).Visst är jag vuxen men jag tycker att det är att underkasta sig själv när man inte får något tillbaka,oavsett vem det är till.Det är klart att jag ger till mina barn men där får man ju något tillbaka.Om man i flera år sagt hej när han kommer och godnatt när det är läggdags och man inte får något gehör för det så ger man upp.Om man pratar med honom så ser han ut som att man är ett monster,riktar sig bara till sin pappa när han pratar.Tillslut ger man upp.Jag undviker vuxna som är likadana skulle aldrig finna mig i att ge och ge utan att få någonting tillbaka.
  • Rosana

    Nu har jag funderat lite..och kommit fram till att det är OFTA bio vs bonusMAMMOR som har problem...var är papporna i det hela?? De försvinner likt skuggfigurer ut i hörnen många gånger. Är det så att män många gånger är fega och rädda för att ta konflikter/konfrontationer?? Tycker att det så ofta hänger på kvinnorna i sammanhanget.

  • Lillan7704
    beEMbe skrev 2007-11-07 07:49:38 följande:
    Jag tänker på er bonus föräldrar som inte trivs med era bonusbarn, ni som bär på känslor som tex livet skulle vara perfekt om detta barn inte fanns.Har ni förstått att ni knuffar bort det barnet från dennes naturliga rätt till en bra och harmonisk barndom?Tänk det själv att vara 4 år och inte känna sig hemma, som en gäst i sitt eget hem. Tänk er själva att upptäcka att man är jobbig och inte räknas in av styvmamman i den övriga familjen.Förstår ni som gör detta vilka hål i det barnets liv NI skapar? Förstår ni att det är ni som lägger grunden till en dålig självkänsla som denne person kanske har med sig livet ut?Förstår ni att det kommer finnas minst en människa som kommer vara bitter på er för alltid?Till ert självförsvar så säger ni att ni aldrig skulle visa detta barn era verkliga känslor. Men jag lovar er att barnet märker det ändå. Barnet hör och ser era reaktioner i vardagen. barnet kommer veta att du blir argare på denne om något händer eller glöms än på ditt egna barn.Jag är så ledsen för alla barns skull som inte får lov att växa upp med sin mamma och pappa. Men jag blir förtvivlad när jag ser att den nya familjen utesluter det redan skadade och ledsna barnet. Fy skäms på er.
    MYCKET bra skrivet!! Kände igen mig, som barnet, nåt otroligt!
    Anonym (okej) skrev 2007-11-07 08:46:10 följande:
    Jag tänker på de biomammor som gör livet till ett helvete för mannens nya familj genom barnet. Jag tänker på de biomammor som säger åt sina barn vad de får göra på pappans vecka. Jag tänker på de biomammor som gör barnet till budbärare/utnyttjar barnet för eget syfte. Jag tror på att varje styvförälder går in i ett förhållande med tanken att tycka om barnen. Men biomammor kan lätt göra sina barn till små monster som till slut blir svåra att tycka om. Så biomammor: tänk er för.
    Lovar att det finns dom styvmammor som INTE går in med tanken att tycka om barnet! Har egna erfarenheter av detta fenomen tyvärr..
  • Anonym (88)

    Tillsaken hör att Biomamman har försökt att radera ut pappan oxå.Men det har hon inte lyckats med fullt ut och det är ju bra.Jag har tre andra barn som jag har valt att lägga min energi på.Om han får problem i vuxen ålder så ser inte jag mig själv som syndabock,han har en mamma och styvfar som har hjälpt honom en bra bit på väg.Genom att försöka radera ut både mig och hans far.

  • jag är fin

    Anonym (88) skrev 2007-11-07 09:59:27 följande:


    Tillsaken hör att Biomamman har försökt att radera ut pappan oxå.Men det har hon inte lyckats med fullt ut och det är ju bra.Jag har tre andra barn som jag har valt att lägga min energi på.Om han får problem i vuxen ålder så ser inte jag mig själv som syndabock,han har en mamma och styvfar som har hjälpt honom en bra bit på väg.Genom att försöka radera ut både mig och hans far.
    Ja det är ju förjävligt. Det säger jag inget om. Måste va skitjobbigt. Tänk då vad den här pojken i framtiden ändå kommer minnas att du trots detta gav honom kärlek och visade honom din uppskattning. Då behöver du verkligen inte se dig själv som syndabock.
  • Anonym (88)

    Min man har en dotter oxå och det har varit samma problem med henne.Hon är i dag 14 år och har som vi säger vaknat upp och jag och min man hoppas att pojken oxå ska göra det.

Svar på tråden Styvföräldrar tänk er för.