en tråd för oss medberoende!!!

JA det är så sant att alkoholister får en att tvivla på sitt omdöme!!! Bara för att han inte är full på några dagar och dricker endast 4 folköl per kväll har jag fått för mig att jag överdramatiserat alla.....

Att det inte är så farligt det är ju bara 4 folköl per kväll......Men snart så kommer det vara ett 6pack å sedan blir det krogen lite då och då.....

4 folköl per kväll är 4 för mycket när han lovade att inte dricka en droppe. Vi har knappt haft pengar i jan men ni tror väl inte han kan avstå? NEJ, han lycksas fan skrapa ihop till de där jävla ölen.

Thina: Tack för ditt stöd, hoppas det löser sig för er också. Ibörjan av veckan som gått var han väldigt sluten. Han har blivit mycket bättre och pratar. Det kanske även din karl börjar göra.

Flickvän: Hur mår du idag? Har du någon du kan prata med?

Anonym (exmed) skrev 2008-01-16 15:51:08 följande:

Jag har läst igenom det mesta av texten och den verkar bra. Min sambo är alkoholist. Han beslöt att börja dricka igen efter 7 månaders total nykterhet med motiveringen "jag är inte alkoholist, jag har bara haft problem med spriten. Nu vet jag att jag måste vara försiktig och hålle det under kontroll." Nu har det gått två månader och han dricker inte mer än någon annan, men jag märker hur gränserna tänjs och hur det sakta blir mer.

Han skulle inte dricka ensam framför datorn. Det gör han på helgen, 1-3 folköl. Han har druckit ett par lättöl de senast kvällarna på vardagarna (vilket han inte skulle göra). HAn hade köpt ett 6-pack förra helgen och jag tor en öl. Då sa han till mig att om jag vill ha öl får jag säga det, (så han kan köpa så många han vill ha utan att behöva oroa sig för att jag ska ta av hans).

Det har inte gått en helg utan att han har druckit något, men han har inte varit full, än. Just nu är allt frid och fröjd, förutom min gnagande oro som alltid finns där. Jag försöker att inte tänka och grubbla och jag har blivit bättre på att inte provocera, be eller försöka påverka honom.

Men hur ska jag förhålla mig till honom? Jag kan ju inte bara låtsas att allt är bra när det inte är det? Jag vet att det inte hjälper att gråta, skrika, provocera, be... Min förhoppning är att han kommer att inse att han har ett problem (igen) och denna gång gå en riktig behandling.

Jag har så mycket mer att skriva, men det blir för långt. Tack för allt stöd. Jag tänker på er!

Anonym (mde) skrev 2008-01-17 07:27:24 följande:

Jag kämpar också mot mitt omdöme. Kanske har jag fel. Han dricker ju inte så mycket. Han har ju inte varit full. Vem som helst klarar ju av att dricka 2 lättöl... Visst skulle det stämma in på de flesta men inte på min sambo, för han är alkoholist. Han kommer med all största sannolikhet att dricka mer och mer. Det värsta är att han blir mer och mer bitter, arg och sur. Antagligen har han en oro och ett dåligt samvete som gnager någonstans. Hoppas bara att jag är stark nog i mig själv att klara det här. Du också!

Till Anonym (återfall)

Ja exakt,gränserna tänjs hela tiden.
Han vill övertyga dig att han är den första alkolisten i världen som klarar att kontrollera sitt drickande, vaddå, Ett par öl gör väl inget? Tyvärr så kan det bara gå åt ett håll om han inte själv inser att han har problem och villig att söka hjälp.Han klarar det inte själv, han måste få proffessionell hjälp.
Du måste lita på dig själv, säger din känsla att det är fel så är det det!!
Har du märkt att han blivit personlighetsförändrad?
Det tycker jag är det värsta, personen behöver ju inte vara full eller så men ändå så händer något med personligheten, och man blir som medberoende manipulerad och man börjar tvivla på sig själv.

Förstår att det måste vara så otroligt frustrerande att bara kunna sitta och se på när det går utför.Jag vet inte vad jag ska säga, men jag hoppas att det ordnar sig för dig. Finns det någon du kan gå och prata med? nån alanongrupp eller terapuet som har erfarenhet av det här? Tror det är jätte viktigt att du får stöd utifrån nu!

Håller tummarna för er! Kram!!

Anonym (exmed) skrev 2008-01-18 12:02:59 följande:

Jag har märkt att han är mer vaksam på något sätt, och inte lika ärlig. Det går inte att sätta fingret på det, men det är som att han inte är intresserad av att hitta på något längre. Han vill bara sitta framför datorn och tycker att jag ska göra mer saker utan honom, och han är inte lika social. En sak till som har förändrats de senaste veckorna är att han inte bjuder mig när vi ska dricka vin till maten t.ex. Han häller upp ett glas till sig själv när maten lagas, men han reflekterar inte över att jag också är där. Det ser jag som ett tecken på att han INTE dricker socialt.

Det finns en al-anongruoo här, men jag har inte varit där än. Jag har haft kontakt med en samtalspartner. Jag får träffa henne igen, men det verkar inte som om hon har någon erfarenhet av det här. Hon är mer som en medmänniska, vilket iof inte är helt fel det heller.

Ja, ja. Nu är det fredag och vi får se hur mycket han köper att dricka ikväll. Förra helgen blev det 1 folköl och 1/2 flaska vin på fredag och 5 folköl på lördag.

usch... har varit så stark i flera dagar, och gjort bra saker för mig själv. Men nu ikväll så rasade jag igenom.. mår så fruktansvärt dåligt ikväll. Impulser att kontakta honom, exet, å böna å be om han iaf ska erkänna att han ÄR ihop med bruden han bor hos nu, som han bedragit mig med.. men han blånekar hela tidne.. och behandlar mig ju som skit fortfarande. Jag har tänkt att det beror på att han är så sjuk att han helt enkelt inte KAN tala sanning. Men fattar inte varför han ska hålla på å ljuga om en sån sak, som är så uppenbar. Är ju likadant som med hans drickande ju.. men jag ska ju itne bry mig. Men just ikväll gör jag det. Och skulel så gärna bara få ett erkännande.. vet.. jag är sjuk jag med just nu. I medberoendet jag halkade ner i en rasande takt, sista månaderna vi bodde ihop. Såg det inte då, men kontrollbehovet och svartsjukan förgiftade mig inifrån, å om jag bara KUNDE slippa se honom någonsin igen, så skulle allt kännas lättare att tackla. men jag måste träffa honom minst en gång i veckan, pga av vårt barn. Fan fan fan. *ONT I SJÄLEN*

Annars var det en så bra länk till den där boken.. läste å fick fräscha upp kunskaperna i hur jag ska agera, måste försöka tänka och vara. Fy.. fattar itne varför jag rasar igenom så just ikväll. Första tiden han var ute var jag bara så lättad över att slippa leva med hans sjuka beteenden, men nu kommer smärtan.. att bli behandlad så illa, fast jag inte gjort honom ett enda djävla skit, gör så ont. Får mig att känna mig värdelös.. fast jag inte alls är det. Hur han beter sig har ju inte med mgi att göra. Beror inte på mig. Och reflekterar inte mitt värde som människa och kvinna.

Hej,,,

Lever men måste dricka för att stå ut med kvällarna. Det e ju bra har man ju lärt sig...not...

Igår satt han uppe och drack när jag lagt mig. FÖrsta gången han gör det. 4 folköl och en starköl. Det är en drastisk ökning tycker jag. SKa jag säga något till honom om det eller bara fortsätta som vanligt? Det är jävligt jobbigt idag. Jobbigt att stå bredvid och se den jag älskar vara på väg in i missbruket igen, kanske på väg att förstöra vårt förhållande, förstöra för våra barn...
Idag är det jobbigt.

Hej!!
Vad tråkigt att det tycks bära iväg utför. Hur är han emot dig?
Jag är i lika situation som du, min sambo är alkoholist han har varit fri i 10 år men tog nyss ett återfall.
Hans beteende blev då till slut outhärdligt han var så negtiv och det var bara fel på allt och alla.
Jag och resten av familjen blev altså drabbad av hans destruktiva sätt att vara, att det fick vara nog.
Blir du och din familj lidande något? det är ju ialla fall uppenbart att han trillat dit och inte kommer att ta sig ur det själv. Självklart skall du ställa honom emot väggen gör du inte det så kommer det bara att fortrsätta du godtar då hans drickande och han kan då fortsätta utan någon förändring.
Tänker på dig..