Alla utlandsföräldrars snacktråd 2

Idag sa Erik mamma for forsta gangen!! Han har tidigare sagt "mamamama" nar han har babblat, men idag tror jag att han ropade han efter mig. Helt otroligt! Nar jag kom in i rummet dar han var med pappa sa sken han upp som en sol. Han gor lite krypforsok, men det gar sadar. Han trottnar snabbt och gnaller nar han lagger sig pa mage. Han gillar som sagt att ga nar man haller honom i handerna istallet. Jag tycker det ar lite jobbigt att han inte kan ta sig runt pa egen hand an da han ar sa beroende av mig. Han gillar fortfarande inte att leka mycket sjalv, sa jag far underhalla honom mest hela dagarna. Det ar inte sa svart da han ar mestadels nojd med mig vid sin sida . Erik har varit forkyld med feber och hosta i forra veckan och i mandags fick han diagnosen forkylningshosta p.g.a pip och rossel i lungorna som ej gar over. Vi ska till en ny lakare nasta vecka for att fa en till asikt. Nu ater han medicin 3 ganger per dag och ar battre.

Pa torsdag flyger vi till Sverige for att fira min 30-arsdag pa lordag. Mannen ska med denna gang sa det blir lattare vid flygningen.

Hur gar det for er andra?

Hej pa er! Kom tillbaks fran Sverige igar. Var sa mysigt att vara hemma men ocksa skont att komma hem till mannen. Han tyckte Maya hade utvecklats sa mycket pa bara tva veckor. Gick bra att flyga helt sjalv, hade en jattetrevlig medpassagerare ocksa. Maya bajsade forstas men jsg lyckades faktiskt byta bloja pa den tranga toan, hon fick ligga pa bytdynan pa toansitsen nedfalld....

Sofiko: vad harligt med det forsta "mamma", maste kannas fint i modershjartat Hoppas lillen blir battre snart och till Sverigeresan!

Alonso lär nog inte säga nât pâ ett tag, han bara skrattar sista tiden.
Olimpia: Ja det gâr bättre att flyga än man tror. Jag var jätte stressad inför fÖrsta resan men det gick fint. Kan nog bli värre när de börjar gâ haha.

Här har det varit/är lite depp pâ sista tiden...jag är en person som har lätt att "gâ ner mig". Kanske spansk vinterdepression. Känner mig isolerad, att jag inte har nâgon att prata med och att ingen förstâr mig och mitt sätt att tänka. Spanjorerna är tyvärr väldigt ytliga enligt min mening och väldigt oförtânde för andras âsikter och känslor. Känns som jag mâste bli arg för allt för att inte bli helt överkörd. Behöver väl inte tala om att det främst gäller Alonso och hur jag ser pâ barn och barnuppfostran. Bara en sâdan enkel sak som att jag under inga omständigheter lâter Alonso âka i bil utan bilbarnstol har jag behövt förklara och försvara 50 gânger vid det här laget. Sist blev jag riktigt förbannad och sa att nu fick det vara nog! Jag är hans mamma och jag bestämmer! Men men, det blir nog bättre. Det brukar det bli. Jag har ju Alonso som skiner som en sol sâ han tar mig upp till ytan när jag närmar mig botten haha. Nu ska vi köpa kyckling som han ska börja smaka. Ha det gâtt!

Granada: trist att du ska kanna dig sa, finns det nagot svenskt natverk dar du ar? kanske skulle hjalpa att traffa nagra andra svenska mammor osv. sa finns ju FL forstas Bra att du sager ifran! min man skrattade ocksa at mig i borjan, tyckte jag var sakerhetsbaltesfanatiker svensk som man ar men det gick over...

Sjalv kanner jag lite angest over barnomsorg mm, vill ju inte lamna bort henne forran hon ar 1.5-2 ar men maste, forlorar ju jobbet annars samt att man vill ju inte leva pa grot heller. Far val prova med deltid forst. Usch.

Granada: Jag kanner igen mig lite i din situation. Jag forsoker gora det mesta gallande Erik "the Swedish way" och det "narras" en del. Bl.a det dar med bilbarnstol. Jag vagrar t.e.x att aka taxi med Erik da man ej kan ha bilstolen med sig. Min man forstar mig men tycker att jag overdriver ibland. Men for mig gar det inte att kompromissa om sakerheten. Nu har vi ett litet problem gallande bilstol. Vi fick en jattefin och EU-godkand bilstol av min mans jobbakompisar som ar fran 9kg och upp. Problemet ar att den ar framatvand. Jag har last alla rad i Sverige dar det ar rekomendationen att ha barnet sitter bakatvant fram till 3 ars alder, och Erik ar ju bara 8,5 manad. Nu sitter han i babyskyddet, men det borjar bli litet och racker endast till 13 kg. Mannen vill satta in nya stolen medans jag kraver att Erik sitter i bakatvanda babyskyddet tills han ar over 13 kg eller for lang for det.

Angaende att kanna sig deppig sa har jag oxa haft manga nere-dagar. Jag kan oxa kanna mig lite isolerad da det ar svart att ta sig nagonstans har och det finns inga oppnaforskolor. Jag ska ta och kontakta en internationell barngrupp nar vi kommer hem fran Sverige samt aka till svenska kyrkans barntimme. Men problemet ar igen att komma ivag. Jag har inget korkort och att aka kommunalt ner till Pereaus dar kyrkan ligger tar ca 2 timmar. Ja, ja, jag tanker att det blir battre och att det bara ar jag sjalv som kan gora situationen battre for mig. Det sporrar mig lite! Kram pa dig och hoppas du far en bra dag idag!

Intressant att läsa att det finns fler som är deppiga. Senaste veckorna har jag kännt mig nere men inte riktigt kunnat förklara varför. Har lite hemlängtan men samtidigt vet jag inte riktigt vad det är jag faktiskt längtar efter. Tror det handlar om att jag precis som Sofiko känner mig lite isolerad. Jag har flera vänner som har barn men saknar verkligen att kunna gå till öppna förskolan eller liknande verksamhet. Ebba har dessutom kommit in i någon separatonsångest-fas och vaknar minst en gång på natten för att äta. Det stör mig egentligen inte så mycket att hon vill äta på natten men jag har fått så otroligt svårt att komma till ro på kvällen och somna och dessutom då somna om när hon har ätit. Är som en zombie på dagarna och gå ut kan man inte göra för det spöregnar hela tiden. Suck!

Sofiko: Känner igen bilbarnstolsproblemet. Skulle egentligen vilja byta till en större stol redan nu men Ebba får sitta i babyskyddet tills vi har kommit iväg till Sverige för att köpa en bakåtvänd stol. Här finns det också bara framåtvända stolar och det vägrar jag sätta henne i. I Luxemburg är det till och med lag på att barnen MÅSTE sitta framåtvänt. Men så får man också köra bil med 0,8 promille alkohol i blodet så det säger ju en del om hur de tänker trafiksäkerhetsmässigt.

Nu kan förresten Ebba sitta utan stöd

Ja dâ är jag inte ensam om att vara deppig. Och jag kan se att pâ sätt och vis har jag det bra. Inga problem att ta mig nâgonstans har bâde bil och bra kommunikationer. Och nu har vi dessutom fâtt en sulky som fâr plats pâ bussen haha. Med den tidigare vagnen som jag använder "hemma" blev jag stâende i nästan en timme i väntan pâ en buss med plats för barnvagn. Kan säga att jag inte tog bussen nât mer sedan tills jag fick sulkyn.
Synd att vi inte bor pâ samma ställe, dâ hade jag kunnat ordna öppenförskola för oss, barnskötare och fritidspedagog som jag är :) Dâ hade det blivit andra bullar haha.

Bra att ni pâpekar detta om bilbarnstol :P. Jag trodde att man kunde välja pâ att ha dem framât eller bakâtvänd. Vi har inte köpt nâgon sâ jag ska vara uppmärksam pâ det.

Hej på er!!

Hittade hit idag och har nu njutit av mitt kaffe framför datorn med rolig läsning från er alla här. Jag heter Karolin, är 30 år och bor i Chania/Kreta/Grekland. Träffade min "stora kärlek" här för snart 7 år sedan. Den 16 December 2005 förändrades våra liv, värderingar och ja i princip allt. Då föddes vår son Kyriakos som idag har hunnit bli en charmig, busig, viljestark 2 åring.

På söndag flyger vi till Sverige för 12 dagars semester hos "mormor och morfar" som läääängtar så efter deras barnbarn Kyraikos. Jag älskar mitt liv här i Chania men har ofta dåligt samvete över att jag bosatt mig långt bort från mina föräldrar och att dom går miste om det "dagliga livet" hos oss och i Kyriakos utveckling. Någon annan som känner likadant?

Njut av dagen!!

Valkommen Karro! Kul med fler tjejer har!

Jag kikar in lite kort for att saga att jag aker till Sverige imorgon for att fira min 30-arsdag. Mannen ska med och tva kompisar till honom kommer imorgon sa det blir jattemysigt. Vi ska pa babysim och oppna forskolan och kanske blir det en och annan latte oxa . Vi ses om ca 6 dagar eller sa kikar jag in fran mammas dator och se vad ni har for er. Kram