en tråd för oss medberoende!!!
Här kan vi prata med andra i samma situation. Ventilera oss och bara få säga vad man känner och tycker!
Massa kramar till alla medberoende.
-
-
Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!
-
Hej,jag läste om dig anonym som bär på sån smärta pgaav din mamma. Alkoholister lägger ofta skulden på andra dör deras egen olycka. Innan hon har ändrat sin tänk tror jag det är svårt attnå henne. Hoppas du lyckas.
jag förstår dig. Bär på en såm smärta och kan inte heller släppa den. Den kommeri perioder. Mitt barns far lämnade jag aug 2005 pga att han helt enkelt blev alkoholist. Inte helt plötsligt men det kom mer o mer och tillslut gick det itne längre. Jag ficklov att rädda mig och min son. Nu är det bättre men inte bra. Jag hatar när jag VET att han ljuger om att han druckit, och jag kna inte släppa att han söp bort oss,struntade i sin egen son och la överallt ansvar på mig. J-la Idiot. Han har bättrat sig en aning nu o varitpå möte EN gång. Kolla,jag är fo
rtfarande medberoende. Otroligt. -
Svar på #179Åh, jag vill bara krama om dig.Anonym (ledsen) skrev 2008-01-20 23:26:12 följande:hej, tack för alla tankvärda inlägg. Jag har ingen kontakt med min mamma sedan snart sju år tillbaka, men har har hört av henne vid ett par tillfällen. Mycket otrevliga telefonsamtal.Denna helg har varit en stor ångest-dip i livet. jag känner mig skydlig som inte ser efter henne, som inte bryr mig, som inte orkar hålla kontaken och som inte skäller och gnäller, menändå alltid finns där..Jag fattade aldrig att mama var alkoholist när jag växte upp. Det var naturligt att dricka på fredag, lördag och söndag och att drick folköl till kvällsmaten.Först när jag träffade min man vid 28 års ålder förstod jag att något var fel. Han undrade vad mina föräldrar var för ena... vi pratade ju aldrig och de samtal vi hade var bara bråk när jag ställde krav och krav och krav och mamma tjatade tillbaka och sade att jag var en idiot ellr bror duktig eller... ja, han såg att det var en mycket osund och omogen relation. det visste jag ju, men fattade aldrig att det berodde på alkoholen.Denna helg, i alla fall, så har ångesten varit total. Jag har inte knappt kunnat umgås med mina barn, jag har isolerat mig, orkar inte prata med någon och jag är så ledsen... Jag funderar på när mamma dör och hur det skall bli och varför pappa låter henne gå ned sig, helt utan känslor... bara han får jobba är han nöjd.HUR skall jag ta mig ur denna sist där jag känner sådan skuld och skam? Jag står för intellektet och jag har insikter och jag är den som har koll, alltså borde jag ta ett större ansvar väl?Jag håller på att förgås av denna känsla av att jag indirekt bidrar till hennes misär, samtidigt könns det som ett oöverstigligt hinder att lyfta telefnen och fråga hur hon mår. Bara tanken på att ringa henne får mig att bokstavligt må illa och det är svårt att ens skriva om det här.Jag VET att det inte är mitt fel, men någonstans sitter det någon inombords som söger allt det där mamma alltid har sagt; att jag är ute efter henne, aldrig nöjd om inte det är så att någon annan (hon) är sämre än migsjälv, att jag är egoistisk och självupptagen, att jag kräver för mycketr, att jag är oresonlig och arrogant och att jag är ett stort avskum...Jag VET att jag inte är allt det där! jag älskar min mamma och jag vill henne allt gott, jag vill att hon andas frisk luft, att hon ör glad och att hon träffar sin barnbarn... jag vill att hon skall veta att jag varit arg på henne för att jag bryr mig och att jag varit arg för att hon inte kom til barnens först lucia på dagis, för att jag var stolt över barnen och ville att mormor skull dela denna stolthet... jag vill att hon skall veta att hon är älskad, men att jag inte vågar ta kontakt, för vad jag än säger så är jag en bov i dramat som bara vill vara destruktiv. Jag kan inte prata med henne om någonting som betyder något, för hon vänder det till att jag har onda avsikter eller att det allt vore bättre om du bara inte hade... eller "jag glömmer aldrig när du..." och så får jag äta upp något jag sagt i vredesmod när hon provocerat mig... själv är hon helt utan skuld för allt jag sagt gjort när jag blivit arg.Jag önskar att jag kunde stänga av, att inte sakna henne mer vore underbart... ellr om hon inte fanns... då hade jag inte... eller... är det så att man får leva med smärtan resten av livet`?tack snälla för att du läste hit... jag känner mig kanske lite bättre nu..
Din mamma lider av inre demoner, och en stor skam och skuld. För att må lite bättre själv måste hon i sitt lidande kasta över lite av sin egen skam och skuld på dig och lyckas alldeles utmärkt med det tyvärr!
Som anhörig till en alkoholist måste man inse att dom är sjuka. Dom mår extremt dåligt, dom klarar inte av sina känslor, och för att dämpa dom tar dom till alkoholen.
Då mår dom bättre för en stund men när dom vaknar på morgonen igen så kommer skammen och skulden krypandes igen. Dom mår ännu sämre.
En alkoholist är inte enbart fysiskt beroende av alkohol. En alkoholist dricker inte enbart för att kroppen kräver det som många tror. Alkoholen är ett sätt att dämpa hur dom mår. I stället för att ta tag i det, dämpar dom känslorna med det enda dom vet fungerar - alkohol.
Du min vän måste lära dig att du ingenting kan göra för att hon ska må bättre, du kan inget göra för att lindra hennes skam och skuld. Du har aldrig gjort fel.
Den enda personen du kan hjälpa är dig själv. Lära dig att du inte är orsaken till hennes lidande som hon påstår när hon kastar över sin skam och skuld på dig.
Det finns ingen människa i ditt liv som är viktigare än du.
Jag råder dig starkt att gå på ACoA (vuxna barn till alkoholister) möten och även Alanon (anhöriga till alkoholister) och träffar andra människor som är/har varit i samma situationer som du är/har varit i. Det ger så otroligt mkt att höra hur andra klarar sig och att lära sig ta hand om sig själv.
Själv är jag lika trasig som du, min mamma kastade över all sin skam (jag är fel) och skuld (jag gör fel) på mig under hela min uppväxt. Jag har precis börjat min egen resa till att läka mig själv och jag hoppas att du kan påbörja din. Du behöver det. -
Svar på #182Hej ( Anonym Lisa)
Du skrev att en alkoholist behöver alkoholen för sin fysik.
Jag bara undrar hur på för vis. Varför behöver dom dricka för fysiken?
Bara undrar... -
Min kille är nykter i dag.. sen 4 år.
Men det uppstår så klart fortfarande sug och så..
Jag kände inte honom när han drack och jag vill inte att han ska börja dricka heller.
Han är också spelberoende.. inte spelat på 15 månader.
Han är ofta rastlös och ibland lite oberäknelig.. Aldrig våldsam.. Men kan vara lite svår att hantera för jag vet adrig riktigt hur han mår.
någon som känner igen sin karl i min?
-
Nykter: Min sambo har varit ren nu i 16 dagar så det går ju inte att jämföra riktigt men han blir också rastlös ofta, han mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt av sitt missbruk. Det börjar så smått gå upp för honom vad han gjort mot mig och våra barn. Han pratar dock om det oftast och han är under behandling så de pratar en hel del där också.
Har du försökt prata med honom om detta? Att det kan vara bra för honom att berätta för dig eller någon annan när han mår dåligt och känner sug? Går han på några möten? -
Svar på #183Hej!Anonym (upp o ner) skrev 2008-01-25 14:30:30 följande:Svar på #182Hej ( Anonym Lisa)Du skrev att en alkoholist behöver alkoholen för sin fysik.Jag bara undrar hur på för vis. Varför behöver dom dricka för fysiken?Bara undrar...
Näe du har du nog missuppfattat mitt inlägg.
Det jag skrev var
En alkoholist är inte enbart fysiskt beroende av alkohol. En alkoholist dricker inte enbart för att kroppen kräver det som många tror. Alkoholen är ett sätt att dämpa hur dom mår. I stället för att ta tag i det, dämpar dom känslorna med det enda dom vet fungerar - alkohol.
Och det jag menar är att många tror att en alkoholist dricker alkohol för att han är fysiskt beroende av alkohol. så är inte fallet.
Det fysiska beroendet försvinner efter en vecka. Efter en vecka är kroppen fysiskt återställd.
Detta är något många inte vet. Många tror att det bara är att sluta dricka alkohol.
och visst så är det ju men om man inte tar reda på orsaken till varför personen dricker alkohol så kommer han att fortsätta.
en alkoholist dricker alkohol för att dämpa sina känslor som dom inte kan hantera.
Dom är beroende av något yttre (alkohol) för att dämpa sitt inre. -
bra inlägg bortsett från att det inte stämmer att det tar en vecka att bli fysiskt återställd. Den akuta abstinensen varar allra minstt 8 veckor, men man brukar säga att den är tre månader. Sen tar det upp till nio månader till två år för hjärnan att komma i balans, respektive inre organ att läka. En "vanlig" alkoholist har i regel druckit så regenbundet och mkt att det helt enkelt tar tid för hans/hennes kropp att läka. Den akuta abstinensen är visserligen svår, även om skakningar, frossa, illamående och de andra svåra akuta abstinensbesvären lindras inom någon vecka. Men många andra symptom finns kvar, och dessutom fungerar defintivt inte en alkoholists hjärna som den ska på ett bra tag. De psykiska abstinensbesvären brukar nästan bli värre efter några månaders tid. (Anonym (Lisa) skrev 2008-01-26 20:27:22 följande:Svar på #183 Hej!Näe du har du nog missuppfattat mitt inlägg.Det jag skrev varEn alkoholist är inte enbart fysiskt beroende av alkohol. En alkoholist dricker inte enbart för att kroppen kräver det som många tror. Alkoholen är ett sätt att dämpa hur dom mår. I stället för att ta tag i det, dämpar dom känslorna med det enda dom vet fungerar - alkohol.Och det jag menar är att många tror att en alkoholist dricker alkohol för att han är fysiskt beroende av alkohol. så är inte fallet. Det fysiska beroendet försvinner efter en vecka. Efter en vecka är kroppen fysiskt återställd.Detta är något många inte vet. Många tror att det bara är att sluta dricka alkohol. och visst så är det ju men om man inte tar reda på orsaken till varför personen dricker alkohol så kommer han att fortsätta.en alkoholist dricker alkohol för att dämpa sina känslor som dom inte kan hantera. Dom är beroende av något yttre (alkohol) för att dämpa sitt inre.
Så bara för att en alkoholist lägger av så är inte kampen över. Och definitivt inte efter en vecka. *S* Fast helt klart är att den värsta delen av beroendet inte är den fysiska.. men många underskattar hur starkt det fysiska beroendet är, och hur lång tid det tar att läka fysiskt från de skador som alkoholen ger. Det är många nynyktra alkoholister som inbilllar sig att dom ska börja må bra med en gång, rent fysiskt, å blir chockade när dom inte gör det. Bra information, gärna från en proffessionell alkoholterapeut, brukar vara bra hjälp för att hjälpa den nynyktra att hantera sina fysiska och psykiska symptom på abstinens.
Ha en fin dag. -
Svar på #187Ditt inlägg var bra .
Vilka är symtomen på den akuta abstinensen, och vilka symtom
kännetäcknar psykiska abstinensen.
Jag har levt med en man som varit nykter i många år, men har nu
tagit återfall. Jag tycker att han har börjat att sluddra då han
pratar fast att han är nykter varför?
han är också så himla lättretlig.
Han bor nu i ett boende som kommunen årdnat åt honnom,han får lämna urinprov dagligen så han är ju inte påverkad utav alkohol, fast jag tycker att det låter så då han talar. -
Måste bara få skriva hur glad jag är!
Min sambo och jag har kämpat ur länge som helst nu!
Han har fått sina återfall och vi har gått igenom många resor med hans missbruk.. senast var en månad sen ungefär.. men nu vet jag att det kommer bli bättre.. han har precis fått tillbaka körkortet och börjar sitt jobb idag.. han har vart arbetslös och utan körkort i 2-3 år... nu är han upp på fötter igen och mycket gladare och man ser verkligen att det är den riktiga "simon" igen.. han får träffa sin andra dotter igen för att han skött sig så bra.. och nu går det ju bara bättre och bättre och han skulle aldrig äventyra allt det här igen.. han har sagt upp alla kontakter HELT .. det är så skönt...
kan hända att jag är naiv, men har inte sett honom såhär lycklig förut och det ser verkligen ljust ut.. fast samtidigt så skulle det inte förvåna mig att han skulle svika mig och göra ett snesteg till om ett par månader... men det gäller ju att vara possitiv...
tar han en drog till så lämnar jag honom.. tänker inte riskera våran dotter..
En idoit (föredetta vän till mig) ringde soc på oss.. precis nu när det börjar ordna sig.. sa att min sambo missbrukar och gör affärer hemma.. kommer hem påverkad och bollar med våran dotter. det springer folk hos oss hade hon sagt och sagt att JAG håller på med droger och både det ena och det andra.. så nu är vi under utredning pga MASSA JÄVLA SKITSNACK.. så skulle aldrig riskera att stanna hos honom om han tog nå mer..
nu komme rju inte utredningen inte leda någonstans eftersom att allt som sas bara är skitsnack. men man har ju ögon på sig och det är inte kul.. -
(MTG) Vad kul att det går bra för er, håller tummarna för att det ska fortsätta så
