Svetlanas Fanclub

Vero, usch så jobbigt. Och ännu jobbigare är det ju när man har barn som inte förstår sorgereaktioner som vuxna. Cancer är jävligt men ha gott hopp för det är ju så många som blir alldeles som innan igen numera, jag tänker på er!

mejram, visst är det skönt med "små-vab". Ä rde så där lagom ofriska för att faktiskt orka en heldag på dagis men samtidigt inte behöve runderhållas 24-7 så är det utmärkt tillfälle att få ordning i kaoset hemma. Men tre vab-dagar på ett helt år? Va rhon inte mer sjuk än så? I så fall vill jag ha det hon knparar

Här går livet vidare. Igår var jag på körövning i samma kyrka som vi hade begravning för Torbjörn i för ett par veckor sedan, kändes lite märkligt men det gick det med. Samtidigt har vi påbörjat nedräkning för att mamma och pappa ska komma hem från Brasilien, de landar i Sthlm 1/3 och vi funderar på att passa på att göra en helg på hotell med barnen, lite muséer kanske och sedan hämta de på flygplatsen. Skrev på mina anställningspapper här i veckan och känner att det vore roligt att fira, fick en riktig trevlig höjning som fast anställd

Bimsan, hoppas ni hinner allt ni ska med flytten idag och att vädret är snällt mot er utan blixthalka eller hagel  

Pejo, det går bra med Millas fötter. Det händer inte så mycket nytt, det går mest ut på att byta skor när de börjar kännas för små. Sen åker de ju på varje kväll vid läggdags, men det är sån rutin att man inte ens tänker på det, faktiskt. Hon sov utan för första gången nu i lördags, vi kom överens om att de få gånger vi har barnvakt så ska hon få vara utan. Det känns som ett för stort projekt att lära far- och morföräldrar att sätta fast skorna ordentligt och så vill vi att de ska slippa orosmomentet med om de sitter bra osv. Även fast det går bra med behandlingen så ska det bli skönt när den är över .

Jag, som har varit hemma i ett år nu, minns inte riktigt hur det är att "små-vabba". Var det lite skönt och mysigt, alltså? Haha, ja, det är väl det när man inte är hemma med barnen jämt! Jag har kommit så långt ifrån jobbvärlden att jag inte har riktig koll, faktiskt. Det är tänkt att jag ska börja jobba till påsk, men jag har inte tagit tag i det där än... Jag vet ju inte alls var jag ska vara, på vilken skola, på vilken tjänst. Och jag vet ju heller inte om jag kommer att jobba mer än ett halvår, för så lång är uppsägningstiden. Varje vecka får vi ett mail om läget angående varslen. Igår kom det ännu ett luddigt som egentligen inte sa mycket alls, förutom att diskussioner pågår och man inte vet när de kan tänkas vara klara. Haha, det är skillnad motför de stressade och forcerade beslutet vi fick presenterade för oss tidigare ...

Jag är jätteförkyld. Jag måste baka kakor. Jag måste baka tårtbottnar. Jag måste förbereda tårtfyllningar. Jag måste städa. När hade jag tänkt umgås med mina barn idag då, tro ? Jag får helt enkelt försöka vara supereffektiv under Millas tupplurar, och så får jag involvera Abbe i det jag gör (fast då brukar ju effektiviteten onekligen sjunka ) eller så får han helt enkelt kolla på en film medans jag jobbar hårt en stund. Nån mer som sa att de inte skulle använda tv:n som barnvakt innan de fick barn ?

Sambon kom hem igår och hade haft en diskussion om familjeliv och jobbliv med sin chef. Hon hade berättat att när hon var nyskild, hennes barn var små och hon redan hade en chefsbefattning, så hade hon så höga krav på sig att hinna med allt. Så hon bestämde sig för att göra en nyttig och en rolig sak varje dag, sen skulle hon känna sig nöjd. Men jag blev alldeles spattig av det där och började genast ifrågasätta vad som var "nyttiga saker". För om det som ingår i det vanliga arbetet för att få hemmet att rulla runt, då är ju en sak tyvärr för lite för att man ska känna sig nöjd ("Nu har jag plockat in i diskmaskinen idag, då struntar jag i att hänga tvätten"). Och om det INTE ingår i det vanliga arbetet så skulle jag bara få ångest, för då gör jag faktiskt inte en nyttig sak om dagen. Vissa dagar går bara för runt och man orkar/hinner inget utöver det mest nödvändiga. Så efter en stunds nojjande från min sida konstaterade sambon att det där nog inte var ett bra sätt för mig att tänka . Jag får hitta en egen modell istället.

*räcker upp handen*

Jag skulle aldrig använda TV:n som barnvakt. Sen fick jag själv barn. Nu är Byggare Bob lika mycket min kompis som barnens, fast på ett annat sätt. Ibland måste man bara få saker gjort, eller dra ner deras tempo (mina barn älskar att springa och jaga varandra och gallskrika av förtjusning samtidigt, det tär på föräldrars stackars öron)

Många, många kramar till hela familjen Vero Jobbiga besked, och så dubbelt av dem..

Foff, darling, vad roligt att se dig! Grattis till lönehöjning

Linnea och Mumu, krya på er!

Jag har gjort värsta bästa grejen. Jag har klätt om stolarna i köket (som var superäckliga efter mindre än ett år sen den senaste omklädningen och trots ihärdiga försök till rengöring) och den här gången gjort det med vaxduk. Inte sån där blank utan den där nya sorten som känns mer som tyg. Ingen har blivit svettig i rumpan än och när Liv spillde gröt på en av stolarna i morse gick det att torka bort, lätt som en plätt, utan ett spår! Mirakel! Tänk, vad konstiga grejer man blir glad av nuförtiden.. men jag har verklgen lidit av våra äckliga stolar.

Apropå Liv, så går inskolningen kanon. Idag, den femte dagen, vinkade hon åt mig, sa hej då och gav mig några slängpussar innan hon tvärt vände på klacken och sprang efter Simon in i stora lekrummet, när jag lämnade. Nemas problemas. Inte oväntat visserligen, hon gick ju från ett dagis direkt till ett annat, så dagisbarn var hon ju redan. Men skönt ändå.

I natt fick en av mina vänninor sin tredje dotter, och alldeles nyligen berättade en annan att hon och hennes man skrivit under sina skilsmässopapper och skickat in dem. Det känns konstigt, vi gifte oss alla undefär samdigt och har startat familjer ungefär samtidigt, men bara för att vi började "på samma ställe" vandrar vi uppenbarligen inte på samma vägar i livet. Men det är väl så det är.

Smådäckad av förkylning. Linnea är så gott som frisk nu, så det blir kul i helgen med sjuk mamma och pappa och uttråkad, understimulerad dotter...

Dagens nyttiga sak - gå till affären och handla mat. Totalt slut när jag kom hem. Och så tänker man på Anna Carin Olofsson som åker vm i skidskytte i fjärde månaden. Där ligger man i lä, minst sagt.

Nja, mer än tre dagar har ju Linnea varit sjuk, men jag har inte behövt vabba mer. Maken har tagit några dagar, mormor har kommit eller råkat vara här ett par gånger och så har hon lyckats pricka in lov och lediga dagar. Men inte har hon varit sjuk mycket, inte. Peppar, peppar. (hon knaprar annars en nalle-vitamin till middagen varje dag, det är säkert den som håller henne frisk )

Tv är en mcket god vän i det här hushållet också. Eller snarare dvd. Vi lyckas aldrig se Bolibompa, för det kommer mitt i middag och tandborstning och kvällsbestyr. Vi är kattvakt ett par veckor nu och det är faktiskt också en rätt bra barnvakt. "Gå och borsta katten", "Gå och ta bort bajset från lådan" - och så är hon sysselsatt ett par minuter i alla fall och helnöjd med att få hjälpa till.

Vi fick hem en CD med posten i dag. "Nya stjärnor", med Linneas dagis som sjunger barnvisor. Jättekul idé - företaget skickar ut en "karaoke-cd" till förskolan som övar in ett antal sånger. Sen kommer de och spelar in  och producerar en CD av det hela. Men ack så amatörmässigt gjort.... För det första var det sagt att skivan skulle komma innan jul och sålunda vara en perfekt julklapp. För det andra så har de på omslagsfotot klippt bort Linnea , nåja, hennes fötter syns... För det tredje är liksom kvalitén och designen på det hela ungefär på "bränn en cd hemma och printa ut etikett i skrivaren"-nivå. 255:- - skulle jag ju aldrig betala för en skiva annars, men det är ju faktiskt kul att ha den. Jag pratade med företaget och de lovade att titta efter om det fanns en annan bild där Linnea syns och i så fall skulle de göra ett nytt omslag. De höll med om att det liksom var själva vitsen med konceptet att barnen ska se sig själva på skivan, så det är ju en rätt klantig miss.

Mejram;

Industrin tjäna-pengar-på-barn är ju rätt så stor

Haha, ja vi var väl rätt många som fick erbjudandet om den där årsboken där JUST VÅRT barn var utvalt att vara med på ett foto på pärmen!? Det var ju bara det att det var ca femtio eller hundra foton på pärmen och de gjorde en ny pärm för varje region... Smarta människor som tjänar pengar på oss dumskallar till föräldrar.

Idag har jag haft sånt där flow som man inte har så ofta. Jag ojade mig ju lite över allt som skulle hinnas, men jag har hunnit allt (utom städning, men den valde jag medvetet bort , det BLIR ju en dag imorgon också) och lite till, samtidigt som jag har hunnit leka och umgås med barnen, få ett par promenader med tillhörande utelek och ändå inte överutnyttjat den där tv-barnvakten. Jag vet dock inte hur jag gjorde, så be mig inte upprepa bedriften ...

Me&I släpper ju nya kollektionen idag, så jag kikade in på hemsidan. Vet inte riktigt vad jag ska tycka, jag blev väl inte direkt helsåld. Men jag vet att det brukar växa på mig, så efter några tittar kommer jag säkert att falla hårdare. Ska ha träff här hemma den tjugonde, så det ska bli kul att få klämma lite på riktigt.

Ååååh, fredag och Let's Dance idag! Nån mer som ska kolla? Jag är lite såld på det där.

Nä det är ju semifinal i På Spåret i dag!!

Här blev det lite kalabalik på eftermiddagen. Jag satte en deg med rågbröd. Och så skulle vi baka ut den. Rågdeg ska ju vara lite klibbig, men denna var ju rent löjlig. Deg överallt. Fast Linnea tyckte ju i och för sig att det var jättekul. Mitt i alltihop så får hon näsblod. Degkletiga händer och försöka fiska upp lite bomull att tycka upp i näsan och försöka lugna en smått hysterisk unge. Pust. Nu ligger i alla fall limporna på jäsning, ska snart ta mig samman och röja köket för att kunna laga middag.

Mejram, ojojoj! Degkletiga fingrar och bomull låter som en lyckad kombo... Själv gjorde jag nån form av cookie idag och den smeten var också superkletig. Precis när jag står med nävarna i den så ringer det såklart... Det är då man är mycket glad över sin rena knoge och sin högtalartelefon. Den är välanvänd nuförtiden, förresten. Med resultat att Milla säger "pappa" så fort hon får syn på telefonen .

Jag tycker också om På Spåret, faktiskt. Trodde jag aldrig att jag skulle säga. Men jag missar det ofta eftersom jag är smått beroende av de program som brukar konkurrera, Idol och Let's Dance och vad det nu mer kan vara som får mig att välja en annan kanal.

Den där härliga energin jag har haft idag gick ur kroppen ungefär samtidigt som sambon kom hem, så han lagade mat åt barnen och jag tog ett långt varmt bad. Nu ska de tre ut och rulla i snön och jag ska bara slappa, sen när barnen sover ska vi faktiskt köpa hem pizza. Jag blev så hysteriskt sugen, så jag ställde till och med undan den goda (och nyttiga ) skaldjursröran som jag gjort i ordning till kvällens bakade potatisar som egentligen stod på menyn. Och sambon var inte direkt svårövertalad, vi skyller på att pizzan firar 40 år idag .

Är det nån som börjat läsa kapitelböcker för sitt augustibarn, typ Astrid Lindgren eller liknande? Inte småbarnsböcker, utan mer text och lite mer svårtillgängligt. Abbe gillar ju att läsa länge, men vi har delat upp nån riktigt lång bok på två nån gång, men vi har inte börjat med såna kapitelböcker som jag menar. Vi funderade på om det kanske var dags. Jag ska provläsa lite i Ronja för honom ikväll, och se om han gillar det.

Vi läste Emil för sisådär ett år sedan. Och det älskade Linnea. Men jag tror inte hon fattade så mycket, utan mest tyckte att det var skönt att  höra våra malande röster Vi läser lite längre bilderböcker, som Visst kan Lotta cykla, Kajsa Kavat och såna. Vi läste en bok häromveckan "Herr Gris åker till månen" och där var det vissa sidor som bara var text och snacka om förvirrad unge. "Var är bilden, mamma??"  Jag tror trots allt att hon skulle uppskatta längre böcker, hon älskar när vi läser. Frågan är väl hur länge man själv orkar läsa? Och hur många frågor man orkar svara på. För det lär väl bli en miljon frågor i stället när det inte finns bilder att titta på.

Jag gillar också på spåret. Just nu tittar vi på fåret shaun. I like

Ja hur får vi annars dagarna att gå??? Jag blundar när vi befinner oss i nedervåningen(saknar både tak, golv och tapeter - just det köket levereras den 6/3 och Elviras dop är den 8:e(internationella kvinnodagen). Jag följer som vanligt slaviskt börsen och har köpt ett träningskort på sats. Känner mig mycket starkare + att vi kommer hemifrån. I morgon ska jag till Ikea och Klara älskar "Småland". Jag gillar att gå runt därinne och kika med mätt och nöjd bebis i vagnen. Sen äter vi lite och under den tiden har Mikael hunnit göra lite av varje här hemma. Ikea har fått in endela sköna tyger + att jag ska köpa nytt spjälskydd till spjälsängen. Dags att byta från vagga till spjälsäng ...

Mikael är ute på välförtjänad grabbkväll, Elvira sover sött, Klara ska snart nattas, sen ska Elvira ammas och efter det ska jag se på "på spåret" med ett halvt glas rött. Amningen fungerar bra och hon har hitills bara fått min bröstmjölk(förutoma a-vitamin och Sempers magdroppar som jag rekomenderar istället för minifom). Om några veckor är det dags att börja med smakportioner. Hur länge jag ska amma den här gången har jag ingen aning om. Mitt mål med Klara var 3 månader men det blev 10 månader. Nu vaknade bebisen och jag ska sluta "tjöta!"

Trevlig helg!!! Kramisar.