en tråd för oss medberoende!!!

ne jag förstår inte riktigt vidden? kan du inte förklara då om jag missförstår dig? jag är ingen otrevlig tjej alls,kanske lät hård mot dig men jag är bara rak och ärlig,tycker inte barn ska behöva vara med om sånt,ett barn ska inte vara hos en sjuk pappa alls och du skriver själv att ditt barn mår dåligt över situationen,ni kanske har delad vårdnad?Tvivlar inte på att du är en bra mamma alls.

Lilla jag: Tack för ditt svar och dina råd. Han har försökt sluta i somras och har även tagit kontakt med kognetiv psykolog för att få hjälp att bli fri, det lyckades inte då. Vi får se hur det går, men jag håller med om att det känns lite oroligt att han kommit till insikt så fort.

Vi har pratat en del idag jag och han och det gick ganska bra. Han fick läsa min tråd på flashback som jag skrivit sedan detta uppdagades om hur jag känner det och upplevt det och hur jag försöker förstå. Han sa att det hjälpte när han läste hur dåligt jag mår av detta. Han sa också att det känns otroligt jobbigt för han börjar inse hur svårt det kommer att bli och hur mycket han måste jobba för att bli ren.

Flickvän: Jag vill höra sanningen, det är bra för ju mer förberedd jag är på vad som kan hända detsto bättre känner jag. Inser ju att allt inte kommer att ordna sig bara för att han fått plats på öppevård. Det är lätt attlura sig själv med att nu är det över nu ska allt bli bra, men det ärju tvärt om. Det är nu det börjar och det är nu det är dags att börja jobba.

Jag är medberoende till min sambo som är 33 år och han har brukat alkohol sen tidig tonåren tillsammans har vi 4 barn som ser sin pappa dricka folköl varje dag.

Naturligtvis super han till på helger eller i mitten av veckan sover över hos kompisar som oxå är alkolister. Många brutna löften om att allt ska bli bättre , nu är kärleken nästan borta och allt jag känner är ett medberoende.

Såg tråden precis o täkte att det kanske var nått för mej. Men ni har kommit så lång o aknske redan är massor folk här? Är iallafall uppväxt med alkoföräldrar, mamma har nu även gått över till stilinoct.

Tycker det är jätte kul att det kommit så många nya hit, eller helst av allt så vill jag inte att nån ska behöva kalla sej medberoende, men verkligenheten ser ju dock inte ut så..

Jag är inte så aktiv här av olika anledningar, jobbigt hemma, mycket att göra både i skolan och hemma. Men ni ska veta att jag tänker på er och är inne här så ofta jag bara kan och läser vad ni skriver..

Massa kramar till alla underbara människor här.. Ta hand om er

vi har inte kommit långt i tråden på så sätt,de kommer nya hela tiden som vill ventilera och ha råd från andra här som har erfarenheter... jag har också växt upp med missbruka föräldrar och vet hur tuff uppväxt man har då,fanns en tråd förut om just "!maskrosbarn" som de kallas men den tråden är inte aktiv längre,nu är mina föräldrar rätt ok men uppväxten va ett helvete,bor du hemma eller ?

Anonym (belle) skrev 2008-01-15 08:28:19 följande:

Anonym (lillajag) skrev 2008-01-15 12:05:36 följande:

hmm..nu går det att prata med honom utan att han skriker..

han ringde själv missbruksenheten där vi bor och han vill att vi går i parterapi...så det går i rätt riktning i allafall :)

men det är ju tilliten som är värst..att jag inet kan lita på honom...hatar att vara misstänksam..vill inte vara en sån som hela tiden ifrågasätter osv..

ska åka hem i morron, har ju tid på bvc på fredag o min egen terapitid i morron..ska sätta oss ner o snacka rejält..måste få honom att förstå vad det här gjorde med mej..jag har mått skit psykiskt o gått ner 3 kg sen i lördags..knappt ätit nåt och kräkts pga stressen antagligen..

han säger att jag har blivit så avstängd..

men är det så konstigt? han har strulat sen i somras.. jag är nybliven mamma o r i min bubbla med pojken..har inte ork o tid med mej själv..så hur ska jag kunna ha ork o tid för honom?

nåja..tack för att ni lyssnar!

kramar

hmm..nu går det att prata med honom utan att han skriker..

han ringde själv missbruksenheten där vi bor och han vill att vi går i parterapi...så det går i rätt riktning i allafall :)

men det är ju tilliten som är värst..att jag inet kan lita på honom...hatar att vara misstänksam..vill inte vara en sån som hela tiden ifrågasätter osv..

ska åka hem i morron, har ju tid på bvc på fredag o min egen terapitid i morron..ska sätta oss ner o snacka rejält..måste få honom att förstå vad det här gjorde med mej..jag har mått skit psykiskt o gått ner 3 kg sen i lördags..knappt ätit nåt och kräkts pga stressen antagligen..

han säger att jag har blivit så avstängd..

men är det så konstigt? han har strulat sen i somras.. jag är nybliven mamma o r i min bubbla med pojken..har inte ork o tid med mej själv..så hur ska jag kunna ha ork o tid för honom?

nåja..tack för att ni lyssnar!

kramar

Hej ANONYM(LEDSEN) jag vet hur du känner dig!! Det tog ett bra tag innan bubblan,gick sönder. Min sambo har varit fri i från sitt beroende i 9 månader... Å både jag å barnen OCH min sambo börjar att få ett vanligt svenssonliv! Alla är mycket gladre! Men det som jag tycker är jobbigast, är att lära känna en NY person som har varit min sambo i snart 9 år. Är det nått så får du jätte järna fåga mig,om du unrar någåt! HA det gått KRAMAR!!!!! Janet