Styvföräldrar tänk er för.

Jag tänker på de biomammor som gör livet till ett helvete för mannens nya familj genom barnet.

Jag tänker på de biomammor som säger åt sina barn vad de får göra på pappans vecka.

Jag tänker på de biomammor som gör barnet till budbärare/utnyttjar barnet för eget syfte.

Jag tror på att varje styvförälder går in i ett förhållande med tanken att tycka om barnen.

Men biomammor kan lätt göra sina barn till små monster som till slut blir svåra att tycka om.

Så biomammor: tänk er för.

FAN så bra skrivet!!!!!
Anonym (okej) skrev 2007-11-07 08:46:10 följande:

Håller med er båda!

Håller också med er båda. Tycker att det daltas alltför mycket med bonusmammor och deras känslor! hallå, ni är vuxna kvinnor, som gått in med öppna ögon i en relation där det finns barn! Uppför er lite moget för fasen!
Tycker också att det daltas alldeles för mycket med biomammor och deras bitterhet över sina havererade förhållanden - som tyvärr många gånger går ut över barnen! Hallå, ni är också vuxna kvinnor! Sluta uppföra er som om ni hade huvudrollen i Farlig Förbindelse, med "koka-kanin-varning! (Ingen regel utan undantag, det finnsen massa fantastiska bonusmammor och sunda biomammor också - tack och lov!)
oavsett man älskar dem eller ej, så är det ALLTID barnen som måste komma i första rummet.

Jo visst var det en fin text.
Men får jag fråga, är du styvmamma själv TS?

förlåt för romanen, ni kan hoppa över den om ni inte vill läsa..

alla biomammor gör inte så.. speciellt inte om man är stor. jag bodde hos farsan ett tag och detta var för ca 3 år sen kanske? hans dåvarande hade 2 egna hemma, en som var 25? och en ett ca 16 då tror jag, jag och min bror bodde där då.. och de var inte valt från hennes sida utan farsan axepterade att vi kom dit.. sen gjorde han slut med henne helt denna gången oh träffade en annan eftersom han inte orkade med henne.. hmmm undrar varför? han var alltid så passiv och feg, skällde han ut 16åringen där fick han skäll från hennes morsa, så han höll sig oftast utanför.

gissa veeeeem som fick alla fördelar? gissa vem som fick mest skäll och fick springa för livet för att inte bli nerslagen? han som var 25 hade mer att säga till om så han fick ibland skälla ut styvmorsan för att hon skulle fatta vilka skillnader hon gjorde.. styvsytern fick göra allt FEL, gjorde vi dte minsta som tex att sitta lite förlänge vid datorn, glömde ta bort något eller inte städade direkt när hon sa till, ja, då var det synd om oss. gjorde hon det behövde hon bar snyfta lite så var allt bra igen..

dessutom fick hon alla fördelar när det var något och det såg hennes morsa till... jag fick väl det som "blev över", och fick jag något bättre än hon såg hon till att sno det, blev jag sur sprang hon till mamma och alla bekymmer var borta för hennes del..

såååå.. allt kretsade kring denna gullegris och vi fick höra ofta att hon gjorde aldrig nått dumt och allt som hände var vårt fel.. tog hon nått från nån tex en jäkla masa läsk eller sånt så var det aaaaldrig hon! fast hennes bror räknade ut det med röven och styvmorsan blev ju bara sur.. hade inte jag kämpat om att få välja gymnasium själv hade jag aldrig kommit därifrån! de ansåg att eftersom brorsan var lat så skulle jag inte heller klara den skolan. yeah, right.. vem kom hem med massa beröm?.. jo jag! gjorde styvsyrran det? nej, hon skolkade mest.. HMMMMMM... konstigt va? dessutom gick jag cp-långa dagar, åkte därifrån vid lite i 6, kom hem 7 på kvällen. lyckades bussjävlarna skita sig fick jag vara hemma och blev ordentligt utskälld och fick slava, fast det var bussen som inte hann fram i tid till nästa buss >

men visst, jag tror mycket väl att bioföräldrar gör saker genom barnen, barn ärlättpåverkade. men det finns andra (en annan då) som bor hos en bioförälder, denne pratar skit om den andre, och vice verca.. men, h*n är stor nog för egen uppfattning det märker man..

sen ska man inte rabbla upp idiotisk släkt heller,de är nästan värst.. de gör saker för att skada på avstånd utan att man märker det först..

men seeeen, när man har egen familj kan man skita i dom totalt ! förutom medkänslan man har för den ovandnämda personen =/

Jag är både biomamma och styvmamma.Har varit tillsammans med min man i 10 år,han har som jag två barn sen tidigare.Hans pojk var ca 8 månader när vi träffades.Jag har aldrig försökt att vara någon annan än den jag är men har aldrig nått fram till honom.Vad det beror på enligt mig och min man är BIOMAMMAN.När det inte funkar ska jag då bara ge och ge och aldrig få någonting tillbaka?Ska jag behöva känna att jag är någonting som katten har släpat in när han är hos oss nej aldrig i livet.Just nu så bor han hos oss varannan helg och både han och jag tar så lite kontakt med varandra som man någonsin kan.

Jag tycker också att det daltas för mycket med bio mammor. Dom är så duktigt, bra, snälla och helt fantastiska som kan fostra barnet/en helt själv. 

Bio kan vara ena riktiga pain in the as, gör allt för att förstöra umgänget och snackar en massa skit inför barnen om den andre föräldrern.

Så sluta skyll på bonusföräldrarna, de är oftast inte de som bär till skulden.