• Anonym

    en tråd för oss medberoende!!!

    Här kan vi prata med andra i samma situation. Ventilera oss och bara få säga vad man känner och tycker!

    Massa kramar till alla medberoende.

  • Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!
  • Anonym (samma här!)

    Jag är 23 snart.. om 1 månad :)
    Ja det är jätte svårt.. Han har det inte lätt stackarn. Allt kommer ju ikapp nu.. Alla känslor och allt. Så han får stå ut med många tårar och mycket ilska.. Men han förstår. Han vet det mesta om vad som hänt i mitt liv.. Nästan så man skäms att berätta allt för de låter osant.. Sånt som bara ses på film..

    Min bror fick barn... Det blev hans vändpunkt här i livet..
    Idag Jobbar han på behandlingshem.. Men Han ser sig själv som missbrukare fortfarande, han har varit fri i ungefär 7 år men han tar fortfarande 1 dag i taget.

  • Anonym (lillajag)

    ja du skrev ju att du är 23 ju :),så ung,ja du är ett maskrosbarn som jag då... men va stark och livserfaren man blir av skiten om man ska se nåt positivt i de.kram!

  • Anonym (samma här!)

    Ja livet måste gå vidare. Och en vacker dag ska ja stå där och hjälpa andra :)
    Många säger att man är så ung och ditt och datt.. Ja har tagit hand om mig själv nästan hela mitt liv. Helt själv sen ja va 12 år. Så ja jag är nog inte så ung i sättet!!
    Och det viktigaste tycker ja är att man inte för ett sånt här betende/beroende vidare. Att man kan visa att man inte är lika dålig som sina föräldrar. Mina barn ska inte behöva uppleva det med mig. Men måste tyvärr med deras pappa.

  • Anonym (lillajag)

    du är nog mycke mer mogen på många sätt en andra i din ålder och så har du redan 2 barn på de,du har mycke att ge till andra,de jag tänker på ofta nu när jag är gravid är att jag är rädd att min son ska bli missbrukare,de är ju ändå genetiskt också ,jag tror på de iaf och de finns på både min sida och pappans,men de är väl dumt att tänka på de nu,de får jag ta senare men rädslan finns där ändå.

    Är pappan till dina barn en bra pappa? Tänkte på de eftersom ni har delad vårdnad.

  • Anonym (jag oxå)

    Äntilgen morgon. Har inte sovit i natt. Legat o snurrat o funderat.
    Under min sons missbruk har han bott hos mig ibland, på behandlingshem ibland o även haft egen lägenhet. Alltid när det knasat till sig så har han kunnat komma till mig, vilket han oxå gjort oftast.
    Jag har alltid dämpat hans fall. Har nu efter alla år förstått att jag underlättar hans missbruk genom att göra som jag gjort. Det har aldrig blivit så enormt stora konsekvenser för han. Visst har han lidit men jag har mildrat det.
    Nu får han försöka ordna detta själv, kontakter, pengar mm. Men självklart finns jag där för han hela tiden, MEN han får göra jobbet.
    Ska detta få ett bra slut nån gång så måste jag sluta möjliggöra för han. Jag förstår det men det gör så ont.
    Kärleken till sina barn är helt gränslös. Man mår så dåligt att se allt detta, är så hjälplös.
    Tror att myndigheter mfl glömmer att runt varje missbrukare finn en familj/ andra nära och de far minst lika illa.
    Jag har en underbar terapeut som hjälper mig mycket, utan han tror jag att jag inte överlevt detta helvete.
    Vi är så många som har detta helvete med medberoende o skit.
    Min terapeut säger: Misströsta, vara ledsen Javisst men ge aldrig upp. Du är värd ett bra liv: Tänk på att Du är den viktigaste människan i ditt liv."
    Han har säkert rätt, MEN jag önskar bara att min älskade son ska komma ur detta med livet i behåll.

    Dags att gå till jobbet. Skönt att komma dit. Där måste man lägga tankarna på annat o det behövs.

    Kramar till oss alla medberoende

  • Anonym (samma här!)

    Ja jag förstår dina tankar och din oro. Den finns ju där hela tiden.
    Och visst är det nog ärftligt. Min gammelfarfar va alkis, farfar med, pappa med och brorsan som sagt knarkare.

    Nej han är ingen bra pappa. Vi ligger ju i vårdnadstvist. Men ja har varit för svag förr och låtit han få som han vill med mycket.. För att slippa bråka.
    Men nu har han ju så mycket "ögon på sig" soc,dagis och övriga runt omkring. Så nu är han nog ganska bra..
    Jag kommer väldigt bra överrens med både dagispersonal och soc, så det är jätte skönt att känna deras stöd.. Annars hade jag nog gett upp för längesen..

  • Anonym (lillajag)

    jaha nu har ex pojkvännen gjort ett till intellegent val,pratade med han i tel för en stund sen,han har tjatat om att han vill vara hemma hos mig första tiden när våran son kommit för att hjälpa mig,de lät ju bra tills jag sa nu att han inte får vara flummig här då,då fråga han om han inte ens fick röka på innan han går och lägger sig?nej de får du inte! Då sa han ok men då kan jag inte vara där... bra val! Jävla idiot! Nu har han verkligen målat in sig i ett hörn,jag har verkligen varit för snäll sen de tog slut och tagit skit,men nu är de slut på de,han kan leva med sitt missbruk och välja bort sitt barn då... fyy fan! Men de känns skönt att jag fått sätta ner foten igen och visa att jag inte accepterar de,nu vet jag att jag blir helt själv första tiden med utan hjälp,ingen hjälp har han erbjudit hitils alls,bara ringer varje dag och smörar för mig men ger inget de är bara ord! EGO!

  • Anonym (ledsen)

    jahopp...hittade äntligen en tråd man kan ventilera detta i..
    sitter hemma hos mamma med min 2 månader gamla son.. valde att åka ifrån staden jag bor i nu..
    har själv missbrukat i 7 år...ren i 1½ nu, sambon har även han haft missbruksproblem..träffade honom på NA och vi har nu varit tillsammas i snart 2 år..
    han har även alkoholproblem, vilket jag inte haft själv...bara pappa som va alkoholist..
    sen i somras har ahn sakta men säkert fallit tillbaka..sagt att han fixar o socialdricka...bara ta nån öl en sommarkväll osv...o jag har sagt att jag inte är hans morsa utan det e hans ansvar..
    fixar han det så visst...men brakar det utför så får han ta sitt ansvar o söka hjälp! det har nu brakat 5 gånger sedan i juni...
    sista va för 2 veckor sedan o då satte jag ner foten rejält o sa att NU räcker det!!
    o då ringde han missbruksenheten..men den han haft kontakt med va på semester...tog itne många dagar innan han började tänja på gränserna o vill ha en folköl...sa inget utan titta bara på honom...då blev han skitsur...sen ahde han köpt hem...o knäckte enn...även d tittade jag bara på honom o han blev sur o skrek "skit i det då" o höllde ut den i vasken..
    lägger över det på mej...JAG blir helt plötsligt boven i dramat..
    sedan dess har han varit så jäkla grinig..o i går bråkade vi igen..om dessa jävla öl..han skulle bort till en polare o spela på stryktipset..så ag frågade om han skulle dricka..han blev irriterad o sa ja nån öl ellr 2...
    visst han jobbar 100 % men jag e hemma med mitt första barn o hans andra grabb..lillen har kolik så det blir inte mycket sömn..sen säger han att HAN behöver egentid...men jag då? jag ser bara vår lägenht o vägen till o från dagis..
    så ajg bestämde mej för att åka hem till mamma över nåra dagar...eftersom han hade tagit sin andra grabb o satt sig på pizzerian/puben.. vad ska jag sitta hemma o vänta på?
    informerade om att jag åkte om 2 timmar men han sa bara lägg ut nyckeln..jag tyckte han kunde komma hem men han kom inte..när hansedan kom hem o såg att jag tagit grabben o hunden o åkt fick ahn frispel..han hotade mej o mina föräldrar till livet o hotar med att ta pojken ifrån mej..säger till sin andra grabb att jag har kidnappat hans bror..han är 5 år!
    det går inte att prata med honom, han e skogstokig o säger att jag har stuckit med ahns barn...jagåkte hem till mamma för att få vila lite!!! va fan ska jag göra???

  • Anonym (lillajag)

    bra att du markerar iaf och att du drog... hoatar han din föräldrar personligen eller genom dig? Han lackar nog för att han fattar själv att han tappat kontrollen över sitt missbruk igen. Får du någon hjälp annars med barnen och allt annat runt omkring? du verkar ha de rätt kämpigt. Kram!

  • Anonym (flickvän)

    Till Anonym ledsen:

    Hemsk situation, både beroende o medberoende. Tyvärr verkar din sambo vara fast i missbruket igen. Jag kämpar varje dag för att lära mig "verktygen" för att ha styrkan att kunna lämna min kille om han tar återfall igen. Ok om han tar nåt, erkänner, går ¨på återfallsprevention etc. Men ljuga o smussla, inte erkänna eller göra nåt för att bli drogfri - där går min gräns. Jag är livrädd för att bli så där förtvivlad, förkrossad o ångestfylld att jag vill ta livet av mig igen.

    Vad jag försöker leva efter är att inte låta min pojkvän ta över mitt liv, det är inte bara upp till han utan mig med. Nu är han i alla fall drogfri sen snart ett år o jag hoppas det håller i sig. Han kan fortfarande vara världens mest självupptagna idiot, det positiva är att han vet om det ibland.

Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!